Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forfar - Forfatterforbundet - Forfeit - Forficula, Forficulidae - Forhandlende Venstre - Foring - Forint - Forke, Alfred - Forkel, Johann Nikolaus - Forkett - Forkys - Forlana - Forlaninibehandling, pneumothoraxbehandling - Forlì - da Forlì, Melozzo - Forliget - Form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORFAR
Forfar [få’fa], grevskap i Skottland, se Angus.
Forfatterforbundet, se Författarföreningar.
Forfeit [få’fit] (eng., pant, plikt), den del av
insatsen för en till deltagande i en kapplöpning
anmäld häst, vilken förverkas, om hästen ej startar.
Forfic’ula, ForficuFidae, se Tvestjärtar.
Forhandlende Venstre, se Moderate Venstre.
Foring, skattehist., se Fodring.
Forint [fårr’-] (ung., florin), ungersk
myntenhet — loo fillér, införd i juli 1946 för att avlösa den
genom våldsam inflation värdelösa pengön. 1 f.
blev = 400,000 kvadrillioner pengö. 5 f. finnas av
silver, 2 och 1 f. av aluminium. Kurs i nov. 1948
1 f. = 0,3085 sv. kr.
Forke [-å-], Alfred, tysk sinolog (f. 1867),
prof, i Berlin 1903, vid Hamburgs univ. 1923—35,
har jämte tolkningar av fornkinesiska filosofiska
förf. (Lun heng 1907—u, Mè-ti, 1922) författat
större filosofiska översikter: ”Die Gedankenwelt
des chinesischen Kulturkreises” (1927), ”Geschichte
der alten chinesischen Philosophie” (s.å.),
”Geschichte der mittelalterlichen chinesischen
Philosophie” (1934), ”Geschichte der neueren chinesischen
Philosophie” (1938).
Forkel [-å-], Johann Nikolaus, tysk
musikforskare (1749—1818), från 1778
univ.-musik-dir. i Göttingen. F. har inlagt stora förtjänster
som musikhistoriker och bibliograf. Av hans
arbeten må nämnas ”Allgemeine Geschichte der
Musik” (2 bd, 1788—1801, endast till o. 1550),
”Allgemeine Literatur der Musik” (1792) och den
betydelsefulla, Bach-renässansen mäktigt befordrande
boken ”Ueber J. S. Bachs Leben, Kunst und
Kunst-werke” (1802, nytr. 1925).
Forkett’, vapentekn., se Gaffel 2).
Forkys (grek.; lat. Phorcus), grek, myt., havsgud,
fader till vidunder som gorgonerna och Skylla,
enl. vissa myter även till hesperiderna.
Forla’na, italiensk dans, se Friulana.
Forlani’nibehandling,
pneumothoraxbe-handling, med., en av den italienske läkaren
Carlo Forlanini (1847—1925), prof, i inre medicin
och chef för med. kliniken i Pavia, utarbetad
metod att medelst utfyllnad av kvävgas, luft el.
syrgas i lungsäcken åstadkomma en
sammantryck-ning el. kollaps av lungan. F. utgör en viktig och
numera i stor utsträckning använd form för
kol-lapsterapi vid vissa fall av lungtuberkulos.
Genom att för längre tid förhindra lungans
andningsrörelser och trycka ihop tuberkulösa hålbildningar
i densamma (kaverner) söker man skapa
gynnsamma betingelser för läkning och ärrbildning.
Gasen införes försiktigt genom en punktionsnål
med användande av en särskild apparat och under
kontroll av trycket medelst manometer.
Ifyllningen sker i upprepade seanser med små mängder gas
varje gång, tills önskad kompression av lungan
inträtt. Efterkontroll med röntgengenomlysning är
nödvändig. — Förutsättning för behandlingen är,
att lungan är fri el. att eventuella
sammanväx-ningar med bröstkorgsväggen äro så lösa el. så
begränsade, att de ant. kunna sprängas genom
gasfyllnaden el. under ledning av thorakoskop
avbrännas. Den införda gasen resorberas efter hand.
Därför måste med vissa mellanrum påfyllnad
göras, alldenstund det är nödvändigt för vinnande
av gott resultat, att under lång tid, månader till
år, hålla lungan komprimerad och stilla. af K.
Forli [fårli’], huvudstad i prov. Forli (2,910 km2,
444,528 inv.) i Emilien, Italien, 25 km s.v. om
Ra-venna, vid foten av Apenninerna och vid järnvägen
Bologna—Rimini; 33,505 inv. (1936). F., beläget vid
Via Aemilia, är antikens For’um Li’vii. En del
skador vållades i 2:a världskriget. Vid den
centrala torgplatsen ligga flera medeltidspalats samt
kyrkan San Mercuriale med hög kampanil (1180).
Domkyrkan är ombyggd. Stadens gamla murar
äro till stor del bevarade; citadellet från 1360-talet
är nu fängelse. Värdefullt tavelgalleri. Textil-,
hatt- och skoindustri. P.;E.W.
da Forli, M e 1 o z z o, målare, se Melozzo da
Forli.
Forli’get (da., förlikningen), politisk uppgörelse
1894 i Danmark (se d.o., sp. 1057).
Form (ytterst lat. fc/rma). I) Plur. former.
1) Biol. F. användes ofta som beteckning för art,
underart, ras, varietet o.s.v.
2) Estet. F. sättes ofta som motsatt innehållet
(idén, stämningen) men bör i ett fullödigt
konstverk alltid med detta sammansmälta. F. betecknar
konstverkets yttre egenskaper, förnimbara för örat
el. synliga för ögat, ord, rytm, klang, färg, linjer,
dagrar och skuggor, men man kan också tala om
inre f., som uppstår redan vid koncipieringen och
som särsk. framträder i kompositionen.
3) Fil., det sätt, varpå delarna äro ordnade till
en helhet och enhet hos ett föremål, ett skeende,
en tanke el. ett konstverk. F. har alltså som
motsats el. korrelat materien el. innehållet, som
formas el. gestaltas. Platon skilde radikalt mellan
f. och materia och upphöjde f. el. idén till en
självständig, evig, överindividuell urbild för de
mångfaldiga exemplaren av ett visst släkte. För
Aristo-teles utgjorde f. föremålets begreppsliga väsen
och dess inifrån organiserade princip. Enl.
Aris-toteles finnes ingen materia utan f.; den högsta
f., gudomen, skall däremot vara fri från materia.
Kant skilde mellan kunskapens f. och dess
innehåll. Den förra är icke hämtad från erfarenheten
utan härrör ur kunskapsförmågans egen funktion.
F. gäller dock för all erfarenhet, då intet blir till
erfarenhet för oss, om det icke ordnas efter vår
kunskapsförmågas former. N.A.
4) Fys. Fast f., flytande f. och gasform, de
tillstånd, i vilka materien kan förekomma; se
Aggre-gationstillstånd.
5) Krigsv., se Formering.
6) Matem., en sådan hel rationell funktion av ett
antal variabler, där alla termerna ha samma
gradtal (ett ”homogent polynom”). Alltefter
variablernas antal talar man om en u n ä r, binär, t e
r-n ä r f. o.s.v. Termernas gradtal benämner man
f:s ordning. F. med ordningarna 1, 2, 3 kallas
lineära, kvadratiska resp, kubiska. Exempelvis
är ax2 + 2bxy+cy2 en binär kvadratisk f. — Om
man i en f. underkastar de ingående variablerna en
lineär tranformation, d.v.s. ersätter dem med nya,
som äro förbundna med de gamla medelst homogena
lineära ekvationer (t.ex. i ovanstående f.: x=ax’+
^y’; y=yx,+8y’, där den s.k. determinanten a<5—fly
=A icke får vara 0, för att man skall kunna lösa
systemet i avseende på x och y för godtyckliga
värden på x’ och y’), övergår f. i en ny f. med samma
— 3i —
— 32 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
