FLOD KARTA ÖVER EXOREISKA, ENDOREISKA OCH AREI5KA OMRÅDEN och areiska områdena framgår av kartan och nedanstående tabell. Endoreiska områden Areiska områden Areal i 1,000-tal kvkm. 0/0 av hele arealen. Areal i 1 l,C00-tal kvkm. °/o av hela arealen. Europa .... 2,205 24 452 5 Asien 14,847 • 35 9,935 24 Afrika 15,223 52 11,771 40 Australien .. 4,920 64 3,309 43 Nordamerika 2,136 10 1,070 5 Sydamerika.. 2,507 14 1,454 8 Norra halvklotet .... 32,386 34 22,139 23 Södra halvklotet .... 9,452 28 5,852 17 Hela jorden 41,838 33 27,991 23 (utom polarområdena) F.-vattnet för med sig lösta och fasta ämnen, de senare i form av slam. De lösta ämnena medföras i regel till havet men kunna under vissa betingelser utfällas (se Sjömal m). Vattnets slamhalt kan minskas, om f. flyter genom en sjö, då slammet sjunker och ibland bildar ett delta (se d. o.) vid inloppet. Vid utflödet ur större sjöar är vattnet därför i regel klart och innehåller ringa slam. Det slam, som med-föres till havet, avlagras vid mynningen, varvid ett delta kan bildas, el. bortföres av tid vattnet (se E s t u a r i u m). — Den del av jordytan, från vilken nederbörden avrinner förbi en viss punkt i ett vattendrag, benämnes nederbörds-, t i 11 r i n n i n g s- el. vattenområdet vid denna punkt. Nederbördsområdet för ett f.-system kallas dess flodområde. Gränserna för nederbördsområden benämnas vattendelar e. Dessa äro ofta mindre skarpt markerade, i det att sumpmarker och sjöar kunna avrinna till olika vattendrag. I de fall, då en f. grenar sig och vatten avledes till en annan f. (se B i f u r k a-tion), blir nederbördsområdet vid förgre-ningspunkten gemensamt för båda och f.-om-rådena obestämda. — En f:s bädd är den rännformiga fördjupning, vari den flyter. Ofta har f. skurit sig ned i marken el. också ha högre partier uppstått invid bädden genom slamavlagring. Stränderna kallas bräddar, brinkar el. bankar och benämnas h. och v. stranden, varvid man tänker sig vänd nedåt f., med vattnets rörelseriktning. På samma sätt kallas tillflödena h.- och v.-bifloder. — F:s längdprofil utvisar vattenytans höjd i varje punkt längs f. över ett visst horisontalplan, ofta havets medelvattenyta, samt varje sträckas lutning, vilken vanl. angives i m. pr km. (°/oo). Vattendjupet efter en linje tvärs över f. angives av en tvärsektion. Vatten- — 765 — — 766 —