Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foppa, Vincenzo - Foppa, C. - For, f.o.r. - Forain, Jean Louis - Foramen - Foraminiferer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOPPA
J. L. Forain: Vid spelbordet. Etsning.
karakteriserar hans mogna produktion med dess
stränga hållning. F. var bosatt i Brescia och
verkade dessutom i Pavia och Genua samt stod i
nära förbindelse med hovet i Milano.
Foppa [-å-], C., guldsmed, se Caradosso.
For, f.o.r., handelsv., förk. för eng. free on rail,
se Leveransvillkor.
Forain [fåräü’], Jean Louis, fransk
tecknare (1852—1931), har i satiriska teckningar
skildrat parislivet på gator och kaféer. I sin knappa,
impressionistiska teknik visar han påverkan av
Goyas raderingar samt av Degas. F:s teckningar,
som stundom ha politisk tendens, ha influtit i
Paris-pressen och ha även publicerats i album. —
Litt.: M. Guérin, ”J. L. R., aquafortiste” (2 bd,
1912).
Fora’men (lat.; plur. fora mina), anat., hål,
öppning. Vanligast förekommande i skelettet (ex. f.
magnum, stora nackbenshålet, genomträdesstället
för förlängda märgens övergång i ryggmärgen)
kunna f. också finnas i många ”mjuka” organ (ex.
f. ova’le, botalliska hålet i hjärtat, foramina Monro’i,
öppningarna mellan 3:e ventrikeln och
sidoventrik-larna i hjärnan) el. organsystem (ex. f. Winslo’wi,
ingången från stora bukhålan till bursa omenta’lis).
Foraminife’rer, Foraminif’era el. Thalamoph’ora,
ordn. av klassen rotfotingar. De flesta f. ha ett
kalkskal med en el. flera öppningar, ett mindre
antal har kitinösa skal; kiselskal förekomma
endast sällan. Skalets väggar äro ant. genomsatta
av fina porer fPerfora’ta) el. solida flmperfora’ta).
Primitiva f. äro i allm. agglutinerande, d.v.s. omge
sig med ett skal av främmande föremål: sandkorn,
spongienålar o.d. Skalen förete ofta mycket stor
formrikedom, från enkla flaskformiga el.
cylindriska till skivformiga och spiralvridna med rikt
utvecklad ytskulptur. De äro vanl. uppdelade i
talrika kammare genom tvärväggar, vilka på ytan
framträda som suturer (Polythalam’ia); mera
sällan äro de enkamrade (Monothalam’ia). Nu levande
f. uppnå med enstaka undantag ej en storlek av 1
mm. — Det ofta vackert färgade djuret består
av en protoplasmaklump med kärna, vilken
befinner sig innanför skalet, medan stora delar av
pro-toplasman som skenfötter utträda genom
skalmynning och porer, ofta nätformigt
sammanflytande och omgivande hela skalet. Förflyttning och
upptagande av föda, vanl. mikroskopiska alger,
försiggå med tillhjälp av skenfötterna, som visa
en livlig kornströmning. Om djuret oroas, dragas
skenfötterna in i skalet men sändas efter en kort
stund åter ut. Generationsväxling äger rum
mellan två morfologiskt olika typer. Av varje art
finnas sålunda två slags individ, dels småvuxna med
stor embryonalkammare och en enda cellkärna
(megalosfärisk generation), dels
storvuxna med liten embryonalkammare och talrika
cellkärnor (mikrosfärisk generation).
Den förstnämnda generationen, som är vida
vanligare än den andra, bildar gisselbärande gameter,
som sammansmälta och ge upphov till den
mikro-sfäriska generationen. Ur denna uppkommer på
könlös väg, genom kärndelning, den
megalosfäris-ka generationen. —- De flesta f. äro marina. Som
— ii —
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
