Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGPLAN
Fig. 2.
f. vanl. öppna, å trafik-f. vanl. slutna.
Flygkroppens utförande har 3 skilda arter,
helme-tallkroppen, där den bärande stommen utgöres
av klädseln, som då är duraluminium,
träkroppen, där den förstagade klädseln utgöres av
tre-limmat träfaner (kryssfaner, three ply), samt
den wireförstagade kroppen, vars längsgående
ramstycken och tvärgående spant utgöras av
ant. stålrör el. trälister. Den av trä helt
framställda flygkroppen är ant. uppbyggd av
ramstycken och spant, på vilken klädseln fästes,
el. ock utförd så, att klädseln direkt formas på
en mall, varvid ramstycken icke erfordras
(mo-nocoque). Den wireförstagade kroppen klädes
med tyg, som impregneras. Vid motorn samt
vid sittplatserna ersättes tygklädseln med
aluminiumplåtklädsel, vilket är praktiskt ur
rengö-ringssynpunkt (från olja) samt ur
åtkomlighets-synpunkt (plåtarna
lätt avtagbara). —
Stjärtpartiet
utgöres av de till
flygkroppen i dess
aktra del direkt
anslutna s t a b i 1 i s
e-ringsytorna:
stabilisator,
höjdro-der, fena och
sido-roder. Samtliga
dessa ytor utgöras
vanl. av lätta,
tyg-klädda stålrörskon-struktioner. Stabilisatorn är en horisontal yta, i vars bakkant den
rörliga höjdroderytan medelst gångjärn är
in-fästad. Fenan är en vertikal yta, och i dennas
bakkant är medelst gångjärn sidorodret rörligt
infästat. Medelst höjdroderytan, som genom
hävarmar och linor el. stänger är förbunden
med den i förarplatsen förefintliga handspaken,
kan föraren ingripa i f:s längdstabilitet och
tvinga f. till horisontalflygning, stigning el.
plané (rörelse snett nedåt). Då föraren dra°er
handspaken bakåt, föres höjdrodret uppåt,
luftkrafter uppträda, verkande nedtryckande på
stjärtpartiet, och f. lägges i stigning. Då
föraren för handspaken framåt, föres höjdodret
nedåt, stjärten höjes och f. lägges i plané.
Medelst sidorodret, som med linor är förbundet
med en i förarplatsen förefintlig fotspak av
svängel- el. pedaltyp, kan föraren ingripa i f:s
kursstabilitet. Sidorodret har samma verkan
som t. ex. rodret på en båt. Föres h. foten
framåt, gör sidorodret utslag åt h. och f. lägges i
hö-gersväng. De framför höjd- och sidoroder
förefintliga fasta ytorna, stabilisator och fena, äro
dämpningsytor men ställbara för att giva
möjlighet till viss stabilitetskorrigering.
Stabilisatorn är därvid medelst spak el. ratt ställbar
från förarplatsen, och genom ställbarheten kan
viss framtunghet el. baktunghet hos f.,
orsakade av lastvariationer, korrigeras. — Förutom
de å stjärtpartiet förefintliga
stabiliseringsytor-na är vingstället försett med en
roderanordning för att möjliggöra förarens kontroll över
f:s tvärstabilitet. Härvid äro endera över- el.
undervingen el. bådadera tillsammans i sin
bakkant vid ytterspetsen försedda med ett ursnitt
ur vingytan, som sedan åter insatts, men
förmedelst gångjärn och således bildande en
rörlig roderyta, skevningsroder. Skevningsrodren
äro med linor el. stänger förbundna med
förarens handspak på så sätt, att rodren göra
utslag, då spaken föres åt sidan. Föres
handspaken åt h. sida, fälles v. skevningsrodret nedåt
och h. skevningsrodret uppåt, och de härav
uppträdande luftkranarna sträva att välva f.
över åt h. — Landningsstället (fig. 4
och 5), som möjliggör f:s start och landning,
rättar sig efter om f. är avsett för land el.
vatten. Vid land-f. utgöres landningsstället av ett
med tvenne hjul försett underrede samt en
fjäd-rande sporre vid stjärtens bakre del. Hjulen
äro lagrade å en hjulaxel, som är fjädrande
förbunden med underredet ant. medelst
gummi-fi"Jvar, amortissörer, el. pneumatiska. oljedäm-
— 853 —
— 854 —
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
