Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fokin, 1. Michail - Fokina, 2. Vera - Fokion - Fokis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOKIS
Fokin och Fokina i ”Rosendrömmen”.
burg och anställdes där ss. solodansör 1898,
lärare vid elevskolan 1901 samt balettmästare
1909. S. å. ernådde F. en enastående framgång
vid ryska truppen i Paris ss. koreografisk
kompositör och iscensättare av baletterna
”Kleo-patra” och ”Chopiniana” (”Sylfiderna”), vilket
i ett slag gav honom världsrykte. Liknande
framgång hade hans senare kompositioner,
bland vilka märkas ”Papillon” (Schumann),
”Scheherazade” (Rimskij-Korsakov),
”Eldfågeln” (Stravinskij) och ”Josefslegenden” (R.
Strauss). F. har gästat nästan alla mer
betydande teaterstäder och därvid dels själv
uppträtt som dansör jämte sin hustru, dels enbart
iscensatt sina balettverk. Så även i
Stockholm, som han besökt upprepade gånger; 1913
instuderade han vid Kungl. teatern ”Kleopatra”
och ”Sylfiderna”, 1914 ”Scheherazade”,
”Karneval” (Schumann) och ”Rosendrömmen”
(We-ber). — För vår balettkår ha F:s instuderingar
varit av ovärderlig betydelse; han har där
liksom överallt, var han verkat, ingjutit en
levande ande i dansen, stegrat och fulländat de
mimiska och plastiska uttryckmedlen samt
skapat ett oändligt antal nya dansformer.
Kompositionerna präglas av hans ursprungliga och
originella fantasi, äro ofta bisarra och
dramatiskt expressiva, dock alltid strängt behärskade
i form och pregnanta i stil. — Man har
oriktigt velat uppfatta F. ss. motståndare till den
klassiska baletten med dess tyllkjolar och
tåspetsdans. Fastän F. är skapare av det
moderna ”koreografiska dramat” (se d. o.), är
hans yppersta verk dock ”Sylfiderna”, en rent
klassisk balett i en romantiserad 1830-tals
Tag-honi-stil. — Ss. dansör är F. en av vår tids
mest berömda. Hans dans är tekniskt
formfulländad, mimiskt-dramatiskt uttrycksfull och
av en kultiverad och nobel karaktär, som icke
utesluter temperament och intensitet. V.F-i.
2) Vera Fokina [få’-], den föregåendes
hustru, dansös (f. 1886), av portugisisk-judisk
härstamning; blev 1899 elev vid Mariateaterns
balettskola i Petersburg; 1906 g. m. F. 1), i vars
baletter hon uppburit huvudroller, så även i
Stockholm vid deras besök 1913, 1914 och 1917.
Fokinas dans utmärkes av en betagande
grace och själfull ädelhet i mimik, linjeföring
och rörelser. Utan att tekniskt nå upp till
Pav-lova el. Karsavina, är hon även rent formellt
en mycket betydande dansös. V.F-i.
Fo’klon, atensk fältherre och politiker
(402/1—317 f. Kr.), lärjunge till Platon och
Xenofon, utmärkte sig i slaget vid Naxos 376,
bekämpade 350 ett uppror på Cypern, tvang
339 Filip av Makedonien att uppge belägringen
av Byzantion och valdes 45 gånger till atensk
strateg. Efter nederlaget vid Chaironeia 338
överstrateg i Aten, utverkade F. genom sitt
anseende, att Alexander efter Tebes fall skonade
Aten. Efter Alexanders död anslöt han sig till
Kassandros emot Polysperchon. Detta blev
hans olycka. F :s motstånd mot demokratien
och hans förbindelser med Nikanor, som
Kassandros insatt om kommendant i Aten och
vilken besatt Pireus, gjorde honom förhatlig för
atenarna. Han tvangs 80-årig att tömma
giftbägaren. F. var en av Atens mest framstående
och självständigaste politiker under 300-talet f.
Kr. Han har mer än en gång räddat staden
från olycka genom att försona makedonerna
med Aten, vars motstånd mot den nya
stormakten han insåg vara hopplöst. N.V.
Fokis, landskap i Mellangrekland mellan
Lokris och Doris i v. och n., Korintiska viken
i s. och Beotien i ö. F. består mest av
bergstrakter omkr. Parnassos’ massiv men har en
bördig slätt kring Kefisosfloden, som
genomflyter F. Fokernas dialekt visar doriska drag
med aioliskt inslag. Av F:s’ 22 städer voro
Delfi, Krisa, Amfissa och Elateia de viktigaste.
F :s’ historia bestämmes delvis av Delfis (se
d. o.). Det underkastade sig perserna, var 457
—447 f. Kr. anslutet till Aten men stod sedan
på Spartas sida. F. tvangs att ansluta sig till
Tebe men vägrade ställa sin här till dess
disposition, varför det ådömdes straff av Tebe, som
dominerade amfiktyonrådet. F. plundrade tem-
— 905 —
— 906 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
