FLORENSKIJ ning inom Italien men uppgick från början av 1500-talet efter hand i cisterciens- och domini-kanordnarna. F. voro barfotamunkar, deras dräkt vit. S.N. FIore'nskij, Pavel Alexandrovitj, rysk teolog och filosof (f. 1881), f. d. prof, vid Moskvas teol. akad.; efter dennas upplösning av so v jetmyndigheterna lärare i matematik och ingenjör. — I sitt huvudverk ”Grundprincipen och sanningens begrundande” (1914) uppbygger F. på kunskapsteoretisk grundval sin lära om ”Sanningen” ss. ”Kärlek” och härleder därur filosofiens och den ortodoxa teologiens huvudproblem. M.H-v. Florens-konsi'Iiet, se Fe r r a r a-F lorens-konsiliet. Florenti'nflaska, florentinerflaska, ett med avloppsrör försett kärl, som användes för att åtskilja två destillat, vilka icke äro biandbara med varandra (se D e s t i 11 a t i o n, sp. 182 och fig. 6). Lj. Florenti'nlack, en röd lackfärg, framställd genom att koka koschenill med alunlösning och fälla med soda; användes förr ofta som målarfärg för finare arbeten; har undanträngts av anilinfärgämnena. Jfr K a r m i n och T j ä r-färgämnen. J.Tbg. Florenti'nolja, fin olivolja från Livorno. Florentinska duvor, se Tamduvor. Florentinska kvartetten, se Jean B e c k e r. Florentinsk mosai'k, florentinsk inta r s i a, skiljer sig från annan mosaik därigenom, att den icke åstadkommes med tillhjälp av likformade småbitar. I f. i. bestämmas bitarnas form, färg och storlek av deras på förhand avsedda plats i mönstret, vilket utsågas ur grunden, vanl. en tunn sten-platta, varefter hålen fyllas med noga tillpassade stenbitar i den önskade färgtonen. Tekniken nyttjades redan under renässansen för utsmyckning av mindre föremål, ss. bordskivor, dörrfält och skrin. G.V. Florentinskt brunt, se Hatchettsbrunt. Florenz [flå'-], Karl, tysk japanolog (f. 1865), prof, vid Hamburgs univ., har jämte en utförlig ”Geschichte der japanischen Litteratur” (1906) utg. en rad viktiga arbeten (övers., textundersökningar, ordböcker) ang. Japans äldsta litteratur. B.K. Flore'ra (lat. flore're, till flos, blomma), blomstra, frodas; vara allmänt och vidsträckt utbredd. Flores, farm., se Flos. Flores, ö bland Azorerna; bildar jämte öar-na Pico, Corvo och Fayal distriktet Horta. Flores, en av de små Sundaöarna mellan Celebes och Timor. Skiljes från den förra av F.-sjön, från den senare av Savoe-sjön. öns areal är c:a 15,000 kvkm. med c:a 400,000 inv. (1920). F. ingår i den n. raden av ögruppens öar, vilka utgöra ruinerna av en under tertiärtiden uppkommen veckkedja, som sedan upplösts i öar genom förskjutningar längs sprick-och förkastningslinjer. Bergarter äldre än tertiärtiden finnas sällsynt på F. Ä andra sidan finnas flera verksamma vulkaner, av vilka Keo el. Romba vid s. kusten är högst (2,150 m.). F:s högsta topp är Potjo Likang (2,382 m.). Det inre är föga känt. Månadsmedeltemp. växlar mellan 25 och 26,5°. Medelårsnederbörden är c:a 1,085 mm. Det inre är täckt av skogar, i vilka bl. a. växa kokospalm, sa-panträd, vars trä lämnar ett rött färgämne, cinnamomträdet (se K a n e 1 v ä x t e r), av vars bark utvinnes en välluktande eterisk olja, och sandelträdet. Befolkningen är i v. av övervägande malajisk, i ö. av mera papuansk typ. Den viktigaste kulturväxten är majs, därnäst ris och kokospalm. De viktigaste exportvarorna äro kopra samt något kaffe, sandel-trä, tobak, pärlemor och trepang. I bergen finnas järnmalm, salpeter, svavel och pim-sten. Huvudnäringar äro åkerbruk, jakt och fiske. J.F. Flores [flå'räs], Ju ån de, spansk skald (o. (1500), känd huvudsaki. genom ”Grisel y Mira-bella”, fri bearbetning efter Boccaccios ”Filo-colo”, under det att ”Grimalte y Gradissa” är en forts, av Boccaccios ”Fiametta”. Den förra dikten blev ytterst populär och översattes till flera språk samt har givit stoff till Ariostos ”Orlando”, Fletchers ”Women pleas’d”, Lope de Vegas ”Ley executada” och Scudérys ”Prin-ce déguisé”. Båda dikterna äro trol. från slutet av 1400-talet. J.V. Florescens [-fe'ns el. se'ns], blomning, blomningstid, stundom även liktydigt med inflorescens (blomställning). Florescu, lon Emmanuel, rumänsk militär och politiker (1819—93). F. var en av rumänska arméns organisatörer vid olika tillfällen; mångårig senator och minister; bl. a. mars— dec. 1891 chef för en konservativ koalitions-ministär. Th. Flores Garcia [flå'räs garj>i'a], Francisco, spansk förf. (1846—1917). F. började som järnarbetare i sin födelsestad i Malaga men fick redan 1864 sitt första drama uppfört där och utgav sedan inemot ett 80-tal dramer, de flesta komedier på vers. Somliga äro parodiska, ss. ”Galeotito”, parodi på Echegarays ”El gran Galeoto”. Stilen är enkel och folklig. F. stärkte sin popularitet genom berättelser och romaner; han var dessutom tid-ningsred. och en tid direktör för den berömda Madridteatern Lara. J.V. — 791 — — 792 —