Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkdiktning - Folkdräkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKDRÄKTER
förenad med assonans, allitteration el. slutrim,
användes både som prydnad och till stöd för
minnet i ordspråk och ordstäv (se d.
o.) och i de formellt närstående lag-, k
a-1 e n d e r- och väderleksreglerna,
gåtor, ramsor och besvärjelser (se
dessa). Den egentliga folkvisan (se d. o.)
kan dels vara ett kort lyriskt stäv (se d. o.)
av rent folklig härkomst, dels en längre visa
av berättande art, ss. den medeltida
balladen (se d. o.), el. innehålla rent lyriska
ut-gjutelser. Dessa längre visor stå vanl. på ett
mera litterärt plan men leva bland folket och
måste därför föras till f. Jfr Folkminnen
och Folkminnesforskning. v.S-iv.
Folkdräkter kallas de dräkter, som
flerstädes i Europa av bondebefolkningen burits
intill senaste tid och ställvis ännu bäras inom
vissa begränsade områden, som någon gång
kunna vara så små, att de blott omfatta en
enda bygd, församling el. ort. Termen f.
brukas knappast om icke-europeisk allmoges dräkt,
även om den endast tillhör ett mindre område;
är en dräkt karakteristisk för ett helt land el.
en mycket stor folkgrupp, brukar man
beteckna den som nationaldräkt.
Utmärkande för alla f. äro deras
ålderdomliga och för varje särsk. område
standardiserade snitt, färgval, material o. s. v. De ha
genom tiderna behållit sig täml. oförändrade.
Endast långsamt och vanl. blott i detaljer ha
nybeter småningom insmugit sig, vilket gör, att
i en och samma f. kunna — liksom i allmoge
möbler — återfinnas drag från olika
modeperioder. Sällan återgår därför fullst. någon f.
på en enstaka tids mod. I mansdräkten kan
man dock spåra en vida starkare och snabbare
anslutning till täml. sena tiders moder, liksom
männen över huvud taget långt tidigare och
allmännare lagt bort bruket av f. Detta gäller
både utlandet och Sverige och kan iakttagas
t. ex. i våra dagars Dalarne.
De för varje mindre krets utmärkande f. ha
ofta utvecklat sig täml. på fri hand och
om-bildat äldre modedetaljer på sitt speciella vis,
så att man knappast kan finna många
genomgående likheter mellan ett lands många olika
f. Men givetvis ha närliggande trakters f.
större släkttycke med varandra än med mera
avlägsna landsändars. De flesta skånska f. ha
samma tunga, gedigna kynne, medan Blekinges
f. ha lättare och elegantare karaktär och
blekare färgskala. Liksom i all bygdekonst och
bygdekultur spela här djupt liggande folk
psykologiska faktorer in.
I stort sett tyckas Europas f. tillhöra två
olika grupper, en östlig och en västlig.
Naturligtvis förekomma otaliga gränsfall och
out
redda detaljer, blandningsformer o. s. v.,
liksom även till synes nyckfullt tillkomna
nybildningar. Men på det hela taget äro f. i
Finland, delar av de östbaltiska staterna,
Ryssland, Tjeckoslovakien, ö. Tyskland, Ungern,
Balkan och Grekland mera primitiva, ha
bevarat många fler ålderdomliga och starkt
folkligt betonade drag och anknyta påfallande
både i snitt, färgval och dekor till v. Asiens starkt
konservativa dräkter. Den v. gruppen,
omfattande Tyskland i övrigt, Tyrolen, Holland,
Frankrike och Skandinavien, visar däremot
såväl i sina huvuddrag som i de flesta detaljer
mycket tydliga spår från olika historiska
europeiska modedräkter alltifrån senmedeltiden
fram till 1800-talets mitt. Starkast ha
inflytandena på f. kommit från det högre
borger-skapets och lantadelns dräktskick, svagare från
prästernas och naturligtvis mycket litet från
hovkretsarnas och högadelns i äldre tider
mycket exklusiva kostymer.
Om svenska f. antar man, att ganska
tidigt, trol. redan på 1500-talet, olika
bygdedräkter började skilja ut sig och
standardiseras. Sannolikt funnos redan tidigare olikheter
i dräktskicket i olika bygder. Konservatismen
har sedan varit olika stark. I somliga orter
ha f. bortlagts mycket snart el. kanske
knappast funnits, i andra ha f. redan från sin
begynnelse varit föremål för lokalpatriotisk
omvårdnad, kringgärdad med förordningar mot
att bryta mot fädernas sed, mot nya
modepåfund och lyx samt uppmaning att skilja sig
från utsocknes genom ett enhetligt dräktskick.
Ingifta och inflyttade måste vanl. antaga sin
nya hembygds f. — F. blevo tidigt föremål för
intresse från folklivsforskares sida. Redan på
1600-talets början uppmärksammades vissa f.,
och i samband med fornvårdens första
organiserande uppmanar Gustav Adolf 1630
forskare att ”uppspörja folkets klädedräkter”. Vår
bygdebeskrivande litteratur från 1600-,
1700-och 1800-talen är också rätt rik på uppgifter
om f., av vilka t. ex. Vingåkersdräkten redan
på 1670-talen omtalas som gammal och
egendomlig — den hör ju även till de mest
konservativa. Ofta ha just sådana f., som tidigt
kommo till utbildning och kraftigast behöllo
sin egenart, även länge bibehållits i bruk, men
ex. finnas även på att starkt föränderliga f.
kvarlevat till sen tid. — Länge efter det att
verkliga f. lagts bort, ha på landet
mångenstädes intill våra dagar spår av dem bevarats
i ett visst lantligt snitt, rynkade kjolar,
koft-liv, tvärskurna västar, i hemvävda tyger,
förkläden och schaletter efter gamla mönster
o. s. v. Orsaken till att f. kommo ur bruk var
sociala och nationalekonomiska förändringar:
— 935 —
— 936 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
