Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkböcker - Folkdans - Folkdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKDIKTNING
från Orientens novellitteratur, ss. ”De sju vise
mästare”, som under årh. bearbetats på olika
sätt och spritts i alla Europas länder. Av
grekiskt ursprung är t. ex. ”Konung Apollonius
av Tyrus”. Medeltida anor ha
”Helena Antonia av Konstantinopel”, ”Kejsar
Oc-tavianus”, ”Melusina”, ”Fortunatus” m. fl.
Flera f. äro av okänd upprinnelse och ha
skrivits direkt för ändamålet, t. ex. ”Carsus och
Moderus”, och detsamma gäller åtm. delvis om
”Lunkentus”, ”Gråkappan”, vilken anses vara
författad av C. J. L. Almquist, ehuru i dessa
vissa kända sagotyper lagts till grund. Senare
ha sagor hämtats ur ”Tusen och en natt”, ss.
”Talande fågeln, spelande trädet och
rinnande vattukällan”, från Perrault (se denne), ss.
”Askungen”, ”Tummeliten”, ”Mästerkatten”,
”Blåskägget”, från Mme d’Aulnoy (se denna),
ss. ”Blå fågel” och ”Lycksalighetens ö”, vilka
givit Atterbom stoff till hans båda
lika-nämnda sagospel, och t. o. m. från så sena
sagosamlingar som Grimms, Asbjörnsens och
Hyltén-Cavallius’ ha f. hämtat motiv. Även
våra sägner ha trängt in i f., ”Hobergsgubben”,
”Ljungby horn och pipa” m. fl. Bland f.
intaga skildringar av brottslingars liv, ss.
”Lasse-Majas äventyr” ett framskjutet rum, vartill
komma historiska skildringar, noveller, spök
historier, spådomar, ss. ”Sibyllas profetia”,
skämthistorier och böcker i blandade ämnen,
ss. ”Bondepraktikan” m. fl., kunna även
räknas hit. — F. med sin vanl. ytterst tarvliga
utstyrsel och naiva, ofta otympliga framställning
ha tidigare föga beaktats av de bildade och av
forskningen. I våra bibi, äro sålunda
samlingarna av f. mycket ofullst., och blott Kungl.
bibi, har en någorlunda fullst. samling. Först
romantiken började intressera sig för dem. I
Tyskland gav J. Görres ut ”Die teutschen
Volksbücher” (1807), i Danmark utgav R.
Nye-rup ”Almindelig Morskabslæsning” (1816), och
våra sv. f. ha utgivits el. omnämnts av P. O.
Bäckström i ”Sv. f.” (2 bd, 1845—49). En
utmärkt edition av danska f. är ”Danske
Folkebö-ger fra 16. och 17. Aarhundrede, udg. af J. P.
Ja-cobsen og R. Paulli”, 1-—11 (1915—30). v.S-iv.
Folkdans, eg. benämning på de danser, som
äro brukliga hos det samhällsskikt, man
kallar ”folket”, i sht då hos allmogen. Till f.
räknar man således icke sällskaps- el.
modedanser i oförändrat ”salongsmässigt” skick,
men däremot äldre ”urmodiga” dylika, som
genomgått den vanliga omvandling, en dans
genomgår på väg från salong till loge, el. m.
a. o. ung. vad man under senare årtionden,
oegentligt nog, kallat ”kulturella danser”. Med
det på 1880-talet nyvaknade intresset för våra
nästan bortglömda gamla allmogedanser
in
trädde en förskjutning av begreppet f., som
då kom att omfatta enbart dessa utdöda el.
utdöende danser, oaktat att de icke dansas
och förmodligen aldrig komma att dansas av
”folket”. Huru beaktans- och
uppmuntrans-värda de ideella strävandena hos de många
sammanslutningarna för f:s utbredning än äro,
så äro förhoppningarna, att f. skulle kunna
uttränga främmande modedanser och ånyo bli
folkets egna, tyvärr mycket små. Dansens
historia visar, att alla sådana försök äro dömda
att misslyckas. Blott ett fåtal f., som mer el.
mindre pregnant uttrycka något av ett folks
nationella särdrag, bruka leva genom tiderna,
uppföras vid högtidligare tillfällen och gå
därvid under namn av nationaldanser (se d. o.
under art. Dans). — F. liksom folkdräkt och
folkmusik torde med ganska stor visshet
kunna sägas härstamma från de högre
samhällslagrens dans, dräkt och musik, och anorna
sträcka sig icke längre tillbaka i tiden, än att
man stundom lyckats bestämma tidpunkten för
deras tillkomst. De allra äldsta av vissa f.
kunna spåras tillbaka till den senare
medeltiden; hos några få kan man ana likheter med
antikens danser, de flesta däremot äro av långt
yngre datum. Så gott som varje mer
betydande epoks danser äro väl representerade hos
våra f., pardanser, solo-, figur-, kadrilj- och
runddanser, d. v. s. dansens hela skiftande
historia avspeglar sig i våra olika f., och inför
våra ögon sker fortfarande denna förändring
av modedans till f.; jazzen (se d. o.) har på
landsortens dansbanor redan hunnit få tydliga
provinsiella drag med ändrad rörelsekaraktär.
— F. har under alla tider verkat befruktande
på modedansen; de flesta sällskapsdanser äro
sammansatta av och komponerade över motiv
och rörelseidéer från f. Efter sekelskiftet tycks
detta inflytande ha upphört. I Amerika, där
man övertagit kreerandet av de nya danserna,
har man sökt förebilder för dessa från
primitiva negerdanser. V.F-i.
Folkdiktning. Inom allmogens tradition
intager diktningen ett stort rum och är av en
synnerligen mångskiftande art. Bland berättande
f. på prosa äro främst att nämna folksägen
och folksaga (se d. o.). Ä t t s a g a och
hjältesaga (se d. o.) ha i regel en mera
litterär karaktär men kunna även träffas som
folklig tradition i släkt med folksägnen. I
bunden form uppstår f. redan på mycket primitivt
stadium i anslutning till rytmiska rörelser vid
dans och lekar, vid rodd o. a. taktfasta
arbeten o. s. v. Så träffas hos alla folk dans-,
1 e k- och arbetssånger med oftast torftigt
innehåll men med starkt utpräglad rytm (jfr
Dans och Danslekar). Rytmisk form, ofta
— 933 —
— 934 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
