Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flagellater - Flageolett - Flageoletton - Flagga, flagg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAGGA
försedda vilstadier, s. k. cystor. Cystaväggen
kan stundom vara förkislad. På senare tid har
man också funnit könlig fortplantning genom
sammansmältning av likformade el.
olikforma-de gameter, uppkomna genom särskild delning
av modercellen. F. förekomma huvudsaki. i
hav och sötvatten, särsk. i vatten rikt på
organisk näring. Många föra ett parasitiskt
levnadssätt och förorsaka farliga sjukdomar hos såväl
människor som djur. Så t. ex. släktet
Trypa-noso’ma, som förorsakar sömnsjuka (se d. o.)
hos människan och naganasjukan (se d. o.)
hos djur. Av intresse är även släktet
Zooxan-the’Ua, som lever i ett slags bolag (symbios,
se d. o.) med vissa ryggradslösa djur, ss. tur-
Euglena sanguinea. Bilden visar en kvmm. av
en av E. i högproduktion befolkad vattenyta.
Fördelningen är tät och regelbunden, vattenytan
starkt rödfärgad.
bellarier och aktinier. Vissa f. kunna stundom
uppträda i sådan mängd, att vattnet därav
färgas; så är förhållandet med t. ex. Eugle’na
sangui’nea, som ofta nog givit upphov till de
blodregn, som ända sedan gamla tider då och
då satt folkfantasien i rörelse (se V e g e t
a-tionsfärgning). Till f. höra också de i
havet förekommande s. k cysto-f. med bl. a.
släktet Noctilu’ca samt kiselflagellaterna
(silico-flagellater) med nätformigt kiselskelett. — Jfr
Dinoflagellater. L.G.S.
Flageole’tt (fra. flageolet, diminutiv av ffra.
flajol, flöjt). 1) Litet träblåsinstrument med
6—7 ljudhål, den enda ännu i vissa trakter av
Europa, särsk. i militärorkestrar, förefintliga
formen av lång- el. spetsföljten (se F 1 ö j t)
med 2 oktavers omfång, klingande en oktav
högre än den vanliga flöjten. — 2) Flöjtartad
1- el. 2-fots orgelstämma. G.M.
Flageole’tton, beteckning på höga toner å
stråkinstrumenten, vilka uppstå genom att
strängen lätt beröres med fingerspetsarna, i
motsats till den normala tonen, som
frambringas genom ett fast tryck av fingrarna på
strängen. Vid beröring av strängen å halva
delen, tredjedelen el. fjärdedelen av dess längd
uppstå delsvängningar, som motsvara oktaven,
dubbelkvinten och dubbeloktaven.
Dubbeloktaven, alstrad genom ett fast tryck av
pekfingret (1) på grundtonen, medan samtidigt
lill-fingret (4) berör grundtonens kvart, erbjuder
en av violinspelets största tekniska svårigheter.
En snabb och klar följd av sådana toner har
alltjämt förblivit en de stora virtuosernas
hemlighet. Vid dubbelflageoletter, varvid erfordras
ett samtidigt sysselsättande av v. handens 4
fingrar (utom tummen), frambringas oktaver,
sexter, kvinter, kvarter och terser, och både
den exekverandes skicklighet och tålamod
ställas på det hårdaste prov. H.M.
Flagga, flagg, en duk, vanl. förfärdigad
av s. k. flaggduk, av fastställd form och färg,
använd som symbol el. igenkänningstecken för
nationalitet, institution, förening el. annat spec.
förhållande; jfr Signalflagga och
Lots-flagga. — F. anses urspr. ha använts på
fartyg ss. igenkänningstecken. Grekerna och
romarna använde vimplar och standar i stor
utsträckning. Hos vikingarna är f. påvisbar,
och Bayeux-tapeten visar Vilhelm Erövraren
förande f. på masten av sitt skepp. Under
medeltiden förekommer f. till sjöss såväl i
Medelhavet som i de nordiska farvattnen. N a t i
o-n a 1 fl a g g a n är trol. en utveckling av
baneret, avsedd för skepp, slott och fästningar.
Den uppträder först som märke för
överhöghet men användes mot slutet av medeltiden i
såväl krig som fred, och varje sjöstad av
betydelse får sin egen f. Kompositionen
bestämmes vanl. av någon religiös symbolik. Det i
den svenska m. fl. länders f. använda
kors-mönstret anses härleda sig från de vid
korstågen som fälttecken använda korsen. Det
äldsta kända dokument med Sveriges national-f.
med gult kors på blå botten är Gustav Vasas
vapenbrev för hertig Johan av 1557, och äldsta
belägg på dess användande är vid Erik XIV:s
ambassad till England 1562. Sv. ö r
logsflaggan är först liksom den danska
två-tungad till efter 1644; 1658 är den tretungad.
1661 och 1663 utkommo de första
förordningarna om sv. handelsflaggan, som är
tvärskuren. 1815 fastställdes en för Sverige och
Norge gemensam örlogs-f., som utgjordes av
den sv. med i övre hörnet vid stången insatt
rött fält med diagonalt vitt kors; som
handels-f. förde båda länderna den blågula. Efter 1821
— 701 —
— 702 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
