Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotbeklädnad - Fotbindning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTBINDNING
En man, som binder upp
sin långa strumpa.
Florentinsk handteckning från
1400-talet. Christ Church,
Oxford.
ovanlädret högt upp över foten. Klackar
började begagnas och ha aldrig sedan blivit
bortlagda i mans-f. Från 1500-talets slut och fram
till nästa årh:s slut begagnades av män rätt
höga skor, och nu kommo runda, ofta stora
flata skorosor på
modet. De blevo
senare på 1600-talet
breda med öglor,
varjämte stora
spännen kommo på
modet, vilket
brukades hela 1700-talet.
— Då på 1500-talet
byxor som särskilda
plagg kommo i
bruk, bortlades
strumpbyxorna, och
verkliga långa
strumpor buros från
denna tid både av
män och kvinnor.
Strumpstickningen
uppfanns nu, men
t. ex. hos sv.
allmoge höll sig
bruket att bära
klädesstrumpor in på
1800-talet.
Jämte skor
buros även stövlar,
som på 1500-talets
slut och 1600-talets
början voro rätt
höga och trånga
men på 30-åriga krigets tid blevo mycket vida
i skaften (kragstövlar) och låga. Samtidigt
förlängdes byxorna till över knät. Eleganta herrar
buro inuti stövelskaften spetsmanschetter, och
en stor och ganska löjeväckande lyx i f.
utvecklades. Mot 1600-talets slut voro stövlarna
åter trångskaftade och höga till över knät (Karl
XII:s typ). Tån blev tvärskuren en tid, men
f. ö. varierade ej männens f. mycket.
Damskorna på 1500-talet voro ej mycket
olika männens. De höga klackarna började
dock nu brukas och tillhörde modedräkten hela
1600- och 1700-talet fram till revolutionstiden.
Tån skulle vara tvär under 1600-talets slut
och 1700-talets början, senare spetsig.
Damskor gjordes nu ofta i siden och allehanda
lyxstoffer. — Revolutionstiden (se D i r e
k-t o a r och E m p i r e) bortlade de höga
klackarna på damskorna, dessa blevo tunna, lätta
och t. o. m. av sandalform (antik förebild).
Vristen lindades korsvis med band. Klackar
kommo ej igen förrän på 1850-talet. Då
kommo även kängor i bruk, ofta av tyg, knäppta
el. snörda. Stor lyx i kängor utvecklades på
1870- till 90-talet: framtill uppsvängda skaft,
tofsar, flera slags skinn o. s. v., mycket
varierande. Knäppkängor kommo ur bruk under
1900-talets första årtionde, snörkängor
ävenledes något årtionde senare utom för
vintersport. För promenad och sport ha sedan grövre
snörskor el. slejfskor brukats, på senare år
av s. k. golfskomodell. Som lättare
promenadsko har, åtm. tidvis, slejfskon dominerat under
de senare åren, och som fest- och balsko ända
från empiren pumps el. mycket lätta slejfskor
av siden, fantasiskinn och metalltyger. —
Männens f. förändrades ej så radikalt genom
re-volutionsmodet, men halvstövlar blevo vanliga
för de nu trekvartslånga strama byxorna. Till
långbyxor brukades lågskor, ej olika nutidens,
därjämte snörkängor. Resårkängor kommo i
bruk på 1800-talets mitt och brukades ännu
in på detta årh. i borgerliga kretsar ganska
allmänt. Knäppkängor, gärna i lack, tillhörde
den eleganta herrdräkten från 1880-talet och
väl en 30 år framåt. Som balskor ha låga
pumps med enkel rosett brukats ända från
tidigt 1800-tal. Stövlar kommo ur bruk, utom
för militärer, i och med långbyxans seger. —
Under 1900-talet ha allehanda sportskoformer
införts. — Galoscher (se d. o.) kommo ur bruk
i mycket hög grad, sedan rågummisulorna
upp-funnos o. 1925. Som skydd för elegantare
skor ha sedan åtm. tidigt 1800-tal allehanda
slags ytterkängor brukats, från gummits
upptäckande under 1800-talets mitt oftast av detta
material (bottforer, bottiner, pampuscher o. s.
v. Namnen ha växlat). Allmogen har i flera
trakter i Europa kvar det urgamla bruket av
träskor, stundom ersatta av trätofflor. Sv.
allmoge brukade mycket under 1700-talet
näver-bottnade s. k. svenskskor, med en spetsig klack
mitt under hålfoten. Senare kommo skor med
vända sulor, s. k. tyska skor, i bruk. — På
strumpor har allmogen i de flesta länder lagt
ned stor omsorg i fråga om konststickning,
broderi m. m. Flera former av gamla f.-typer ha
länge fortlevat bland allmogen. /.
Fotbindning, kinesisk sedvänja, varigenom
kvinnornas fötter förkrympas, vilket anses vara
ett viktigt skönhetsmoment. Från
5—8-års-åldern snör man åt foten med bindlar, som
aldrig avtagas, varvid först de fyra mindre
tårna vikas in under fotbladet och sedan hälen
dragés ihop med stortåns bas, så att hålfotens
ben bilda en halvmånformig kurva. Härigenom
förkortas foten, ofta ned till blott 3 tums längd.
Foten hålles även efter fullbordad krympning
snörd — annars kan den ej bära
kroppstyngden —, och foten får ej bilda vinkel mot benet
utan står nedsträckt som en direkt fortsätt-
— 1171 —
— 1172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
