Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fonologi - Fonometer - Fonometri - Fonopost - Fonoskop - Fons - Fonsecaviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fonologi’ (till grek, fone’, ljud, och lo g’os, lära),
språkv. i) I äldre språkvetenskaplig litteratur ofta
liktydigt med fonetik* och särsk. brukat i
betydelsen allmän el. teoretisk fonetik (d.v.s. läran om
språkljudens fysiska och fysiologiska natur utan
hänsyn till deras förekomst i de olika språken).
2) En riktning inom ljudforskningen, som
betraktar språkljuden med hänsyn till den funktion
de inta i ett visst givet ljudsystem. F. (för
undvikande av missförstånd stundom benämnd n y
fött o 1 o g i) står i denna betydelse i skarp motsats
till den äldre fonetiken, som sysslar med att ur
fysisk och fysiologisk synpunkt analysera det
mänskliga talet och de enskilda språkljuden. Enl.
extremt fonologisk uppfattning är en dylik analys
naturvetenskap, ej språkvetenskap. F. befattar sig
således blott med de egenskaper hos ett visst
språkljud, som i ett givet språk äro funktionsbärande,
d.v.s. som kunna tjäna att skilja ord och satser
från andra för övrigt likljudande. F. skiljer strängt
mellan fonemen, d.v.s. de medvetna, avsiktligt
realiserade, konstanta språkljuden, och de blott
kom-binatoriska varianterna, som äro automatiska,
omedvetna och därför funktionellt betydelselösa. I
fastställandet av de olika språkens förråd av fonem
och därvid av deras funktionella system består
f:s huvuduppgift. F. sådan den möter hos det sista
decenniets språkforskare måste ses i samband med
en allmänlingvistisk tendens till syntetiskt och
samtidigt också statiskt betraktelsesätt, uppkommet
som en reaktion mot en äldre skolas ensidiga
detaljstudium och utpräglat historiska syn. F.
studerar alltså ett givet språk som ett system av given
struktur och de olika företeelserna i språket blott
som delar i detta system utan hänsyn till deras
historiska förutsättningar (s.k. strukturlingvistik*).
— F. har haft sitt centrum i Prag och i den där
sedan 1926 verksamma Cercle linguistique. Dess
huvudteser formulerades vid den internationella
lingvistkongressen i Haag 1928 av de tre ryska
språkmännen N. S. Trubetskoj, R. Jakobson och
S. Karcevskij. Dess egentlige upphovsman var
furst Trubetskoj, som emellertid i sin tur står i
tacksamhetsskuld framför allt till J. Baudouin de
Courtenay och till F. de Saussure. — Ett
betydande antal levande språk ha redan gjorts till
föremål för fonologisk undersökning, så engelskan
(B. Trnka, J. Vachek), franskan (G. Gougenheim,
A. Martinet), ryskan (Trubetskoj), danskan
(Mar-tinet), norskan (C. Borgström). Andra forskare
företräda i princip likartade synpunkter utan att
dock godtaga f. i den form den erhållit genom
pragskolan. Till dessa höra bl.a. tysken K. Bühler,
holländaren N. van Wijk, dansken V. Bröndal,
fransmannen J. Vendryes. En mot f. direkt
avvisande hållning intages av bl.a. fonetikerna M.
Grammont och O. Jespersen, medan däremot Jones
ställt sig avgjort positiv. — Litt.: N. S.
Trubet-zkoy, ”Grundzüge der Phonologie” (1939), och
övriga i serien ”Travaux du Cercle linguistique
de Prague” ingående arbeten (1929 ff.). Kortare
uppsatser av A. Martinet i ”Le franqais möderne”
(1938), J. Vachek i ”English studies” (1933), B.
Malmberg i ”Moderna språk” (1938). Utförligare
bibliografiska anvisningar i den genom
Association Internationale pour les études
phonolo-giques utsända ”Bulletin d’information” (1, 1932;
2, 1935). B.M.
Fonome’ter (till grek, fone’, ljud, och metron,
mått), instrument för bestämning av röstens
styrka vid hörselprovningar.
Fonometri’. 1) Med., fysikalisk
undersökningsmetod, som består i att man uppskattar vissa
kroppsdelars resonansförmåga genom att mot dem
hålla basen av en svängande stämgaffel.
2) Språkv., en gren av fonetiken, som
väsentligen går ut på att med variationsstatistisk metod
bestämma normalartikulationen för ett
ljudfenomen av språklig karaktär (ett språkljud, en
vokalkvantitet o.s.v.). F. har till upphovsmän de båda
tyska fonetikerna E. och K. Zwirner, och dess
doktrin har framställts i deras stora arbete
”Grund-fragen der Phonometrie” (1936). F. har i praktiken
tillämpats på bl.a. tyska och isländska språken.
Fonopost’, ett vid 1939 års världspostkongress
infört slag av postförsändelser, avsett för
befordran av grammofonskivor av särskild beskaffenhet.
Sverige deltar i utväxlingen av f. endast betr,
riktningen från utlandet.
Fonoskop [-å’p] (till grek, fone’, ljud, och
sko-pei’n, se), av G. Forchhammer 1885 uppfunnen
apparat, som visar den mänskliga stämmans
tonhöjd. Stämman sätter en gaslåga i svängningar.
På roterande cylindrar finnas kretsar av växlande
svarta och vita fyrkanter. Den krets, vars
fyrkanter röra sig i takt med lågans svängningar,
synes stillastående. Apparaten är närmast avsedd
att användas vid talundervisning i dövstumskola.
Fo’ns (lat., källa), romersk källgud. Vid en
årl., 13/io, hållen fest, fontina’lia, bekransades
brunnarna och kastades kransar i källorna.
Fonsecaviken [-sä’-], spa. Golfo de Fonseca, väl
skyddad vik på Mellanamerikas stillahavskust,
mellan Salvador, Honduras och Nicaragua. Enl.
för
SU 10.
i — Red. avsl. ®/n 48.
— I —
— 2 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
