FORCIT om Danmarks geologi, som han behandlade såväl i samlade översikter som i mindre specialarbeten. Inom den allmänna geologien var han också verksam, och hans undersökningar över havsvattnets sammansättning (”Om Sövan-dets Bestandsdele og deres Fordeling i Havet”, 1859) kunna sägas bilda grundvalen till den moderna oceanografien. Bland hans arbeten på den kemiska geologiens område må näm nas hans framställning av kaolin genom upphettning av fältspat i vatten under starkt tryck. — Av ”Breve til og fra J. G. F.”, utg. av Ad. Clément, har utkommit hans brevväxling med Berzelius 1834—45 (1920), med Sven Nilsson 1822—45 (1922) och med Charles Darwin 1849—50 (1926). K.A.G. 2) P e t e r W i 1 h e 1 m F., den föregåendes bror, dansk-tysk arkeolog (1803—94), prof, i Kiel. F. företog vidsträckta resor, 1830—1834 samt 1838—40 i Italien, Grekland, Mindre Asien och Egypten och nedlade sina intryck från dessa i böcker av topografiskt och mytologiskt innehåll. F :s uppfattning av myternas innebörd är, att gudar och heroer representera naturmakter och naturliga processer: luftens och vattnets förändringar o. s. v. N.V. 3) Johannes Georg F., sonson till F. 1), dansk fysiker och dövstumpedagog (f. 1861), fil. d:r 1903, dövstumskolföreståndare 1891— 1926 i Nyborg och Fredericia. F. har skrivit bl. a. ”Om Nödvendigheden af sikre Meddelel-sesmidler i Dövstummeundervisningen” (1903), och ”Taubstummenpädagogische Abhandlun-gen” (1930). Han har uppfunnit fonoskopet, munhandsystemet bch känselalfabetet (se d. o.). J.B-t. 4) Henriette (H e n n i) Sophie F., den föregåendes syster, en av de ledande i den danska kvinnorörelsen (f. 1863), språklärarinna, led. i styrelsen för Danske Kvinders Nationalraad sedan 1899, ordf, sedan 1913, led. av danska representationen (suppl.) i Nat. förb:s delege-radeförsamling, representant för Danmark vid Nat. iörb:s konferens 1921 ang. handel med kvinnor och barn. S.N. 5) E j n a r F., den föregåendes broder, operasångare (1868—1928), elev i sång av S. Miskow, Liebau, Torsleff och Sbriglia, debuterade 1895 som Lohengrin (Lübeck), var 1896—1902 hjältetenor vid operan i Dresden, 1902—12 Frankfurt-operans avgudade första kraft, 1912 —15 vid operan i Wiesbaden. F. gästspelade på alla Tysklands större scener, dessutom i London (Covent garden), Madrid, Amsterdam, Köpenhamn. Hans repertoar omfattade de stora hjältepartierna, särsk. de wagnerska. Under kriget återvänd till Köpenhamn, verkade han där som musikanmälare och pedagog, en kort tid även som instruktör vid operan. F. har utg. ”Om Richard Wagner og hans Tannhäuser” (1910). E.A. 6) V i g g o F., den föregåendes broder, tal-och sångpedagog (f. 1876), 1897—1909 bosatt i Tyskland, sedan i Köpenhamn. Elev i sång av Iffert och Sbriglia (Paris), i tal av Engel och P. Jerndorff, i musik av G. Schielderup; har studerat ljudanalys hos E. Siewers i Leipzig, om vars egenartade metod han söker utbreda kännedom i de nordiska länderna. F. har särsk. ägnat sig åt röstfysiologien och arbetar för rationell röst- och språkutbildning i skolorna. Han är sånglärare vid Det kongelige Teaters elevskola och lektor i tal och sång vid Köpenhamns univ. F. har utg. ”Taleövelser” och jämte brodern Jörgen F. ”Theorie und Technik des Singens und Sprechens” (1921). F. medarbetar under sign. V. F. i ”Svensk uppslagsbok”. E.A. Forci't, benämning för en sorts gelatindynamit (se Dynamit). Forckenbeck [få'r-], Max von, tysk politiker (1821—92), inträdde efter juridiska studier på advokatbanan men ägnade sig sedan alltmer åt politiska uppgifter. F. invaldes 1858 i Preussens A. k., där han under författnings-konfliktens år (1862 —66) tillhörde framstegspartiets ledande krafter, biträdde 1866 vid bildandet av det nationalliberala partiet, var 1866—73 tal man i Preussens A. k., efter 1867 medl. av tyska riksdagen och 1874—79 dess talman samt fr. o. m. 1874 medl. av Preussens F. k. 1873 blev F. överborgmästare i Breslau och 1878 i Berlin. Som framskjuten medl. i nationalliberala partiet spelade F. en betydande roll under det tyska uppbyggnadsarbetet 1867—78. Han skilde sig emellertid alltmer från Bismarck och dennes begynnande protektionistiska politik samt biträdde 1880 vid grundandet av den mera bestämt oppositionella Liberale Vereinigung. Under sina senare år — 1047 — — 1048 —