Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flod - Floda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLODA
Vattenståndsväxlingar i fyra svenska floder.
(Efter A. Wallén.)
hastigheten är beroende dels av
lutningen, dels av tvärsektionens form och bottnens
råhetsgrad (dess bromsande inverkan genom
ojämnheter, stenar el. vattenväxter).
Hastigheten är i allm. störst i den djupaste fåran
i närheten av ytan och minskar mot såväl
bottnen som stränderna. Den framrinnande
vattenmängden är produkten av
medelhastigheten i en tvärsektion och dennas
vattenarea samt angives vanl. i kbm. pr sek. Vid
stigande vattenstånd ökas såväl sektionsarean
som hastigheten. Vid ett visst vattenstånd,
vilket brukar uppmätas med
vattenståndsmä-tare (se Pegel), är vattenmängden alltid
densamma, för så vitt icke is, vattenväxter el. dyl.
verka dämmande. Vattenmängden i en f.
va
rierar betydligt på gr. av ojämn fördelning av
nederbörden och olika stor avdunstning under
skilda årstider samt vattnets magasinering i
form av snö under vintern. Vid riklig
nederbörd el. snösmältning uppstår flöde el. flod,
vanl. efter årstiden benämnd vårflod,
h ö s t f 1 o d o. s. v. I de nordsv. f.
förekommer alltid vårflod, ibland också höstflod, men
under vintern är vattenmängden liten. I de i
fjälltrakterna upprinnande f. brukar efter den
egentliga vårfloden, hemfloden, orsakad
av snösmältning i de lägre delarna av
nederbördsområdet, komma en fjällflod
pågående långt in på sommaren, varvid
smältvattnet från fjällen avrinner. I de sydsv. f. äro
vårflödena ej alltid så utpräglade, men där
förekomma ofta svåra flöden även under
hösten och vintern, mera sällan under sommaren.
— F. inverka under tidernas lopp förändrande
på den trakt de genomlöpa (se Dal och
Erosion). I normala fall är lutningen i f.-loppets
övre del stor och forsar och fall förekomma
rikligt. Längre ned blir lutningen allt mindre,
och nederst rinner f. fram med svag lutning
över av avlagringar bildade slätter,
flodslätter, där den skär sig ned och ofta blir
slingrande (se Meandrar och
Serpentiner). I de fall, då f. stött på el. skurit sig ned
Ur S.T.F:s bildarkiv.
”Lisskullor”. Floda, Dalarne.
— 767 —
— 768 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
