Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forminnen - Fornminnesföreningar - Fornminnesföreningen, Svenska - Fornminnesvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNMINNESFÖRENINGAR
platser. Bland den historiska tidens
fornläm-ningar märkas bl. a. kyrkliga och profana
byggnader samt ruiner av dylika. Fornsaker
utgöra ur jorden upptagna vapen, redskap, till
dräkten hörande föremål etc. från
förhistoriska epoker samt kyrkliga och profana föremål
från historisk tid. Jfr F ornmi nnesf
ör-e n i n g a r och Fornminnesvård. G.Em.
Fornminnesföreningar, sammanslutningar av
arkeologiskt och kulturhistoriskt intresserade
personer. Den äldsta f. i Sverige är
Föreningen till samlande och ordnande av Nerikes
folkspråk och fornminnen, stiftad 1856, under det
närmaste årtiondet följd av f. i ett tiotal
landskap samt 1869 av den hela landet omfattande
Svenska fornminnesföreningen.
Med det på 1870-talet vaknande museiintresset
följde bildandet av museiföreningar, vanl. i
provinsstäderna; i en del fall voro de
ombildningar av de äldre f., i andra ha de senare
sammanslagits med dessa. Numera finnas i
alla landskap (län) en el. flera f., de flesta
med museer. Till f. få även räknas de talrika
lokala hembygdsföreningarna (se d. o.), vilka
vanl. äga mindre museer (”hembygds”-el.
”gammelgårdar”), samt de båda större
sammanslutningarna Samfundet för hembygdsvård, bildat
1916, och Föreningen för sv. kulturhistoria,
stiftad 1918. De flesta större f. utgiva tidskr.
Även i andra länder finnas dylika föreningar,
t. ex Föreningen til norske
fortidsmindesmer-kers beväring och Finska
fornminnesföreningen. Historik och förteckning över de sv. f. i
”Betänkande med förslag till lag ang.
kulturminnesvård” (1922). P.E.O
Fornminnesföreningen, Svenska, stiftad
1869, har sitt säte i Stockholm och räknar
f n. (1931) c:a 500 medl. Föreningen har, vanl.
vartannat år, anordnat sommarmöten med
föredrag och diskussioner i olika delar av
landet, sedan 1909 gemensamt med Sv.
musei-mannaföreningen, sedan 1922 även med
Föreningen för Sv. kulturhistoria. 1929 företogs
en omläggning av verksamheten, vilken därvid
inskränktes till forntiden och medeltiden.
Sammanträden hållas numera 4 gånger om året i
Stockholm med föredrag om nyare
utgrävningar och fynd samt fornminnesvårdsfrågor,
därjämte årliga sommarutfärder. Föreningens
verksamhet refereras i ”Fornvännen”, vilken
utdelas till medl. Föreningen har utg. bl. a.:
”S. f:s tidskr. (12 bd, 1871—1905),
planschverket ”Sv. konstminnen från medeltiden och
renässansen” (9 häften, 1878—1916), ”Hävd och
hembygd” (2 häften, 1923, 1927) samt ”Jorden
ger. Sv. forskningar och fynd från senare
år” (1931). “ P.E.O.
Fornminnesvård. Sedan Gustav II Adolf
ge
nom sin 2% 1630 utfärdade instruktion för
de båda nytillsatta antiquarii regni (se Bik
s-antikvarie) dragit upp riktlinjerna för
den sv. forminnesforskningen och Kristinas
förmyndarregering på tillskyndan av M. G. De
la Gardie 1662 utnämnt en professor
antiqui-tatum samt 1667 stiftat Antikvitetskollegium
(se d. o.), var tiden mogen för tillgodoseendet
av ämnets praktiska sidor. Även initiativet till
fornminnenas skyddande mot förfall och
ohägn utgick från De la Gardie och
resulterade i ett ”Kongl. Maj:ts placat och påbudh
om gamble monumenter och antiquiteter i
rij-ket” 28/ii 1666. All åverkan å fornminnen,
liggande inom Kronans domäner, blev
strängeligen förbjuden, och samtidigt
uppmanades adeln tillse föreskrifternas iakttagande
på frälsejordarna. Föreskrifterna
fullständi-gades genom fyndplakatet av 1684 samt vissa
bestämmelser i 1684 års kyrkolag och 1734
års lag. Den senare stadgar bl. a., att de
metallföremål, som av K. m:t inlösas, skola
ersättas till fulla värdet samt Vs därutöver.
Nästa åtgärd av större betydelse för f. är en
1828 utfärdad ”Förordning ang. forntida
minnesmärkens fredande och bevarande”. Vissa
av 1857 års riksdag påtalade brister i denna
föranledde utfärdandet av en ny, ännu
gällande k. f. med samma titel av 29/ii 1867
(med ändringar av 30/5 1 8 73, 21/< 1886 och 29/»
1911). Av betydelse för f. är även den i 1917
års lag om expropriering inryckta
bestämmelsen, att fastighet må exproprieras för att
i Kronans ägo överföra synnerligen märklig
fornlämning, vars bevarande ej på annat sätt
tryggas, jämte därtill erforderlig mark. — Av
K. m:t tillsattes 1913 en kommitté med
uppdrag att framlägga förslag till ny lag ang.
kulturminnesvård samt till organisation av
denna. Kommittéens betänkande av 28/4 1922 har,
remitterat till Vitterhets-, historie- och
anti-kvitetsakad., föranlett en från nämnda inst.
till K. m:t riktad framställning av 7/i 1930
om föranstaltande av en utredning rörande
kulturminnesvården.
I 1867 års förordning fastslås inledningvis,
att alla fasta fornlämningar äro ställda
under lagens skydd och ej få av enskild person
förändras, rubbas el. förstöras annat än
efter anmälan till och tillstånd av
Vitterhets-akad. Efter en precisering av vad som
innefattas under benämningen fasta
fornlämningar stadgas, att endast nämnda inst. äger att
återställa och undersöka dylika
minnesmärken; detta må dock ske endast under
förutsättning att ägaren el. innehavaren av jorden
tillerkännes ersättning för honom därigenom
möjl. förorsakad skada el. kostnad, önskar
— 1075 —
— 1076 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
