Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fouché, Joseph - Foucher, Paul - Foucher, Alfred - Foucquet, Jean - Foucquet, Bernard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOUCHER
poleon förskaffade honom omdömet att vara
den ende verklige franske statsman, denne
påträffat. — Litt.: L. Madelin, ”F.” (2 bd, 1901); N.
Forssell, ”F.” (1925). G.Lw.
Foucher [foje’], Paul Henri, fransk
teater-förf. (1810—75). F., som var svåger till Victor
Hugo, slöt sig redan från början till
romantikerna. Av hans o. 70 dramatiska arbeten,
delvis i samarbete med Dennery, Desnoyers
m. fl., gingo under 1840—50-talen flera med
framgång över Europas scener. F. skrev också
operatexter i lättare stil. G.K-g.
Foucher [fofe’], Alfred, fransk indolog
(f. 1865), sedan 1907 prof, vid Sorbonne, den
främste kännaren av den buddistiska konsten,
har genom upprepade resor i östern förvärvat
en på självsyn grundad, allsidig kunskap på
detta område. Särsk. viktig var hans resa i
Afganistan 1922—25, genom vilken detta lands
arkeologiska utforskande inleddes. Bland
hans publikationer märkas ”Étude sur
1’icono-graphie bouddhique de ITnde” (2 bd, 1900—
05), ”L’art gréco-bouddhique du Gandhåra” (2
bd, 1905—22), vari det grekiska inflytandet på
den äldre buddistiska konsten i bindande form
framlägges, samt hans undersökningar över
de buddistiska freskomålningarna i templen i
Ajanta (i ”Journal asiatique”, 1921). C.F.
Foucquet [fokä’], Jean, fransk målare
(o. 1420—o. 1480), det franska 1400-talsmåleriets
störste representant. F :s ungdoms- och
läroår äro höljda i dunkel. Man vet, att han o.
J. Foucquet: Självporträtt. Louvren.
1445—50 företog en resa till Italien, där han
fick stifta närmare bekantskap med den
italienska konsten. Särsk. Fra Angelico synes ha
gjort starkt intryck på honom. Sina största
framgångar vann F. vid det franska hovet som
porträtt- och miniatyrmålare. Ett porträtt av
Karl VII visar, att F. var en mästare i den
psykologiska karakteristiken. Mera målerisk
uppfattning och större frihet i teckningen
utmärker porträttet av Jouvenel des Ursins. Som
J. Foucquet: Étienne Chevalier och hans
skyddshelgon, S :t Étienne. Omkr. 1450. Kaiser
Friedrich-Museum, Berlin.
F :s bästa porträttverk brukar nämnas den
s. k. Melundiptyken, föreställande Étienne
Chevalier och hans skyddspatron, S:t Étienne,
tillbedjande madonnan. Den franska
andan i F :s konst kommer tydligt till synes i den
världsligt uppfattade madonnan, som enl.
traditionen bär Agnes Sorels drag. F:s miniatyrer
präglas av en lyrisk känsla för naturen, som
bl. a. tar sig uttryck i en realistisk behandling
av ljuset och atmosfären. De mest berömda
av hans illustrationsverk äro ”Boccaccio” i
Münchner Staatsbibliothek och Étienne
Che-valiers bönbok i Chantilly. B.B.
Foucquet [fokä’], Bernard, fransk
bildhuggare (f. 1640, dödsår obekant), anställdes
1696 av Nic. Tessin d. y. vid slottsbygget i
Stockholm som skulptör. Bland F:s arbeten
i Sverige märkas främst de berömda
bronslejonen framför slottets nordfasad. Efter
utkast av Tessin utförde F. Stenbocksmonumen
tet i Storkyrkan. På Nationalmuseum
förvaras vaxmodellerna till de Herkulesgrupper, som
skulle pryda slottets sydfasad, liksom flera
modeller till enleveringsgrupper i Karl XI :s
galleri, vilka götos i brons först på 1890-talet
och uppställdes i sydfasadens nischer. F. är
den sv. barockens store monumentalskulptör,
mångsidig i formgivningen och med en väldig
— 1207 —
— 1208 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
