Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornminnesvård - Fornsak - Fornsaxiska - Fornsjöar - Fornskifte - Fornskriftsällskapet, Svenska - Fornslaviska - Fornturkiska - Fornvännen - Fornyrðislag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNYRDISLAG
ägare el. innehavare av jord för tillämnat
byggnads- el. odlingsföretag förändra el.
borttaga fast fornlämning, skall han tillkännagiva
det å landet hos närmaste kronobetjänt och
i stad hos magistrat, vilka det åligger att
därom göra anmälan hos Länsstyrelsen. Denna
insänder handlingarna till Vitterhetsakad.,
vilken äger att besluta i saken. Direkt till
nämnda inst vänder sig den, som i vetenskapligt
syfte önskar undersöka viss uppgiven
fornlämning. ”En var, som genom sprängning,
nedrivning, grävning, plöjning el. på annat
sätt olovligen rubbar, undanrödjer, förstör el.
på annat sätt ofredar fast fornlämning,
straffas efter omständigheterna med böter från 5
till 500 kr., om det befinnes, att han känt el.
bort känna, att det var en fornlämning, och
vare pliktig att, så vitt möjligt är, återställa
densamma i dess förutvarande skick.
Treds-kas han att sådant fullgöra, må återställandet
på hans bekostnad verkställas.” —
Beträffande lösa fornsaker bestämmes, att ”en var som
i jorden, i vatten, i gamla byggnader el.
annorstädes finner forntida mynt, vapen,
redskap, prydnader, kärl el. andra fornsaker av
guld, silver el. koppar” åligger att
ofördröjli-gen till närmaste kronobetjänt el. direkt till
Länsstyrelsen insända de funna föremålen
utan att ha skadat dem genom brytning,
fil-ning, skurning el. på annat sätt samt med
noggrann uppgift om fyndplats och
fyndomständigheter. Fyndet överlämnas till
Vitterhetsakad., som bestämmer, om det skall helt
el. delvis inlösas. Om så sker, erlägges ”för
det som inlöses av guld och silver fulla
metallvärdet med en åttondels förhöjning, samt
för koppar vad utöver metallvärdet kan
anses motsvara fyndets vetenskapliga värde.”
Då här intet utsäges om föremål av t. ex.
sten el. brons, äger staten således icke
befogenhet att infordra fynd av dylika, så vitt de
ej härröra från grav el. annan fast
fornlämning. I det nu framlagda förslaget till ny
fornminneslag stadgas däremot, att alla fynd
av föremål från tiden intill 1500-talets slut
samt dessutom dylika helt el. delvis av guld,
silver, koppar, brons el. mässing från tiden
intill 1700-talets slut skola hembjudas staten
till inlösen. — Litt.: ”Betänkande med förslag
till lag ang. kulturminnesvård” (1922); O.
Almgren, ”Sveriges fasta fornlämningar” (2 uppl.
1923). G.Em.
Fornsak, se Fornminnen.
Fornsaxiska, se Tyska språket .
Fornsjöar benämnas sådana forntida, till de
senaste geologiska skedena hörande sjöar,
som numera ant. helt försvunnit el., i de fall
de fortleva ss. nutida sjöar, äga en väsentligt
annan utbredning och nivå. — De sv. f.
tillhöra vanl. tidsskedet efter istäckets
försvinnande. Deras ålder och utvecklingshistoria är
växlande. Genom igenväxning och
igenvall-ning ha många av dem förvandlats till mossar
och myrar el. på gr. av avloppens gradvisa
nedskärning sänkts, ofta helt avtappats och
torrlagts. Människans ingripande i
sjöregle-rande syfte är också att nämna, t. ex. vid
Hjälmaren och Ragundasjön (urtappningen
1796). Mera sällan har på naturlig väg en
vattenståndshöjning genom avloppens
upp-grundning småningom ägt rum. Den efter
is-avsmältningen inträffade olikformiga
landhöjningen har, i de fall avloppet legat vid den
mindre höjda sidan av en f., orsakat en
fullständig el. partiell utstjälpning och
förskjutning av vattenmassan åt detta håll med
åtföljande reducering av sjöytan, vanl. inom de n.
delarna, ss. kan iakttagas vid flertalet större
nutida sjöar på småländska höglandet, t. ex.
Åsunden, Vidöstern, men även vid Vänern.
F. med avlopp vid den av landhöjningen
starkare påverkade sidan hade däremot en
mindre vattenyta men även lägre nivå än
motsvarande nutida sjöar, t. ex. Forn-Vättern,
Forn-Stora Le i Dalsland. De under den
postgla-ciala tiden inträffade växlingarna i klimatet
framkallade under kalla och fuktiga perioder
ofta en påvisbar höjning av f:s vattenstånd,
under varma och torra däremot en sänkning
i förhållande till motsvarande nutida sjöar.
Jfr Issjöar och Finland, geologi. G.Fn.
Fornskifte, se Hammarskifte.
Fornskriftsällskapet, Svenska, stiftades i
Stockholm 1843 med ändamål att i tryck
utgiva Sveriges bokskatt äldre än 17 :e årh.
samt understödja utgivandet av därpå
grundade historiska, filologiska, litteraturhistoriska
och bibliografiska arbeten. F. utger sedain
1844 ”Samlingar utg. av Sv. f.” W.N.
Fornslaviska, se Slaviska och
Bulgariska språket.
Fornturkiska, se Kökturkiska.
Fornvännen, svensk arkeologisk tidskr., utg.
av Vitterhetsakad. sedan 1906 ss. direkt
fortsättning av dess ”Månadsblad”. F., vars red.
sedan 1924 är riksantikvarien S. Curman, är
den främsta sv. arkeologiska facktidskr. och
rymmer jämväl uppsatser inom olika, med
arkeologien befryndade vetenskaper:
historia, numismatik m. m. B.
Fornyröislag (isl., ”fornkväde-form”, förr
ofta, men mindre riktigt, ”fornyrdalag”),
fornnordiskt versmått, betecknar i modern
litteratur den form, i vilken nästan alla Eddans
episka dikter äro avfattade. Namnet
förekommer i Snorres Edda men användes där blott
— 1077 —
— 1078 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
