Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotokemi - Fotokemigrafi - Fotokemisk reaktion - Fotokeramik - Fotokromi - Fotokromoskop - Fotolitografi - Fotoltryck - Fotoluminiscens - Fotomekanisk reproduktion - Fotometri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOMETRI
nerligen viktiga: det är tack vare dem, som
solstrålarnas energi kan lagras och utnyttjas, och
såväl djur- som växtvärlden är för sitt liv helt
beroende av dem. Lj.
Fotokemigrafi’, metoden att med
fotografiens tillhjälp på kemisk väg genom etsning i
metall framställa klichéer; se d. o. och
Kemi-g r a f i. J.K.
Fotokemisk reaktion [-fo’n], se
Fotokemi.
Fotokerami’k, metoder att på porslin
bränna in en fotografisk bild (s. k. emaljfotografi).
En positiv bild framställes först medelst
plati-notypi (se d. o.) el. enl. pigmentförfarandet
(se Pigmentkopiering), varvid ett
eld-härdigt pigment användes. Bilden lägges mot
porslinsytan och inbrännes, varefter den täckes
med glasyr och brännes åter, om större
hållbarhet erfordras. Szl.
Fotokromi’, specialförfaringssätt för
framställning av färgtryck i litografi (se d. o.) efter
fotografi genom ett negativs kopiering på flera
olika stenar med olika kraftig asfaltgrund. F.
utmärker sig för stor, om också icke alltid helt
naturlig färgprakt och nyttjades före de
moderna fotografiska färgreproduktionernas
genombrott, särsk. för vykort o. d. J.K.
Fotokromoskop [-skå’p], av Ives konstruerad
apparat för direkt betraktande av
trefärgs-diapositiv enl. additiv metod. Diapositiven
belysas genom färgade ljusfiltra och
sammanföras optiskt med hjälp av halvgenomskinliga
speglar (se Färgfotografi). Szl.
Fotolitografi’, förfaringssätt att på fotome
kanisk väg överföra bilder på inom litografien
använda tryckmedier (sten el. zinkplåt).
Härför användas olika metoder, vilka dock följa
två principer: en äldre, indirekt, ö v e
r-trycksmetoden, och en yngre, den
di-rekta kopieringsmetoden. Enl. det
indirekta förfaringssättet kopieras ett med
gelatin överdraget, i bikromatlösning
Ijuskäns-liggjort papper under ett strecknegativ samt
invalsas med fet färg, varefter det lägges i
vatten. Ä de belysta ställena har gelatinet
blivit okänsligt för vatten, under det att de
övriga suga till sig vatten, varigenom färgen där
lossnar och kan avlägsnas genom gnidning
med en bomullssudd. En fet färgbild
kvarstan-nar sålunda på papperet, vilken genom
övertryck kan överföras på tryckmediet. Metoden,
som uppfanns 1857 av Assar i Amsterdam,
användes numera blott i ringa grad, beroende på
vissa olägenheter genom papperets sträckning
och omöjligheten att på detta sätt överföra
annat än streckteckningar. Numera tillämpas
det direkta kopieringsförfarandet, vilket
baserar sig på metoden att överdraga stenen el.
plåten med ett ljuskänsligt skikt, t. ex. av
äggvita och ammoniumbikromat, varefter den
kopieras under ett negativ (streck el. raster) samt
invalsas med fet färg och nedlägges i vatten.
Å de belysta partierna löses därvid skiktet med
därå befintlig färg, och å stenen el. plåten
kvarstår en bild i fet färg, vilken
vidarebehand-las på det sätt, som är säreget för litografi (se
d. o.). F. har, särsk. genom det direkta
kopieringsförfarandet och dess möjlighet till
överförande av halvton- och färgbilder, för
litografien och offsettrycket (se d. o.) betytt ett
stort framsteg och möjliggjort dessas nuv.
utveckling. J.K.
Foto’ltryck, ett av d:r Traube i Berlin 1905
utarbetat tryckförfaringssätt för
mångfaldigande av blåkopior. En belyst men ej
urtvättad blåkopia pressas mot en gelatinmassa.
Järnoxiden i de ej belysta partierna verkar
därvid garvande på gelatinet. Sedan papperet
avlägsnats, kan man invalsa gelatinhinnan med
färg, vilken fastnar endast å de garvade
ställena, och avtryck kan göras på ett nytt
papper. J.K.
Fotoluminisce’ns, fys., se Luminiscens.
Fotomekanisk reproduktion [-Jo’n],
benämning på sådan reproduktionsmetod, där
fotografiska processer tagas i anspråk för
framställande av tryckformen. Hit höra följ,
metoder, för vilka redogöras under resp, ord:
auto-typi, djuptryck, fotogravyr, fotolitografi,
foto-typi, ljustryck och rotogravyr. Jfr
Tryckförfarande. J-K.
Fotometri’, i allmännaste bemärkelse läran
om mätning av den strålande energien. I
många tillfällen intresserar ej kännedomen
om en strålningskällas totala emission utan
fastmer den del av densamma, som utstrålas
i form av synligt ljus. Med mätning av denna
sysslar den egentliga f. Ang. uppmätningar av
övriga strålningsarter se
Strålningsmät-ning. Den praktiska enheten för
ljusstyrka är ett normalljus, vilket
definieras genom angivande av en bestämd,
reproducerbar ljuskälla med givna
dimensioner och med given energiförbrukning. För
denna enhet, som är grundläggande för alla
fotometriska mätningar, brukas i skilda
länder olika definitioner. I Tyskland ävensom
i de nordiska länderna användes mest Hefners
amylacetatlampa (Hefner-enhet, HK), i
Amerika, England och Frankrike elektriska
metall-trådsglödlampor (s. k. internationellt
normalljus; 1 International candel power, ICP, =
10/9 HK). Denna enhet, som 1909
fastställdes av nämnda länders statslaboratorier,
ansluter sig till de nästan lika stora äldre
enheterna ”det engelska normalljuset” ( = l,u
— 1193 —
— 1194 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
