Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotogrammetri el. bildmätning - Fotogravyr - Fotoheliograf - Fotokemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAVYR
tutionsinstrument efter konstruktion av docent
A. Odencrants, med vilket delar av västkusten
bearbetats. Nästan alla astronomiska arbeten
med undantag av de astrofysiska få räknas
hit. Se vidare ”Internationales Archiv für
Pho-togrammetrie”, 7 : 1 (1930). — F.
representeras av Internationale Gesellschaft für
Photo-grammetrie, vilket senast sammanträdde i
Zürich 1930, nästa gång i Paris 1934. Inom
Sverige har man Sv. sällskapet för f., Stockholm.
Odts.
Fotogravy’r, fotomekanisk
reproduktionsme-tod enl. djuptrycksförfarandet; även
benämning på efter denna metod framställt tryck.
F. bygger på samma princip som och är en
föregångare till koppardjuptrycket (se D j u
p-tryck). Framställningssättet är följande.
En blankpolerad kopparplatta ”kornas”, d.
v. s. förses med ett lager av ytterst fint
asfaltpulver, vilket genom plåtens uppvärmning
smältes och därvid fastnar å plåten. Ett
diapositiv kopieras på pigmentpapper, vilket
fuktas och pressas fast vid plåten. Efter
torkning pågjutes varmt vatten, som löser
pigmentpapperets icke härdade gelatin, vilket jämte
papperet borttvättas från plåten, därvid
kvar-lämnande det vid kopieringen härdade
gelatinet i form av en reliefartad beläggning, som
får torka. Plåten täckes utomkring med
asfaltlack och etsas i ljum järnkloridlösning,
vilken genomtränger gelatinreliefen olika fort
efter dess tjocklek och följaktligen etsar sig
olika djupt ned i plåten. När denna är
färdig-etsad, avlägsnas beläggningen, även den
ursprungliga korningen, genom tvättning i lut
och terpentin, och efter ev. erforderlig
retuschering med rulett och polerstål förstålas
plåten på galvanisk väg. Vid tryckning
infär-gas plåten medelst tamponer (tygbollar),
varvid färgen fastnar i de etsade partierna allt
efter deras djup; på de blanka, icke etsade
ställena fastnar ingen färg. Tryckningen
ut-föres för hand i koppartryckspress på ett
fuktat papper, ofta belagt med ett särsk. tunt s. k.
kinapapper. Därvid pressas hela plåten, vars
kanter fasetterats ett stycke från bilden, ner i
papperet. Denna inpressning kan vara ett
hjälpmedel att bedöma, om ett tryck är f. F.
kallas även heliogravyr. F. ger
utomordentligt fina, förtonade bilder med något
sam-metsartat över de djupare partierna och anses
som den förnämsta fotomekaniska
reproduk-tionsmetoden. — Ehuru de första f.
framställdes redan 1853 av engelsmannen Fox Talbot,
räknar man som f:s egentlige upphovsman
österrikaren Karl Klietsch, vilken 1878
lyckades utarbeta metoden praktiskt, så som den
ännu användes. F. har dock numera i stor
utsträckning undanträngts av
koppardjuptrycket. J.K.
Fotoheliogra’f, se Heliograf.
Fotokemi’ är läran om ljusets kemiska
verkningar. Ljus, som passerar ett materiellt
system, kan verka på två sätt, dels höja
systemets temp., i det att ljusets energi omvandlas
i värme, dels åstadkomma förändring av
kemisk natur. Kemiska verkningar av ljuset äro
kända sedan äldsta tider, ss.
blekningsproces-ser, ljusets förstörande inverkan på vissa
målarfärger, bildningen av det gröna färgämnet
i växterna. Nyare forskningar ha visat ett
otal föreningar, som äro ljuskänsliga. Ljusets
kemiska verkningar äro beroende av våglängd.
Kraftigast verkar ljus med korta våglängder,
violett el. ultraviolett. Som allmän regel
gäler, att endast sådant ljus kan inverka, som
absorberas av systemet. Av stort teoretiskt och
praktiskt intresse är den latenta ljusverkan på
silversalter. All fotografi (se d. o.) bygger
härpå. Den fotokemiska verkan är en produkt av
intensiteten och belysningstiden. Många
kemiska processer äro åtföljda av ljusemissioner,
som äro betydligt starkare, än som motsvarar
systemets temp. (kallt ljus, kemiluminescens).
Så lyser fosfor i mörker. Av samma natur är
det ljus, lysmaskarna utsända. Med avseende
på mekanismen vid ljusets kemiska verkan får
man skilja mellan två sorters reaktioner. De
katalytiska reaktionerna, som — ehuru mycket
långsammare — även försiggå i mörker,
påskyndas vid inverkan av ljus. En sådan är
t. ex. bildningen av fosgen, COC12, utav
koloxid, CO, och klor, CI2. Till sådana
fotosynteser hör växternas assimilation, bildningen
av kolhydrat ur kolsyra och vatten. Vidare de
processer, där ljuset åstadkommer
förskjutningar i kemiska jämviktsförhållanden. På
denna process bygger den egenskap, vissa
ämnen ha, att vid inverkan av ljus ändra sin
färg, som i mörker åter går tillbaka (fototropi).
Nyare synpunkter på ljusets kemiska
verkningar ha vunnits genom tillämpning av den
Planckska kvantateorien (se d. o. och Atom,
sp. 701). Enl. Einstein sönderdelas fotokemiskt
för varje energikvanta hv en molekyl; v är
här det absorberade ljusets svängningstal, och
h är Plancks konstant. En viss absorberad
värmemängd Q kan sönderdela N molekyler enl.
relationen Q — Nhv (Einsteins fotokemiska
lag). Det primära vid fotokemiska reaktioner
är ett upptagande av energikvanta, varigenom
molekylerna omvandlas i en modifikation, som
är betydligt energirikare än den ursprungliga.
De kunna därför undergå reaktioner, som den
ursprungliga molekylen icke är mäktig. De
fotokemiska reaktionerna äro biologiskt
syn
— 1191 —
— 1192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
