Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkpsykologi - Folkraser - Folkregister - Folkrepresentation - Folkriksdagarna - Folkräkning, census
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKRASER
dels bland geografer, dels bland jurister (i den
historiska rätts-skolan, t. ex. hos Fichte och
Hegel), dels bland historiker av metodiskt
osäkra men på iakttagelser utomordentligt rika,
jämförande framställningar mellan olika folk;
oss intresserar närmast ett arbete som G.
Sund-bärgs ”Det svenska folklynnet” (1911). Kriget
och åren därefter torde uppvisa en synnerligen
rikhaltig, delvis av politisk propaganda och
för-svarsintressen framkallad litteratur på detta
område, och särsk. psykisk egenart i U. S. A.
är sedan årtionden föremål för ständig
granskning. ofta av européer, i allm. bättre från
amerikansk sida (t. ex. H. Keyserling, ”America set
free”; resp. H. J. O’Higgins och E. H. Reede,
”The american mind in action”, 1924).
Metodiskt värdefull, ehuru väsentligen föråldrad
med avseende på innehållet är C. H. Pearson,
”National life and character” (1893) samt E.
Barker, ”National character” (1917). Mot en
folkkarakterologi i denna mening opponera
Jellinek, G. Simmel m. fl. — F. (ty.
Völkerpsychologie) i en andra betydelse utgör ett
försök från de humanistiska vetenskaperna att för
sina områden skapa ett självständigt
psykologiskt fundament, m. a. o. att förena de
psykologiska grundfakta för språkforskning,
religionshistoria och moralhistoria samt rätts- och
samhällsutveckling till en total uppfattning med
psykologiens hjälp. Lazarus och Steinthal, som från
1860 utgåvo ”Zeitschrift für Völkerpsychologie
und Sprachenwissenschaft” i 20 bd, utgöra här
banbrytarna. Genom etnografiens och
sociologiens utveckling har forskningen inom f. mer
och mer knutits till bestämda kulturstadiers och
sociala företeelsers studium. Gränsområdet
mellan dessa discipliner och f. är brett, flertalet
metodfrågor olösta, helst som socialpsykologien el.
vetenskapen om de själsföreteelser, som endast
uppträda i sociala grupper, även från rent
psykologiskt håll blivit föremål för behandling. Den
föreliggande vetenskapliga litteraturen är hart
när oöverskådlig, särsk. på engelska, men
torde bäst kunna karakteriseras med Wundt som
”grundlinjer till mänsklighetens psykologiska
utvecklingshistoria”, omfattande studier över
primitiv mentalitet, den totemistiska kulturen,
hjältarnas och gudarnas tidsålder etc. I nyare
psykologisk forskning ägnas uppmärksamheten
särsk. åt samtida företeelser i socialpsykologi,
inkl, den s. k. ”massans psykologi”, vidare åt
språkpsykologi, moral- och sedepsykologi,
religion, magi och myt, de sexuella företeelsernas
psykologi, rasskillnader samt kriminologiens
psykologiska gränsområde
(degenerationsföre-teelser, prostitution och självmord). Bland
tidskr. på området märkas särsk. ”Zeitschrift
für Völkerpsychologie und Soziologie”, utg. av
R. Thurnwald, samt den amerikanska ”Journal
of social psychology”. G.A.J.
Folkraser, se Människoraser.
Folkregister, en förteckning över invånarna
i ett land, en stad el. en kommun, vanl. för
varje person upptagande diverse uppgifter,
särsk. födelsedatum, civilstånd, familjeställning
samt yrke och bostad. F. kunna vara ant.
kyrkliga el. borgerliga. I Sverige ha vi utom
i Stockholm endast ett kyrkligt f.
(församlings-böckerna). Den borgerliga registrering, som är
nödvändig för uppgörande av skattelängder och
röstlängder m. m., erhålles hos oss icke genom
f. utan genom särskilda, årliga s. k.
mantalsskrivningar (se d. o.). I Danmark har man
nyligen infört borgerliga f., som föras av de
kommunala myndigheterna. Se
Folkbokföring. S.D. W.
Folkrepresentation är en på 1700- och
1800-talen uppkommen beteckning på den
församling, som under namn av parlament, riksdag,
lantdag el. dyl. som folkets representant är satt
att utöva vissa funktioner i staten, ss.
lagstiftning, val av statschef, kontroll över
exekutivmakten. Statsrättsligt har folket åt
representationen överlämnat sina befogenheter. Ibland
utövar folket självt vissa av dessa (se F o 1
k-omröstning och Folkinitiativ). Den
enskilde riksdagsmannen betecknas som
folkrepresentant, vari samtidigt inbegripes, att han
representerar hela folket och icke blott den
valkrets, som valt honom. A.ö-n.
Folkriksdagarna, två politiska kongresser i
Stockholm 1893 och 1896, anordnade av
förkämparna för allmän rösträtt.
Mötesrepresen-tanterna (123, resp. 146) utsågos länsvis med
tillämpning av allmän rösträtt (vid uppnådda
21 år). F. sökte både härigenom och genom
själva den välfunna benämningen ge sig sken
av att vara en riktigare folkrepresentation än
själva riksdagen. Den moraliska verkan på
regering, riksdag och allmän opinion blev
emellertid vida mindre, än arrangörerna väntat,
delvis beroende därpå, att båda f. voro täml.
splittrade mellan liberaler och socialdemokrater.
Ordf, vid f. 1893 var J. Mankell, vid f. 1896
D. Bergström, som var hela rösträttsrörelsens
drivande kraft. — Litt.: R. Fridholm, ”F. 1893
och 1896” (i ”Statsvet. tidskr.”, 1927). E.Ths.
Folkräkning, c e n s u s. Med f. förstår man en
numera i de flesta länder regelbundet (vanl.
vart 10 :e år) återkommande, allmän inventering
av folkstocken. Uppgifter inhämtas så vitt
möjligt för varje individ om kön, ålder
(födelsedatum), civilstånd och ställning i familjen
(hustru, son, dotter, dotterson o. s. v.),
födelseort, yrke, nationalitet, trosbekännelse, lyten m.
— 975 —
— 976 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
