Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flaxman, John - Flebit - Flécelles, N. de - Flèche, La - Flechsig, Paul - Fleck, Ferdinand - Flecker, James Elroy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLECKER
antika skulpturen. Redan som 15-åring vann
han inträde vid akad., sedan han fått dess
silvermedalj för en vaxmodell av Neptunus.
Under en resa till Rom 1787—94 lärde han
grundligt känna den klassiska konsten, och
det var då, han påbörjade de ill. till Homeros,
Aischylos och Dante, vilka anses som hans
förnämsta verk. Redan förut hade han utfört
teckningar till vaser och figurer i porslin och
stengods åt den Wedgwoodska fabriken. Det
mest utmärkande för dessa arbeten är den nära
anslutningen till antiken, framförallt det
grekiska vasmåleriet. Hans ill. äro endast
konturteckningar, men hans figurer utmärka sig
för stor uttrycksfullhet. Hans stil är
målmedveten, och han har åt den enkla linjen givit
ett nytt rytmiskt värde. Som skulptör var F.
produktiv. Flera gravmonument härröra från
honom, bl. a. Lord Nelsons grav i S:t
Pauls-katedralen i London (bild se pl. vid art. B i 1
d-huggarkonst) och Lord Mansfields i
Westminster abbey. Allegoriska figurer och
reliefer smycka ofta F:s
monumentalskulpturer. Alla F:s arbeten visa en målmedveten
klassicism. Hans stil har dock en tydlig engelsk
prägel, ibland något sötaktig, nästan kvinnlig.
Hans komposition är klassiskt klar och enkel,
och han nämnes ofta vid sidan av
Winckel-mann ss. en av klassicismens stormän. B.B.
Flebi’t är en inflammation i en venvägg (se
Ven). Den akuta f. uppkommer ant.
fort-ledd från en inflammatorisk process, t. ex. en
abscess el. ett flegmone (se d. o.) i
omgivningen, och börjar då i kärlets ytterhinna ss. en
per i-f., el. genom att bakterier i blodet slagit
sig ned på kärlets innerhinna, då en e n d o-f.
uppkommer. I båda fallen skadas som regel
kärlets innerhinna, en blodpropp (se d. o.)
tillstöter, och processen tar så gott som alltid
form av t r o m b o-f. Det är också i
utbildningen av denna blodpropp, som faran vid
en f. ligger; embolier (se d. o.) och
bakteriespridning genom blodproppens
sönderfallande kunna uppträda (t. ex. vid
blindtarmsinflammation el. vid barnsängsfeber). Den
kroniska f. uppträder även som peri- el.
endo-f. vid en del kroniska
inflammationstill-stånd, bl. a. tuberkulos och syfilis.
Blindvävs-ökning och ärrbildning i kärlväggen för till en
utvidgning (åderbrock, se d. o.) el. tilltäppning
av kärlet. Blodpropp tillstöter även här som
regel men innebär sällan så stor fara som vid
den akuta f. Genom förkalkning av en
blodpropp kan en flebolit, en ”sten” i blodådern
uppkomma. Sådana äro vanligast i trakten av
livmodern, prostata och mjälten. T.H-n.
Flécelles [-sä’l], N. de, fransk diplomat, se
B r é g y.
Flèche, La [la flä’f]> stad i dep. Sarthe,
Frankrike, vid Loire, n. ö. om Ångers; 9,840
inv. (1926). F. har en känd militärskola, La
Prytanée. O.P.
Flechsig [flä’ksiz], Paul Emil, tysk läkare
(1847—1929), med.
d:r 1870, prof, i
psykiatri i Leipzig
1877 och
föreståndare för de under hans
ledning nyinrättade
sinnessjukhusen där
1882. F. är framför
allt känd för sina
ingående anatomiska
hjärnforskningar,
särsk. över hjärnans
ledningsbanor. Hans
viktigaste arbete är
”Die Leitungsbahnen im Gehirn und
Rücken-mark des Menschen” (1876). T.H-n.
Fleck, Johann Friedrich Ferdinand, tysk
skådespelare (1757—1801). F. avbröt sina
teologiska studier i Halle, debuterade 1777 i
Leipzig, var 1779—83 anställd vid teatern i
Hamburg, från 1782 också som konstnärlig ledare,
och sedan 1783 vid Döbbelins teater i Berlin
(1786 Nationaltheater), 1790—96 också som
regissör. F. var en av den unga tyska teaterns
mest lysande begåvningar, ett flammande, men
oberäkneligt geni, som med samma glans
gestaltade skådespelets och komediens hjältar och
karaktärer. Bland F :s roller märkas Kung
Lear, Götz von Berlichingen, Karl Moor i
”Rövarbandet”, Wallenstein och jägmästaren i
”Jägarna” (Iffland). G.K-g.
Flecker [flä’ka], James Elroy, engelsk
diktare (1884—1915), fick sin utbildning dels i
Oxford, dels i
Cambridge, vid vilket
senare univ. han läste
orientaliska språk,
varefter han ingick i
konsulattjänst, med
anställning först i
Konstantinopel,
senare i Smyrna.
Grekland och österlandet
äro ständigt
återkommande ämnen i F :s
diktning, det
senare t. ex. i ”The
golden journey to Samarkand” (1913). Två
skådespel utgåvos efter hans död, ”Hassan”
(1922), färgrikt och passionerat, och ”Don
Juan” (1925). 1916 utkommo F :s ”Collected
poems” med inledning av J. C. Squire, 1922
— 725 —
— 726 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
