FOLIGNO Fole kyrka. tare (1492—1544), f. i Mantua, studerade i Bo-logna, blev benediktinmunk antagl. efter 1513, lämnade klostret 1524 och återvände dit 1530, dog i Campese di Bassano. F :s förnämsta arbete är ”Baldus”, en dikt på makaroniskt latin, utg. under pseud. Merlin Cocai (bästa ed. 1552), en framställning av böndernas och det lägre folkets liv, delvis i form av en parodi på riddardiktningen; den är den europeiska makaroniska poesiens främsta verk. — Uppl. ”Le maccheronee” (2 bd, 1928), ”Opere italiane” (3 bd, 1911—14). — Litt.: A. Luzio, ”Studi fo-lenghiani” (1899); F. de Sanctis, ”Storia della letteratura italiana”, 2 (1912). A.M-o. Foley [fäuTi], Thomas, engelsk sjömilitär (1757—1833), konteramiral 1808, amiral 1830 och högstkommenderande i Portjismouth, uppnådde berömmelse för sin djärva manöver i slaget vid Abukir 1798, där han med sitt fartyg ”Goliath” i spetsen förde en del av den engelska styrkan in mellan den franska flottan och kusten. N.L.R. Foley [fåuTi], John Henry, engelsk bildhuggare (1818—74). F:s mest kända verk äro general Outrams ryttarstaty i Calcutta och ”Asia” vid Albert memorial i Hyde park, London; han har även smyckat många offentliga byggnader i sistn. stad med representativa skulpturer. F. var Flaxman-epigon, men hans irländska temperament räddade honom från innehållslös efterbildning. B.B. Folgefonna, platåglaciär i Hordaland fylke, s. v. Norge, mellan Hardangerfjorden och dess sidoarm Sörfjorden; 280 kvkm. F., som till storleken är Norges tredje glaciär, når 1,653 m. ö. h. Genom två djupa dalgångar i n. äro två mindre partier avskilda från huvudglaciären i s. S. Folgore [-gå'rc], L u c i a n o, pseud. för Vecchi Omer o, italiensk förf. (f. 1888). En av de första och ivrigaste representanterna för litterär futurism, har F. på programenliga fria vers lovsjimgit den moderna maskinteknikens under: ”Canto dei motori” (1912), ”Ponti sulFoceano” (1914), ”La cittå veloce” (1919) etc. Vida intressantare är F., då han indirekt demonstrerar sin reformiver genom ej blott kvicka men djupsinniga parodier av samtida italienska diktare: ”Poeti contro luce” (1922), ”Poeti allo specchio” (1926). G.Bgh. FoTia, se F o 1 i u m. Foli'a, spansk dans, se Folie d’E s p a g n e. Foiia'nt (till mlat. folia're, utbreda blad), bok i folioformat; mycket stor bok (se F o 1 i o). Foliation [-fo'n], bot., se Bladläge. FoTie, folium (lat. fo'lium, blad), detsamma som bladmetall (se d. o.). Folie [fåli'] (fra.), galenskap. Jfr Sinnessjukdomar. Folie [fåli']:, Fr a n ? o i s Jacques Philippe, belgisk astronom (1833—1905), prof, i astronomi och direktör för observatoriet i Liège (1881) och Bryssel (1885). F. sysslade särsk. med teorien för den astronomiska abcr-rationen. Ch. Folie d’Espagne [fåli' däspa'n], gammal spansk dans i % takt, dansades solo med kastanjetter i flerfaldiga variationer; urspr. från Portugal (folias portuguesas), där den dansades av flera par. Salinus nämner redan 1577 en ”folia” bland spanska danser. V.F-i. Folie'ra (jfr F o 1 i a n t och F o 1 i e), belägga med metallfolie; numrera sidor el. uppslag i räkenskapsbok. Folie'ring, metod för anbringande av en speglande metallisk hinna av tennamalgam å spegelglas. Till tunna blad utvalsat tenn, s. k. tennfolium el. stanniol, utbredes på ett plant underlag och övergjutes med kvicksilver. Spegelglaset skjutes över kvicksilvret och pressas därefter mot stanniolen. Tennet löses därvid i kvicksilvret och bildar ett amalgam (se d. o.), som häftar fast vid glasets yta. För att beläggningen skall bli felfri och hållbar, måste gla set vara ytterst väl rengjort. I.S. Folies Bergères [fåli' bärzä'r], ”music-hall” \ id rue Richer i Paris, grundlagd 1869 och särsk. berömd för den luxuösa utstyrseln av sina stora revyer. G.Lw. Foligno [fåliTiå], stad i prov. Perugia, Umbri-en, mellersta Italien; 33,150 inv. (1921). F. är biskopssäte, har museum och pinakotek, inrymda i stadshuset, samt talrika äldre byggnadsverk, däribland katedralen i delvis ännu — 909 — — 910 —