Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flaubert, Gustave - Flautato, flautando - Flauto - Flavin el. kvercetin - Flavism - Flavius, ätt - Flavius, 1. Gnæus - Flavius, 2. Gaius Flavius Fimbria - Flavius Josephus - Flavon - Flaxman, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAUTATO
tans viktigmakeri. Blott en enda gång, 1874
(s. å. som Antonius-dialogen), har F. uppträtt
som dramatiker, med den politiska komedien
”Le candidat”, som föll fullkomligt till
marken. — F., vars levnad i sällsynt grad går i
ett med författarskapet, är en gränsgestalt
mellan två epoker; den eviga konflikten
mellan romantik och realism blev hos honom till
en rent personlig, i sig oförsonbar
dubbelinställning. Själv i grunden romantiker, med
formkult och filisterhat utvecklade ända till
monomani, förklarade han samtidigt
romantiken krig, gjorde allt för att kuva sin fantasi,
dök in i ett objektivt och minutiöst studium av
rama verkligheten och framställde i enlighet
därmed livet, icke — ss. romantiken och
Sten-dhal — från individualmänsklig synpunkt, ss.
en människosjälens reagens mot de yttre
händelserna, utan ss. ett händelsernas ironiska spel
på människosjälen, vilken alltså nedsatts till
ett blott passivum. Bakom detta spel stod
diktaren (artisten) själv osynlig, i kvalfull kamp
om uttrycksmedlen, principiellt likgiltig för de
av honom frambesvurna människoödenas väl
el. ve. — F. är Balzacs direkte arvinge (med
sidoinflytande spec. från Cervantes, Voltaire
och Goethe). Han är naturalismens pioniär, men
betydelsen av den exklusiva konst, som slog
ut i blom med ”Madame Bovary”, sträcker sig
långt utöver dennas råmärken; den är stödet
för modern prosadiktning över huvud, ja, i
väsentlig mån för en hel världskultur och har
t o. m. givit upphov till en särskild filosofi,
”bovarysmen” (se d. o. och J. de G a u 11 i e r).
”Oeuvres complètes” 1909—12 (18 bd,
innehålla även en vittförgrenad korrespondens);
”Oeuvres premières” 1914 ff. (4 bd). — Litt.
om F. har på senare år svällt oerhört. Det
finns, på skilda språk, bortåt 30 fristående
monografiska framställningar, bland vilka må
nämnas É. Faguet, ”G. F.” (1899); Hj.
Christen-sen, ”G. F.” (1902); Julie Wassermann, ”G. F. ’
(1907); L. Bertrand, ”G. F.” (1912); A. Coleman,
”F:s literary development” (1915); A.
Thibau-det, ”G. F.” (1922). Jfr även art. av O. Levertin
(i ”Samlade skrifter”, 11, 1907) och G. Brändes
(i ”Samlede Skrifter”, 7, 1901). Lff.
Flauta’to, flautando (ital., ”flöjtlik”), en
spelart på stråkinstrument, särsk. violin,
varigenom flöjtklangen efterliknas. Tekniskt
uppnås detta därigenom, 1) att med v. handens
fingrar strängarna med mindre tryck än
vanligt pressas mot gripbrädet och 2) att stråken
lätt ansättes över gripbrädet (i st. f. mellan
stallet och gripbrädet). H.M.
Flauto [-au’-] (ital.), flöjt (se d. o.); /.
tra-verso, tvärflöjt; f. grande, stor flöjt; f. piccolo,
liten flöjt, piccola, piccolaflöjt; f. dolce,
block
flöjt Flera av dessa äro även namn på
orgelstämmor. F.S-l.
Flavfn, el. k v e r c e t i n, ett gult
flavonfärg-ämne från färgeken (Quercus tincto’rid}. Se
F 1 a v o n.
Flavi’sm, benämnes det fall, då hos en
va-rietet av en djurart en gul- el. rödaktig färg
är övervägande. Jfr A 1 b i n i s m och M e 1 a
n-ism. H.W.
Fla’vius, romersk, plebejisk ätt under
republikens tid; sedan de flaviska kejsarna
(Vespa-sianus, Titus, Domitianus) ett mycket vanligt
namn. Från äldre tid märkas:
1) G n æ u s F., son till en frigiven, skrivare
hos Appius Claudius Cæcus, blev till
optimater-nas förargelse kurulisk edil 304 f. Kr. F. utgav
”lus civile Flavianum”, en samling juridiska
formulär, samt ”Fasti calendares” (se d. o.).
Genom det senare verket frigjordes man från
den godtycklighet, som ponti’fices (se d. o.)
utövat vid bestämmandet av dagar för
rättsför-handlingar m. m.; det förra verket gav menige
man möjlighet att reda sig med det
formalistiska romerska processförfarandet. S.Ss.
2) Gaius F. Fimbria, seFimbria.
Fla’vius Jose’phus, judisk historieskrivare,
se J o s e f o s.
__ o —c. c6h5
Flavo’n, C. IL.. , modersub-
CO — CH
stans till flera gula växtfärgämnen, ss. krysin,
dioxi-f., som förekommer i poppelknoppar,
lu-teolin, tetraoxi-f., som ger resedan dess gula
färg och som i torkat tillstånd redan i äldsta
tider användes som färgämne. F. räknas jämte
xantonfärgämnena till gruppen
pyronfärgäm-nen. Lj.
Flaxman [flä’ksman], John, engelsk
bildhuggare och tecknare (1755-*-1826), son av en
gipsgjutare i York. I sin faders verkstad
lärde han sig tidigt att teckna och modellera, och
här stiftade han också bekantskap med den
J. Flaxman: Teckning till Homeros.
— 723 —
— 724 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
