Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fodermedel - Fodernorm - Fodervicker - Fodervärde - Foderväxter - Fodral - Fodring (foring) - Foe- - Fœdus - Fœniculum - Fœnum græcum - Foerster (Freester), Hans - Foerster, 1. Wilhelm - Foerster, 2. Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOERSTER
terier köttmjöl, blodmjöl, benmjöl och
fett-grevar m. m. och från
fiskkonserveringsfabri-ker fiskmjöl och sillmjöl m. m. F. kunna
även indelas i torra och saftiga samt i
skrymmande och koncentrerade. Ett koncentrerat f.,
vars produktionskvotient (se Fodervärde)
är större än 0,i7, kallas kraftfoder (se d. o.).
F:s smältbarhet och näringsvärde beror i hög
grad på växttrådshalten. Växttråden vållar
näml, mycket tuggningsarbete och kan göra
eljest lättsmälta näringsämnen oåtkomliga för
fodersmältningsvätskorna. Se Foderan
a-l y s och Näringsämnen. H.Fqt.
Fodernorm, lantbr., se Utfodring.
Fodervicker, bot., se V i c k e r.
Fodervärde, lantbr., ett fodermedels
näringsvärde el. helhetsverkan, som betingas dels av
nettoenergien, dels av produktionskvotienten.
Nettoenergien, som uttryckes i kalorier,
erhål-les, då fodermedlets bruttoenergi, d. v. s.
för-bränningsvärme, minskas med samtliga
energiförluster i organismen. Djurkroppen lider
förluster i form av kemisk energi i träck, urin och
tarmgas, varefter s. k. omsättbar energi
återstår. Subtraheras fodersmältningsarbetets
vär-meekvivalent, den s. k. termiska energien, från
den omsättbara energien, återstår
nettoenergien, som åtgår till kroppens underhåll och
produktion av kraft, fett, kött, ull, mjölk o. s. v.
Produktionskvotienten är förhållandet mellan
fodrets proteinnettoenergi och
totalnettoener-gi. Se Utfodring, Näringsämne
s-förhållande och Foderenhet H.Fqt.
Foderväxter, gemensam benämning på alla
sådana växter, som odlas för att användas till
foder åt husdjuren, ss. samtliga vallväxter
och av rotfrukter, rovor, kålrötter, foderbetor,
morötter och undantagsvis palsternackor, samt
för foderändamål odlad potatis, spärgel,
vitsenap, bovete, vissa kålslag m. m. Havre, korn,
ärter och hästbönor odlas även för
foderändamål men benämnes dock vanl. resp, stråsäd
och trindsäd. Hj.P.
Fodra’1 (holl. foedraal, ty. Futteral),
skydds-hölje (av trä, läder m. m.), etui.
Fodring (f o ring), från medeltiden
stammande skatteform, urspr. avseende allmogens
skyldighet att förse Konungens el. högre
ämbetsmäns hästar med foder, särsk. vid
genomresa. Sedermera uppgick f. i grundskatterna
(se d. o.) och avskrevs med dem. E.K.
Foe-, se även F ö-.
Fædus [fe-] (lat.), fördrag, förbund (därav
federation, se d. o.). Den antika folkrätten
skilde sig från den moderna därigenom, att
enl. modern åskådning fred är det normala
tillståndet folken emellan, enl. antikens
däremot krig (lat. ordet för fred, pax, betyder
urspr. avtal). Ett avtal, som medförde fred,
vänskap el. t. o. m. förbund med Rom,
kallades f. Detta slöts under vissa ceremonier
och måste för att vara bindande för romerska
staten slutas av person, som förde överbefäl i
krig, d. v. s. en konsul. Med Augustus
övergick befogenheten på kejsarna. S.Ss
Fæni’culum [fe-], växtsläkte, se Fänkål.
Fænum græcum [fe-], farm., se B u c c
o-b 1 a d.
Foerster [fö’r-] (Freester), Hans, tysk
byggmästare (d. 1653), var bl. a. verksam vid
Stockholms slott och vid fullbordandet av
Jakobs kyrka i Stockholm (1634—43) samt
uppförde i nära anslutning till denna
Kristinakyr-kan i Falun från 1642. G.V.
Foerster [fö’r-]. 1) Wilhelm Julius F.,
tjsk astronom (1832—1921), direktör för
ob-servatoriet i Berlin 1865—1903. Bland F:s
skrifter märkas ”Sammlung von Vorträgen und
Abhandlungen” (4 bd, 1876—90), ”Studien zur
Astrometrie” (1888), ”Lebenserinnerungen und
Lebenshoffnungen 1832—1910” (1911). 1893—
1906 redigerade F. ”Mittheilungen der
Verei-nigung von Freunden der Astronomie und
kos-mischen Physik”. Ch.
2) Friedrich Wilhelm F., den
föregåendes son, pedagogisk och politisk
skriftställare (f. 1869), f. i Berlin, 1901 privatdocent i
pedagogik i Zürich, 1913 prof, i Wien, sedan
i München, från 1917, sedan han av politiska
skäl avgått från sin professur, fri skriftställare;
under tyska revolutionen var F. en tid
bajerskt sändebud i Schweiz. Pedagogiska och
psykologiska erfarenheter, särsk. inom den
själsligt hotade ungdomens kretsar, ledde F.,
som urspr. var mera liberalt-frisinnat stämd,
till en positivt kristlig ståndpunkt med varm
vördnad för den katolska kyrkans
kulturgärning; han har dock varken själv övergått till
katolicismen el. blivit motståndare till de
”moderna”. Tvärtom är hans strävan att
sammanbinda traditionalism och modernism till
en högre syntes. I denna riktning gå hans
mycket lästa böcker: ”Jugendlehre” (1904,
flera senare uppl.), ”Schule und Charakter”
(1907, flera senare uppl.), ”Religion und
Cha-rakterbildung” (alla övers, till sv.), vidare
”Schuld und Sühne” (”Bausteine zu einer
Kri-minalpädagogik”, 1920), ”Sexualethik und
Sex-ualpädagogik” (1907), ”Autorität und Freiheit”
(1910), ”Erziehung und Selbsterziehung”
(1918). Särsk. sedan väldskriget vändes F:s
verksamhet även mot politiken, och då i
avgjort pacifistisk anda: ”Politische Ethik und
politische Pädagogik” (1918), ”Weltpolitik und
Weltgewissen” (1919), ”Mein Kampf gegen das
militaristische und nationalistische Deutsch-
— 893 —
— 894 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
