Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foraminiferer - Foraregler - Forberg, Friedrich Carl - Forbes, Forbus, ätter - Forbus, Arvid - Forbes, ätt - Forbes, 1. John (Johannes Forbesius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORBES
vuxna uppehålla de sig i regel vid havsbottnen,
krypande i slammet el. fästa vid olika föremål.
Vissa arter, särsk. av släktena Globigeri’na och
Globorota’lia, äro planktiska. Den viktigaste
utbred-ningsreglerande faktorn är temp. En del f. äro
sålunda kallvattensformer, andra utpräglade
varm-vattensformer. F. uppträda i alla hav och i
oerhört individantal, i vissa avlagringar o. 12,000
individer pr cm3. Efter djurens död sjunka skalen
till botten, bildande mäktiga avlagringar, särsk.
s.k. globigerinaslam (jfr Hav). I fråga
om betydelse som bergartsbildare i nutid och
under gångna geologiska perioder kan ingen
djurgrupp jämnställas med f. De förekommo
redan mycket tidigt i jordens historia, även om
det visat sig, att allt vad som beskrivits som f.
från prekambriska bildningar och en stor del av de
föregivna kambriska formerna i själva verket äro
konkretioner. Först under karbon och perm nådde
f. en verklig blomstring med upp till 15 mm stora
former av fam. Fusuli’nidae. F. från trias äro
utomordentligt sällsynta. Under jura dominerade fam.
Lage’nidae. Med kritperioden uppträdde ett stort
antal nya former ^Globigeri’nidae, Globorotali’idae
m.fl.). I eocen var den moderna
foraminiferfau-nan redan i stor utsträckning för handen, över
huvud taget betecknar tertiärperioden ett nytt
maximum i f:s utveckling med s.k. nummuliter*
av ända till 10 cm diam. — Den moderna
mikro-paleontologien har ådagalagt, att f. äga ett
tidigare oanat värde som ledfossil. I denna egenskap
Foraminiferer tillhörande fam. Globigerinidae.
ha de blivit av allra största praktiska betydelse för
bergoljeindustrien, då man med hjälp av fossila
f. i en borrkärna snabbt och säkert kan fastställa
åldern av en genomborrad lagerserie.
Oljepaleon-tologiens metoder ha företrädesvis utbildats i
USA, särsk. av J. A. Cushman och hans
medarbetare, men ha tagits i bruk i alla länder, där
olje-prospektering utföres. I samband härmed har litt.
om fossila och recenta f. antagit oerhörda
proportioner. 1931—37 publicerades sålunda enl.
beräkning 2,425 arbeten om f. F.n. torde 12,000—14,000
arter vara kända. — Litt.: J. A. Cushman,
”Fora-minifera. Their classification and economic use”
(3 ed. 1940). G.R.
Foraregler, jur., se Forum.
Forberg [får’bärk], Friedrich Carl, tysk
religionsfilosof (1770—1848), lyceirektor i
Saal-feld, föregångare till als-ob-filosofien. Genom en
brännbar uppsats i ”Philosophisches Journal”
(1798) framkallade F. jämte J. G. Fichte* den
bekanta s.k. ”ateismstriden” 1799. Han
drabbades även själv av anklagelser för ateism
men försvarade sig i ”Apologie seines angeblichen
Atheismus” (1799). F. har förtjänsten att hos
Kant ha framhävt als-ob-läran. Sin levnad har
han skildrat i ”Lebenslauf eines Verschollenen”
(1840). — Litt.: H. Vaihinger, ”Die Philosophie
des Als Ob” (10 Aufl. 1927); A. Wesselsky, ”F.
und Kant” (1913); H. Scholz, ”Die
Religionsphi-losophie des Als-Ob” (1921). N.
Forbes, F o r b u s [få’r-], svenska adliga ätter,
utgrenade från skotska ätten Forbes (se nedan),
samtliga numera utslocknade. En medl.,
nedan-nämnde Arvid F., blev friherre 1652 men slöt
själv sin ätt. Genom en hans dotter, g.m. greve
Axel Julius De la Gardie (1637—1710), kom till
Delagardieska arkivet en betydande samling
släktpapper, ur vilken Elof Tegnér hämtat stoff till
de familjeinteriörer han skildrat i ”Arvid F. och
Margareta Boije” samt ”Ur en brefväxling från
reduktionens och släktprocessernas tid” (i
”Svenska bilder från 1600-talet”, 1896, omtr. i ”Valda
skrifter”, 5, 1906). C.
Arvid Forbus, friherre, krigare (1598—
1665), tjänade sig upp från menig och blev 1630
överstelöjtnant. Sedermera överste för ett värvat
reg. utmärkte han sig mycket under hertig
Bernhards av Weimar befäl, särsk. 1638 vid
Rheinfel-den. Därpå sänd i ett uppdrag till Sverige
stannade F. här, blev 1641 överkommendant i
Vor-pommern, 1646 generalmajor, 1648 v. guvernör i
Pommern, 1650 krigsråd och 1653 riksråd. Även
i Karl Gustavs krig deltog F. och blev 1658
general. PS.
Forbes [få’bz], skotsk adelsätt, nämnd redan på
1200-talet. Om ättens svenska utgreningar se
ovan.
1) John F. (Johannes F o r b e s i u s),
kal-vinsk teolog (o. 1568—1634). I striderna mellan
presbyterianerna i Skottland och Jakob I av
England ang. skotska kyrkans författning blev F.
(de skotska presbyterianernas ledare) 1606 driven i
landsflykt. 1608 uppträdde han i Uppsala i en
disputation, anordnad av Karl IX, och förfäktade
mot ärkebiskop Olaus Martini en rad kalvinska
teser. Då J. Baazius (partisk för
uppsalateologer
— 13 —
— 14 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
