Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floquet, Charles Thomas - Flor - Flor, Christian - Flora (mytologi) - Flora (bonatik) - Flora, Francesco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORA
tor. F:s ”Discours et opinions” utgåvos 1885
av A. Faivre. G.Lw.
Flor (ytterst av lat. flos, gen. floris, blomma,
varav även flor, blomstring), tunt, mer el.
mindre genomskinligt tyg (av siden, bomull
m. m.); slöja. F. kan göras i flera olika slags
vävnad, ss. chiffong, gas (crèpeartad), georgette
och (vanligast) tyll. Beteckningen f. användes
dels i specialbemärkelsen sorgflor om t. ex.
florbehängda standar, fanor etc., dels om en
kort ansiktsslöja, nu omodern, på damhattar,
vanl. i fin silkestyll, gärna fasonerad. Ordet
förekom mera förr och då täml. obestämt, ofta
poetiskt, om allehanda genomskinliga tunna
schalar, slöjor, fischyer m. m. Sorgflor,
krusflor (se Crèpe). I.
Flor, Christian, dansk politiker (1792—
1875), urspr. präst, 1825 fil. d:r, 1826 prof, i
danska i Kiel. F. betonade i sina föreläsningar
den nordiska kulturens självständiga värde
och utgav 1831 sin fint förstående ”Haandbog
i den danske
Litteratur”, läst och älskad
århundradet ut. F :s
livsverk blev
avgörande för
danskhetens öde i
Sönderjyl-land. Djupt gripen
av Grundtvigs
åskådning, väckte han med
hjälp av Chr.
Paul-sen (se denne) till livs
en dansk nationell
rörelse bland
Nord-slesvigs borgare och
bönder och förblev dess verklige ledare
till kriget 1848. Utan att förtröttas
färdades han som en målmedveten och klok
ge-neralstabschef bland frontkämparna,
”cemen-tet, som kittade samman de hårda stenarna”.
Hans energiska arbete möjliggjorde tillvaron
av en dansk press från 1838 (särsk. P. Chr.
Kocks ”Dannevirke”) och bildade bakgrunden
för språkreskriptet 1840. För bonden Laurids
Skau skrev F. eldande tal, som manade till
nationell samling; med rörelsens politiske
ledare P. Hiort Lorenzen var samarbetet icke
alltid utan slitningar. Understödd av den
na-tionalliberala kretsen omkr. H. N. Clausen,
upprättade F. 1844 Nordens första folkhögsk.
i Rödding och förestod den själv 1845—48. F.
gled senare i bakgrunden; han spelade ingen
roll i riksförsamlingen (1848—49) och
riksrådet. Ej F. utan Regenburg kallades efter
treårskriget att genomföra den nya ordningen inom
kyrko- och skolväsendet i Slesvig, som
knappast blev till gagn för Danmark. F. skapade
1865 folkhögsk. i Askov som en fortsättning
av den i Rödding, vilken stängts av
preussarna. Fl.D.
Flora, rom. myt., fornitalisk
fruktbarhets-gudinna, skall ha införts till Rom under Titus
Flora. Fresk från Pompeji, 100-talet e. Kr.
Museo nazionale, Neapel.
Tatius, dyrkades här bl. a. i ett tempel på Mons
quirinalis. Till F:s ära firades årl. 28/4—3/s
praktfulla festspel (flora’lia), vid vilka mimer
(se d. o.) uppfördes. W.N.
Flora, bot. (av föregående), systematisk
förteckning och beskrivning på växtarterna inom
ett visst område (land, landskap o. s. v.) el. en
viss geologisk tidrymd; växtvärld (en) inom ett
dylikt område el. tidsrum (en artrik flora o. d.).
Flora [flå’-], Francesco, italiensk förf,
(f. 1891), lärjunge och ivrig beundrare av B.
Croce, som han ägnat monografien ”Croce”
(1927) och vars estetiska grundsatser han i det
hela följer, trots anspråk på att ha ”gått
förbi” och utarbetat eget system. Croces teorier
äro de ledande såväl i ”Gabriele D’Annunzio”
(1926) som i ”Dal romanticismo al futurismo”
(1921, omarbetad uppl. 1925), det senare en
ypperlig vidräkning med futurismen och F:s
hittills mest betydande verk. F. redigerar
Croces berömda tidskr. ”La critica” och har
dessutom, men med mindre framgång,
framträtt som romanförf. med bl. a. ”La cittå
terrena” (1927). G.Bgh.
— 781 —
— 782 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
