Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkmusik - Folkmål - Folkmängd - Folkomröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKMÄL
avkomlingar i den luterska kyrkopsalmen.
1400-och 1500-talens stora världsliga vokalkonst
liksom även den samtida och efterföljande
instrumentalmusiken i Tyskland, Italien och England
drogo kraftig näring ur f. Mera än klassikerna
ha romantikerna inspirerats av f., och de folk,
som först på senaste tiden börjat deltaga i den
musikaliska utvecklingen, bygga avgjort på
nationell grund. Däremot har musiken i de äldre
kulturländerna alltmer vänt sig bort från det
folkliga, varför vida kretsar i dessa länder
hemfallit åt en mera vulgär f. (schlager etc.). Bland
”nytonarna” gör sig dock redan en strävan
gällande att återvända till f. ss. en källa till
ny skaparkraft. — Jfr Folkdans och
Folkvisa, mus. F.S-l.
Folkmål, se Dialekt och Landsmål
Folkmängd, befolkningens antal i ett land,
en stad, en kommun etc. Alltefter
omständigheterna kan en f.-siffra avse den inom landets,
stadens el. kommunens gränser för tillfället
vistande befolkningen (den faktiska el.
de facto-befolkningen), den rättsligen genom
medborgarskap, hemortsrätt, kyrkoskrivning
el. dyl. dithörande befolkningen (den
rättsliga el. de jure-befolkningen) el. den genom
bostadens belägenhet där hemmahörande
befolkningen (den bofasta befolkningen).
S.D.W.
Folkomröstning innebär, att i folkets händer
lägges rätten att uttala sig i en viss fråga. I
Frankrike förekom detta redan under
revolutionstiden och därefter. Napoleon I och
Napoleon III föranstaltade f. för bekräftande av
genomförda författningar, men denna form av
folkomröstning, p 1 e b i s c i t, är att betrakta
som en ren lämplighetsåtgärd från statschefens
sida utan reell betydelse. Av annan art och
större betydelse äro de f., som under en nyare
tid förekommit i länder och provinser i
oavhängighets- och anslutningsfrågor. I Norge
anställdes f. 1905 med anledning av
unions-upplösningen, och 1920 uttalade sig invånarna
i Slesvig för anslutning till Danmark. I
samband med Ålandsfrågan förekom även f., i det
att öborna 1917 och 1919 förklarade, att Åland
borde återförenas med Sverige. — I egenskap
av statsrättsligt inst. tillhör f. el.
referendum, som namnet är i Schweiz och som
börjar bli den vanligast förekommande
beteckningen i den statsrättsliga litteraturen, en
senare tids författningsutvekling. Namnet
referendum går tillbaka till det under medeltiden
förekommande uttrycket ad refere’ndum.
Ombuden för de olika orternas regeringar vid den
schweiziska förbundsdagen voro i sitt
uppträdande bundna av instruktioner. Vid fall, då de
givna instruktionerna ej gåvo direktiv för
om
budens ställningstagande, togs saken ad
referendum, d. v. s. man förbehöll sig rätten att göra
ortsregeringen underkunnig om ärendet, innan
bestämt svar avlämnades till förbundslagen.
Med det moderna referendum har detta gamla,
avsett för diplomatiska ändamål, endast
namnet gemensamt. — Det moderna f.-inst:s
hemland är Schweiz. Den omedelbara demokratien
har sedan länge varit starkt förbunden med det
schweiziska statssystemet. Folket direkt och
icke någon dess representation har fått
bestämma över statens angelägenheter. De under
medeltiden och delvis ännu existerande direkta
demokratierna, Landsgemeinde-demokratierna,
ha betytt en del för referendums uppkomst.
Största betydelsen härför torde dock ligga i
Rousseaus lära om den omedelbara demokratien
som bästa utövare av folksuveräniteten. Under
påverkan härav upptogos bestämmelser om
referendum i de franska
revolutionsförfattningar-na. Genom den helvetiska republikens
upprättande inplanterades de franska
revolutionsidéer-na i schwæiziskt statsliv och fingo sin stora
betydelse för f.-inst:s utveckling i Schweiz.
Därtill kom det inhemska behovet av en kontroll
över representationen. Referendum upptogs i
1848 års författning och har sedan dess fått en
allt vidare utbredning i såväl förbundet som
kantonerna. F:s andra huvudcentrum är U.S.A.
De engelska kolonisterna medförde hit idéer om
en direkt folkstyrelse, och vid koloniernas
lösgörande från England spelade f. som ett led i
de nya författningarna en viss roll. Genom
påverkan från Schweiz sköt f.-rörelsen i U. S.A.
under 1890-talet ny fart med en vid utbredning
som resultat. Den moderna f.-rörelsen i U. S. A.
har dock närmast sin orsak i behovet av ett
korrektiv mot det representativa systemets
brister. En kontroll över de korrumperade
representationerna med ett urartat partiväsen ansågs
som en nödvändighet. Från att ha innehaft en
central maktställning i delstaternas statssystem
ha de lagstiftande församlingarna mer och mer
fråntagits denna. Maktbalansen inom statslivet
har blivit en helt annan, och folket har
framträtt som utövare av egna rättigheter.
Alltefter f:s statsrättsliga ställning kan man
särskilja d e c i s i v och konsultativ f.
Den förra innebär, att folkets uttalade vilja är
avgörande, och folket blir därmed vid sidan
om statschef och representation direkt delaktigt
av statsmaktens utövande. Genom den
konsultativa f. är icke den uttalade folkviljan annat
än rådgivande och är avsedd att tjäna som
ledning för representationens ställningstagande till
en viss fråga. Rättsligt är f:s resultat då icke
bindande. Den decisiva f. är den vanligast
förekommande. Den konsultativa formen användes
— 971 —
— 972 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
