Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyttblock el. erratiska block - Flyttfåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYTTFÅGLAR
dande dimensioner och bestå i allm. av
motståndskraftiga bergarter samt ha på sina
ställen stor betydelse som det lättast tillgängliga
materialet av sten. Vid ett och annat f. äro
folksägner knutna, och numera betraktar man
större och särsk. märkliga f. ss.
naturminnesmärken. F. ha i sht uppmärksammats på
nordtyska och ryska slätten samt i Schweiz
utanför Alperna. K.A.G.
Flyttfåglar. Inom de kalla och tempererade
områdena företaga ett stort antal fåglar
regelbundna vandringar. Under eftersommaren och
hösten draga de söderut för att med våren
återvända. Dessa fåglar kallas f. Motsatsen härtill
äro stannfåglar, vilka bli kvar inom
samma område hela året. En mellanställning
intaga de s. k. strykfåglarna, som under
vinterhalvåret draga från trakt till trakt för att
söka föda men dock vanl. ej lämna sitt
egentliga utbredningsområde. Någon principiell
olikhet föreligger emellertid icke mellan flytt-,
stryk- och stannfåglar, enär samma art under
vissa förhållanden kan vara både det ena och
det andra. O. 2/s av fåglarna i vårt land äro f.
— Den tid, vid vilken f. på hösten draga
söderut, liksom tiden för deras ankomst på våren är
för varje art något så när konstant men kan
dock variera mer el. mindre på gr. av
ogynnsamma väderleksförhållanden. Redan under
senare delen av juni och början av juli anträda
de första (vissa vadare) sin resa söderut.
Antalet ökas under aug., då andra vadare och en
del insektätande småfåglar giva sig av, men
först under sept.—okt. når flyttningen sin
höjdpunkt. Under sept. bryta nya skaror
insektätande småfåglar, bland dem svalorna, upp, och
i okt. kommer turen till en mängd fröätande
småfåglar och rovfåglarna. — Det sätt, varpå
fåglarna företaga sina flyttningsfärder, är olika
för olika arter. En del, ss. rovfåglarna och
göken, färdas en och en, andra åter, ss. de
flesta småfåglar, änder och vadare, samlas i
större el. mindre flockar för att göra resan
gemensamt. Vanl. hålla de i flock flyttande
fåglarna icke någon bestämd ordn., men tranorna
och vildgässen flyga i ant. en sned el. u-formigt
böjd linje med spetsen framåt. Även
beträffande den tid på dygnet, som flyttningen företages,
visa fåglarna olikheter. En del, ss.
dagrovfåglarna och storkarna, färdas endast under
dygnets ljusa timmar, under det att många, ss. de
flesta s. k. småfåglar, vadare, gäss och änder,
även flytta under natten. — Förr antog man, att
fåglarna under sin flyttning färdades på en
svindlande höjd, flera tusen meter över
jordytan, och med en mycket stor hastighet, 200—
300 km. i tim. Nyare undersökningar ha visat,
att så ej är fallet. Deras flyghöjd är ej så
syn
nerligen stor; sällan höja de sig upp över 400 m.
Resan företages också, särsk. under hösten,
täml. makligt. De rasta ofta under vägen för
att äta och vila. Särsk. under höstflyttningen
giva de sig god tid. Storkarna t. ex. bryta upp
från Sverige i slutet av aug. Deras färd går över
Ungern, Balkanhalvön, Mindre Asien till
Egypten. Här följa de Nilen mot s. och anlända i
nov., alltså efter 2%—3 mån., till Sydafrika, där
de övervintra. Uppskatta vi den tillryggalagda
vägsträckan till o. 10,000 km. och antaga, att
de för resan genomsnittligen använt 70 dagar,
behöva de för färden icke flyga mera än o. 140
km. dagligen. På våren, då tåget går tillbaka
norrut, råder större brådska. Då färdas
storkarna i medeltal 400 km. pr dag och tillryggalägga
på ung. 25 dagar samma vägsträcka, som på
hösten tagit nära 3 gånger längre tid. F.
uppsöka ofta sina gamla hemtrakter. Så har man
ex. på att samma storkar under många år bott
på samma hustak och att ringmärkta svalor
och starar återvänt till sin gamla hemtrakt.
Förr antog man, att f. vid sina färder följde
bestämda vägar. Visserligen är detta fallet med
en del arter, ss. storkarna, men i allm. flytta de
med en bred front och följa i stor utsträckning
kusterna och floddalarna. I stort sett är
flytt-ningsriktningen s., resp, n., men i Europa tyckes
den ha en stark dragning åt v. och s. v. mot
kusterna av Atlantiska oceanen. Här och i
Medelhavsländerna övervintra många av våra
fåglar, ss. skrattmås, vipa, trastar och rödhakar.
I området från tropiska Afrika upp till
Medelhavsländerna tillbringa bl. a. trana, vaktel,
näktergal och sädesärla vintern. Vissa, ss. stork,
gök och svala, draga ända ned till Sydafrika.
En bland de fåglar, som företaga den längsta
vandringen, är silvertärnan, som häckar i de
arktiska trakterna. När ungarna på sommaren
blivit fullvuxna, anträda tärnorna färden, som
går ända ned till de antarktiska haven, för att
sedan återvända mot norden och i rätt tid
häcka i det arktiska området. Två gånger under
årets lopp flyga de sålunda nästan över halva
jordklotet.
Flyttningen är otvivelaktigt betingad av
de klimatiska förändringar, som inträda vid
vinterns annalkande, och den därmed i
samband stående näringsbristen. En del fåglar, ss.
änder och sidensvansen, flytta därför icke
längre bort, än vad som är nödvändigt för att finna
föda. Emellertid äro dock de flesta f. redan på
väg mot sina vistelseorter, långt innan någon
näringsbrist och köld göra sig kännbara; i
många fall är näringstillgången t. o. m. rikare,
då de draga bort, än då de på våren
återkomma. Man nödgas därför antaga, att flyttninger
är betingad av en medfödd instinkt, som pe
— 871 —
— 872 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
