FLYGPIL läge och därefter sidorodrets normalställning el. i en del fall endast med sidorodret genom dettas överförande till motsatt sida, med passning av övriga roder, så att ej spinn åt motsatt håll blir resultatet. Spinnen saknar militär användning men måste övas, så att flygaren känner till rörelsen och kan taga flygplanet ur densamma, om han ofrivilligt skulle råka in däri. Ryggspinn är i viss mån identisk med vanlig spinn, med den skillnad att ingången sker från ryggläge och med nedfällt höjdroder (framförd spak). Vid vanlig spinn är flygkroppens översida, vid ryggspinn dess undersida riktad inåt rotationsaxeln. Föraren befinner sig alltså vid ryggspinn å spinnyttersidan, och centrifugal-krafterna sträva att pressa honom ut ur flygplanet. Vingglidning utgöres av flygplanets glidning nedåt i sidled under mer el. mindre skarp sidolutning. Rörelsen användes vid landningar för att snabbt minska höjden, spec. vid små landningsfält. Den fordrar i allm. tillräckligt stort dimensionerade sidoroderytor. Roll är en hastig välvning av flygplanet kring dess längdaxel under f. rakt fram el. uppåt (roll uppåt). Vid halvroll gör flygplanet endast en halvvälvning, och från t. ex. normalt flygläge erhålles därvid ryggläge. Rörelsen utföres med höjd- och sidoroder med el. utan hjälp av skev-ningsrodren. Utan skevningsroders hjälp erfordras god hastighet för rörelsen utförande. Immelmansväng består av en under en loopingöglas första del utförd halvroll, så att flygplanet på toppen av öglan befinner sig i rättvänt läge och åter vänder åt det håll, varifrån det kommit. Vid ryg g-f. är flygplanet vänt ett halvt varv med vingarnas översida nedåt, liksom även föraren är vänd med huvudet nedåt. Särskilda anordningar för motorns förseende med bränsle måste förefinnas vid längre rygg-f. Stör t-f. är flygplanets rörelse nedåt med nosen före, varvid banlutningen mer el. mindre närmar sig vertikalen (över 60°). Upp-rätning från stört-f., under vilken flygplanets hastighet uppnår stora värden, måste ske med stor försiktighet. Framlänges looping utgöres av en ögla nedåt i vertikalplanet, och rörelsen utföres genom att från planflykt höjd-rodret lägges långsamt och gradvis nedåt. Under rörelsen sträva centrifugalkrafterna att lyfta föraren från stolen, varför goda fastspännings-anordningar, axelremmar, erfordras. — De kombinerade rörelserna erfordra träning, vaksamhet och påpasslighet hos förarna. H.K-n. Flygpil, nedtill spetsiga, upptill med styrning försedda stålpilar av en blyertspennas storlek. I början av världskriget kommo de till användning, utkastades från flygplan mot trupper och verkade genom sin fallhastighet F.Az. Flygplan. F. kännetecknas av stela, orörliga vingar, och den bärande kraften å dessa erhålles genom f:s rörelse i luften, vilken rörelse åstadkommes av en motordriven propeller. F:s delar se fig. 1. F. indelas efter antalet vingar i mono-, biel. multiplan, med ett, två, resp, flera vingpar Fig. 1. 1 övervinge, 2 undervinge, 3 flygkropp, 4 landningsställ, 5 motor, 6 propeller, 7 stabilisator, 8 höjdroder, 9 fena, 10 sidoroder, 11 skevnings-roder, 12 slot, 13 sporre. ovanför varandra, efter dess möjlighet till landning i land-, sjö- och amfibie-f. med hjul-, flottör- el. av båda dessa kombinerat landningsställ. Sjö-f. äro ant. försedda med tvenne flottörer (flytkroppar), flottör-f., el. med en central flyg- och flytkropp, flygbåt. Av f. kan man särskilja 5 olika konstruktionsgrupper: vingstäl-let, flygkroppen, stjärtpartiet, vilka 3 utgöra själva glidflygaren, landningsstället, möjliggörande start- och landning, samt motoranläggningarna, som inklusive propellern utgöra den framdrivande anordningen. — Vingstället utgöres av ett el. flera par stela vingar (fig. 2), fästade till flygkroppen och medelst lämplig stagning, stöttor och wire avstagade till denna. I vingarnas längdriktning löpa vanl. tvenne balkar, vingbalkar, av stål el. trä, till vilka en tvärgående, lätt, sekundär konstruktion, spryglarna, äro fästade. Dessa senare, som äro av stål el. trä, giva vingen dess form el. profil, och beroende på denna profils utformning (fig. 3) får f. goda el. sämre egenskaper. Vingen är i detta fall klädd med tyg å båda sidor, och tyget spännes och gives täthet genom bestrykning med celluloidfernissa (vinglack). En annan konstruktionstyp är helmetalltypen, där spryg lar saknas och där klädseln, duraluminium, i viss mån tjänstgör som uppstyvande organ, varvid klädseln är fastnitad vid en serie i vingens längdriktning löpande smärre vingbalksrör. Ang. vingställets roderanordning se nedan. — Flygkroppen utgör säte för förare, besättning och passagerare. Vid en-motoriga f. är motorn vanl. placerad i flygkroppens främre del. Flygkroppens sittplatser äro å militära — 851 — — 852 —