FLORA DANICA Flora danica. Bordssyrtut. Flora da'nica, ”Icones floræ danicæ”, bildverk i koppartryck, som 1761—1883 utkom på de danska konungarnas bekostnad. Det innehåller 17 bd (51 fasciklar) med 3,060 tavlor och har utgivits av G. C. Oeder (1761—71), O. F. Müller (1775—82), M. Vahl (1787—1805), J. V. Hornemann (1805—40), S. Drejer, Schouw ocn J. Vahl (1840), F. Liebman (1843—56), J. Steenstrup och J. Lange (1858) samt J. Lange (1859—83). Förutom växter från Danmark (med Island och Grönland) avbildades intill 1813 även norska och till 1864 holsteinska växter. På förslag av E. Fries utgavs 1853—74 ett suppl. med 180 tavlor över norska och svenska växter. Ett register med rättelser och synonymer utkom 1887. O.Gz. Flora da'nica, porslinsservis för 100 personer, utförd på Den kongelige Porcelæns-fabrik i Köpenhamn på beställning av kronprins Fredrik 1790 och fullbordad först o. 1800. Enl. traditionen var den avsedd som gåva till Katarina II. Servisen är dekorerad med bilder av danska växter, hämtade ur det stora botaniska planschverket ”Icones floræ Dånicæ”. Målningen har utförts av J. C. Bayer, modelleringen av A. C. Luplau och S. Preus. Servisen förvaras på Rosenborgs slott. — Litt.: A. Hayden, ”Royal Copenhagen porcelain” (1911). E.F.F. Flora'l, bot., se Extrafloral. Floréal [flåreaT], den 8:e mån. i den franska revolutionskalendern (se d. o.), införd 1793. — F. brukar ofta användas ss. beteckning för ett slags statskupp, som ägde rum 22 :e f. år VI (10/5 1798). Genom detta års nyval hade vänsteroppositionen i de femhundrades råd växt sig stark. Innan de nyvalda tagit säte i församlingen, antog tribunatet 22 :e f. en lag, som på gr. av vissa oroligheter vid valen kasserade ett stort antal av dessa och lät minoriteternas mera moderata kandidater taga säte i representationen. B. Florence [fra. flårä's, sv. flåra'ps] (franska namnet på staden Florens), ett mjukt, taftartat siden i lärftbindning. Florens, ital. Firenze, huvudstad i prov. Fi-renze, belägen på båda sidor om Arno; 320,254 inv. (1930). F. ligger, där Arnos dal lämnar Apenninerna och mynnar i det bördiga F.-bäckenet, ett ellipsformigt sänkningsfält, som ännu i tidig kvartärtid var fyllt av en sjö. Denna har senare urtappats, genom att Arno skurit igenom det i v. belägna Monte Albano. Den så uppkomna slätten täckes av en rik alluvialjord, vars bördighet redan tidigt utnyttjades genom trädgårdar, bekanta för sin blomsterprakt (därav stadens namn). I antiken var F. oansenligt. Under medeltiden växte dess betydelse, dels som huvudort för den fruktbara slätten, dels emedan trafiken från s. till n. Italien här passerade Arno. Från denna punkt utstrålade flera vägar över n. Apenninerna, vil- — 783 — — 784 —