Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fladdermöss, flädermöss - Fladen - Flagell - Flagellata - Flagellanter - Flagellater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLADEN
vuxna öronen, har anträffats långt upp i
Norrland. Barbastellen, Barbaste’lla
barba-ste’llus, har långa ben och korta, över pannan
förenade öron. Förekommer sparsamt i Skåne
och Blekinge. H.B-n.
Fladen, stort grundflak i Kattegat s. v. om
Onsalahalvön och Nidingen. Grundflaket, vars
minsta djup är 6,5 m., är utmärkt med bl. a.
en lysboj s. v. om och ett fyrskepp, ”Fladen”,
n. ö. om de grunda områdena. E.Hg.
Flage’ll, 1) grovt, mycket långsträckt
flimmerhår, karakteristiskt för gisseldjuren (se
Flagellater) och även förekommande hos
flercelliga djur (se Cell), 2) långt, gissellikt,
ihåligt utskott från det manliga
parningsorga-net hos landlungsnäckorna. O.C-n.
Flagella’ta, se Flagellater.
Flagella’nter (av lat. flage’llum, gissel).
Sedan gissling länge brukats ss. kyrkligt
straff-och botgöringsmedel, började den o. år 1000
påbjudas el. anbefallas ss. asketisk övning inom
klostren och spred sig därifrån även till
lek-mannakretsar. Under intrycket av krig,
farsoter o. d. samt botpredikanternas förkunnelse
samlades s. k. f. till stora skaror, sammanslöto
sig i brödraskap och drogo omkr. under
gisselslag och botsånger (första gången i Italien
1260). Rörelsen gick som en epidemi över
Europa, häftigast under peståren 1348—49. F.
kritiserade ofta skarpt den förvärldsligade
kyrkan och fördömdes därför av denna. I Italien
tog dock rörelsen en mera kyrklig vändning,
och längre fram omhändertogs den överallt av
jesuiterna. Här och där fortgick den till in
på 1800-talet. — Litt.: E. Fischer; ”Die
Geiss-ler” (i ”Collection rätselhafter Naturen”, 8,
1906). A.M-n.
Flagella’ter, Flagella’ ta, äro encelliga
organismer, i regel fritt rörliga med hjälp av en,
två el. flera gissel el. flimmerhår.
Cellulosavägg saknas. Plasmahudlagret är hos många
lägre former svagt utvecklat och mjukt,
varigenom dylika former ha möjlighet till
amö-boida formförändringar. Hos andra finns ett
starkt utvecklat, elastiskt hudlager, som
genom omväxlande sammandragning och
avslappning åvägabringar ett annat slag av
formförändring, s. k. metaboli. Så är förhållandet
hos t. ex. släktet Eugle’na. Cellen innehåller
en kärna och ofta en el. flera pulserande
vakuoler, som med regelbundna mellanrum
försvinna, i det de tömma sitt innehåll utåt och
sålunda avlägsna från cellen osmältbara el.
otjänliga ämnen. Hos en del former finnas
dessutom kromatoforer, innehållande ett grönt,
gult el. brunt färgämne samt stundom i cellens
främre ända ett ljuskänsligt organ, en röd s. k.
ögonfläck el. stigma. Assimilationsprodukten
är som regel fett el. kolhydrat. Åtskilliga
former (Dino’bryon) äro försedda med geléaktigt
hölje, andra, t. ex. Coccolithopho’ridæ (se d.
o.), utrustade med en fast vägg. I dylika fall
med fast el. geléarlal hölje finns
i manteln vanl. hål, varigenom
flimmertråden sticker ut. Hos
åter andra former är geléhöljet
fast och helt omslutande de
vegetativa cellerna, som sakna
gisseltrådar och föröka sig
genom delningar inne i gelémassan,
varigenom mångcelliga kolonier
uppkomma. Även hos dylika
former kan emellertid ett
kortvarigt svärmstadium förekomma,
därigenom att enskilda celler
lämna geléhölstret och förses
med flimmerhår (Hydru’rus,
Phæocy’stis). De former, hos
vilka kromatofor finnes, livnära
sig ss. de gröna växterna genom
kolsyreassimilation, de andra,
färglösa formerna upptaga i
likhet med djuren organiska ämnen.
Dessa senare, s. k.
gissel
djur, hänföras också vanl. till urdjuren (se
d. o.). Exempel finnas emellertid också på f.,
som hämta sin näring på båda sätten. Så kan,
ss. experiment visat, släktet Eugle’na, som i
regel tack vare sin gröna kromatoforfärg livnär
sig genom kolsyreassimilation, i vissa fall vid
tillgång på riklig organisk näring också leva
saprofytiskt, varvid
kromatoforerna
krympa och
avfärgas. F. visa
sålunda i flera
hänseenden överensstämmelser med
både växter och djur
samt intaga
därigenom en
mellanställning mellan dem.
De anses också stå
de primitiva former
nära, från vilka
växt- och djurriket
en gång haft sitt
ursprung. Fortplantningen försiggår
hu-vudsakl. genom
längsdelning. Hos
vissa former uppkomma därvid klotformiga,
fritt rörliga kolonier (Synu’ra, Syncry’pta) el.
grenade, trådformiga bildningar (Dino’bryon).
Även anträffas under vissa yttre, vanl.
ogunsti-ga, betingelser uppkommande, orörliga, vägg-
Dimorpha
radiata. n
cellkärna, c
kontraktil
va-kuol.
Englena viridis. T. v. ett
simmande individ, de
övriga vila på ett underlag
och utföra metaboliska
formförändringar, g gröna,
stavformade kromatoforer,
strålande in mot mitten; v
reservoar för den
pulserande vakuolen; ö
ögonfläck.
— 699 —
— 700 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
