Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flamingo - Flaminia via - Flamininus, Titus Quinctius - Flaminius, ätt - Flaminius, 1. Gaius - Flaminius, 2. Gaius - Flamländare - Flamländsk, flamsk - Flamländska hästen - Flamländska rörelsen - Flamländska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAMLÄNDSKA SPRÅKET OCH LITT.
mellersta Asien förekommande f.,
Phænoco’pte-rus ro’seus, blir P/3 m. hög och är vit med
rosenröd anstrykning, svarta vingpennor, röda
ben och röd näbb med svart spets. I stora
skaror uppehålla sig de skygga fåglarna vid
grunda vikar och sjöar med salt el. bräckt
vatten och livnära sig av i bottenslammet levande
fisk och smådjur. De häcka här kolonivis och
lägga de två äggen i ända till V2 m. höga, av
dy och växtdelar uppbyggda, kägelformade bon.
F. äro ej flyttfåglar i egentlig mening men
ströva vida omkr. och uppträda i Europa på
bestämda lokaler endast vissa tider. H.B-n.
FIami’nia via, fornromersk väg från Rom
till Ariminum (Rimini) genom Umbrien.
Vägen anlades av G. Flaminius 220 f. Kr. Dess
broar (utom Ponte molle i Rom, som är äldre)
ombyggdes av Augustus. En berömd tunnel
utfördes av Vespasianus o. a. arbeten för
vägens förbättring av Hadrianus. Vägen
användes alltjämt och har under senaste år
moderniserats (delvis med användande av de antika
broarna samt av Vespasianus’ tunnel). F. v.
är även berömd som huvudleden för
fascister-nas uppmarsch mot Rom (1921). Ax.Bs.
Flaminfnus, Titus Quinctius, romersk
krigare och diplomat (d. 174 f. Kr.) blev konsul
198 f. Kr., slog 197 Filip V av Makedonien vid
Kynoskefale och stäckte dennes
förhoppningar om hegemoni på Balkanhalvön och i Mindre
Asien. Vid de istmiska spelen 196 lät F.
förklara grekerna för fria, varför han blev
föremål för deras jubel och hyllningar. Tack
vare denna popularitet och sin diplomatiska
skicklighet vann F. de flesta greker och även
Filip V för romarna, då dessa i Grekland fingo
krig med Antiochos III (se denne) av Syrien
192. F. sändes 183 till Bithynien för att av
konung Prusias begära Hannibals utlämnande.
Censor 189. S.Ss.
Flami’nius, romersk plebejisk ätt. 1) G a i u s
F., politiker (d. 217 f. Kr.), motståndare till
optimaterna, genomdrev ss. folktribun 232 f.
Kr. en lag om upplåtelse av erövrade galliska
områden i Norditalien för romerska
småbrukare. Efter gallernas misslyckade hämndetåg
söderut 225 kuvades deras stammar på ömse
sidor om Po, varvid F. ss. konsul utmärkte sig i
striden vid Adda mot insubrerna och vid sin
återkomst firade triumftåg på folkets önskan
men mot senatens vilja. Ss. censor 220 byggde
F. Flaminia via (se d. o.) samt på Marsfältet
Circus Flaminius; genomförde en radikal
reform av comi’tia centuria’ta (se d. o.), varvid
lantborna fingo stark övervikt över
stadsbefolkningen. För andra gången konsul 217,
blev F. i slaget vid Trasimenus (se d. o.)
slagen av Hannibal och stupade. S.Ss.
2) G a i u s. F., den föregåendes son, följde
ss. questor Scipio d. ä. i Spanien 210 f. Kr., gav
ss. edil folket i Rom billig spannmål, kämpade
ss. pretor i Spanien 193, konsul 187, slog
ligu-rerna (se d. o.), grundade 181 staden
Aqui-leja. S.Ss.
Flamländare (flaml. vlamen, vlamingen),
namn på den germanska befolkningen i n.
delen av Belgien och franska Flandern. F.
härstamma från en del frankiska stammar, som
under folkvandringstiden slogo sig ner här. Jfr
Flamländska språket. J.C
Flamländsk, även flamsk, se
Flamländare; jfr Flandrisk.
Flamländska hästen, belgisk kallblodig
hästras, som förr hade stor utbredning.
Småningom har emellertid rasen helt och hållet
införlivats med brabanthästen (se d. o.). Mankhöjd
170—180 cm. Levande v. 900—1,000 kg. Ful
exteriör. H.Fqt.
Flamländska rörelsen, se Flamländska
språket.
Flamländska språket och litteraturen.
Flamländskan el. flamska språket (vlaamsch, tidvis
även kallad dietsch, duutsch) är ett
lågfran-kiskt språk, vars närmaste släktingar äro
holländskan och vissa (nederrhenska) munarter.
Det talas av c:a 4 mill. människor (enbart
flamländska talas av 3,185,000 i Belgien och
165,000 i Frankrike); jfr Belgien,
Flandern och språkkartan vid Europa. —
Under medeltiden upplevde f. s. sin största
glansperiod, dels som förmedlare av franska
kulturimpulser (riddardiktningen), dels ss.
organ för en mera nationellt inriktad
litteratur (Van den vos Reynaerde).
F. s. nedtrycktes sedermera under spanskt och
österrikiskt välde till en ren folkdialekt och
har först i modern tid, under heroisk kamp
mot franskt förtryck uppnått en ny, löftesrik
era. Denna inleddes, då 1830 unionen med
Holland bröts, av en rad för nationell
pånyttfödelse entusiastiska språkmän och skalder,
ss. Jan Frans Willems (1793—1846),
Ferdinand Augustijn Snellaert
(1809—72), Hendrik Conscience (1812
—83). Den flamländska språkrörelsen och
kulturkampen (de vlaamsche beiveging)
befordrades i rent yttre hänseende därigenom, att
skriftspråket, som dittills haft vissa, särskilt
ortografiska avvikelser från holländskan, mer
och mer anslöt sig till denna. I en långvarig,
ofta bitter strid ha de germanska elementen i
Belgien (de nationellt sinnade av dessa pläga
kallas ”flaminganter”, de fransksinnade, bland
dem t. ex. skalden Maeterlinck,
”franskiljo-ner”) tilltvungit sig likställdhet med de
romanska (vallonska), först i rättskipning och
skol
— 709 —
— 710 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
