Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flaskpost - Flaskträd - Flat - Flatanger - Flatbröd - Flatfisk - Flathead - Flatholmen - Flatlus - Flatmarksgrav - Flattera - Flatöboken - Flau - Flaubert, Gustave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAUBERT
nalen der Hydrographie” (Berlin). — Litt.:
G. Schott, ”Die Flaschenposten der deutschen
Seewarte” (1897); J. N. Carruthers, ”The water
monuments in the Southern North sea” (1925).
E.K.
Flaskträd, se A n o n a och
Brachychi-t o n.
Flat [flät] (eng., eg. flat, platt; dov), mus.,
beteckning för toners sänkande ett halvt
tonsteg, således b sharp = tonen h, medan b flat
= tonen b. E.A.
Fla’tanger, hd i Nord-Tröndelag fylke,
Norge, vid kusten och invid gränsen mot
Sör-Tröndelag fylke; 462,18 kvkm.; 1,846 inv. (1930).
S.
Flatbröd, lövtunt bröd liknande det
norrländska tunnbrödet. Namnet förekommer i
Norge, Dalsland och Bohuslän och även i den
äldre litteraturen. F. är i regel ojäst och hör
till de äldsta brödtyperna. 1-N-y.
Flatfisk, gemensam populär benämning på
flundrefiskarna (se d. o.).
Flathead [flä’thäd] (eng., flathuvud),
gemensam benämning på ett antal nordamerikanska
indianstammar, vilka hade för sed att genom
konstlade medel — tryck av barkskivor — ge
spädbarnens kranier toppform. Viktigast av
dessa stammar voro catawbas och choktaws i
s. ö. och chinooks (se d. o.) i n. v. Den
officiella f.-stammen — salishindianerna —
utövade icke denna barbariska sedvänja, som i
själva verket var ett utmärkelsetecken. E-r M.
Flatholmen, municipalsamhälle och fiskläge
i Klädesholmens s:n, Bohuslän, på en ö
utanför Tjörn; O,ao kvkm.; 104 inv. (1930).
Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet
49,200 kr., till kommunal inkomstskatt taxerad
inkomst 29,782 kr. (1929). J.C.
Flatlus, se Fi^tlus.
Flatmarksgrav, förhistorisk gravtyp med
bränt el. obränt lik, kännetecknad av att den
ovan jord är helt omarkerad. Tillhör såväl
sten- som brons- och järnåldern. F. med
obränt lik är ofta rikt utstyrd (se E n m a n
s-grav, Romargrav och
Vendelkul-turen). G.Em.
Flatte’ra (fra. flatter), smickra, försköna,
ställa i gynnsam dager.
Flatöboken (isl. Flateyjarbdk) är den största
fornisländska handskrift, som bevarats till vår
tid (225 blad folio). Vid mitten av 1600-talet
tillhörig en bonde på Flatey (Island), förvaras
den nu i Det kongelige Bibi., Köpenhamn. F.
är skriven i senare hälften av 1300-talet.
Innehållet är väsentligen historiskt: Olov
Trygg-vasons, Olov den heliges, Sverres sagor o. s. v.,
allt i vidlyftiga redaktioner och interfolierat av
kvasihistoriska mindre berättelser (”pættir”),
Skriftprov ur Flatöboken.
ofta av stort intresse. Vidare märkas de
utförliga ”Flatö-annalerna” från världens skapelse
till 1394. Några värdefulla dikter (t. ex.
Hyndluljoö, Nöregs konungatal) finnas
bevarade blott i F. — Uppl. av C. R. Unger och G.
Vigfüsson (3 bd, 1860—68), fotolitogr. uppl.
1930. — Litt.: F. Jönsson i ”Aarböger for
nordisk Oldkyndighed”, 1927. E.No.
Flau (ty. flau), eg.: matt, svag; handelsv.,
om varu- el. fondmarknad: matt, trög, med
ringa omsättning; om handelsvara: med ringa
el. ingen efterfrågan, i bildlig användning:
olustig o. d., om stämning; fotogr., om negativ
bild: kraftlös, svag.
Flaubert [flåbä’r], G u s t a v e, fransk förf.
(1821—80), banbry-
taren för den
moderna romanen. F. skrev
redan på 1830- och
början av 1840-talet
en mängd starkt
personliga och erotiskt
blossande noveller
och studier i
romantikens snitt (tr. först
1914) och framträdde
omsider 1857 med
”Madame Bovary”
(senaste sv. övers.
1928), ett exalterat kvinnoöde mot bakgrund
av småstadens vardagsgrå; arbetet
betecknar den konstnärliga realismens stora
genombrott. Därpå följde ”Salammbö” (1862, senaste
sv. övers. 1925), en roman från Kartago vid
tiden för romarkrigen, vidare ”L’éducation
sentimentale, histoire d’un jeune homme” (1869,
i utkast sedan 1845), dialogromanen ”La
ten-tation de S:t Antoine” (1874, i utkast sedan
1856), ”Trois contes” (1877, .däribland ”Un
cæur simple”, sv. övers. 1919) och slutl.
”Bou-vard et Pécuchet” (ofullbordad, utg. 1881), en
kraftig satir på den mänskliga
medelmåt
— 721 —
— 722 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
