Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Form - Form (tidskrift) - Forma - Formal - Formalavtal - Formaldefinition - Formaldehyd - Formalin - Formalingarvning - Formalism, Formalist, Formaliter, Formalitet - Formalprincip - Formalstadier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORMALSTADIER
ordning och samma antal variabler, vilkas
koefficienter äro funktioner av den förras (f. ovan i Ax’2 +
2Bx’y’+Cy’2, där A [ = aa2+2bay+cy2], B och C
lätt kunna uträknas). Av största betydelse för f:s
teori äro invarianterna vid en sådan
transformation. Med invariant menar man en sådan
funktion (vanl. polynom) av f:s koefficienter, som
vid denna transformation endast multipliceras med
en (av f:s koefficienter oberoende) faktor, som är
en potens av determinanten A. Denna potens
kallas invariantens vikt. Så är t.ex. ac—b2 (den s.k.
diskriminanten) en invariant till ovanstående f., ty
man finner genom uträkning: AC—B2=(aè—^y)2 •
(ac—b2). Beteckningen f. är införd av Leibniz.
Grundläggande för f:s teori äro arbeten av Cayley,
Sylvester, Clebsch, Gordan, Hilbert m.fl.
Ovanstående ex. på en invariant härrör från Gauss. Hr.
7) Sportv. En idrottsman, liksom en
kapplöp-ningshäst, säges vara i god f., när han tack vare
omsorgsfull, målmedveten träning kan
åstadkomma maximalprestation.
8) Språkv., ett ords ljudgestalt (dialektform,
föråldrad f. o.s.v.); den gestaltning ett ord antager vid
böjning (bestämd f. o.s.v.); stundom om verbets
huvudform el. ”genus” (aktiv, passiv f.).
II) Plur. formar.
1) Graf. F. el. t r y c k f o r m, träskiva, platta
o.d., varpå upphöjda mönster äro utskurna för
tryckning; även benämning på den
sammanställning av sidor, spalter, klichéer o.d., som på en
gång tryckes i en press, sedan de genom
mellanlägg (format) givits sin rätta plats och
fast-spänts i en järnram till ett sammanhängande helt.
2) Tekn., se Gjutning, sp. 737, och Pressform.
Form, tidskrift, se Svenska slöjdföreningen.
Fo’rma (lat., form). 1) Bergstekn. (sv. plur.
f o r m o r), den öppning, varigenom blästerröret*
införes i en metallurgisk ugn.
2) Biol., i systematiken använd term, som avser
en från huvudtypen vanl. obetydlig avvikelse,
vilken är ärftligt betingad. Icke ärftliga
avvikelser kallas modifikationer.
Forma’l (lat. forma’lis, av fo’rma, form), som
rör formen (i mots. till innehållet), i sht fil.;
formell*. — Formalism’, formväsen; ensidigt
behjärtande av formens betydelse i t.ex.
tänkandet, handlandet, rättegångsväsendet, det
konstnärliga skapandet, undervisningen etc.,’ allt på
innehållets och känslans bekostnad; matem.,
symboliskt schema el. symbolisk kalkyl, uppställd
till behandlingen av ett problem el. en teori. —
Forma list’, person, som gör sig skyldig till
formalism, formmänniska, bokstavsträl (adj.:
formalistisk). — F o r m a’l i t e r (mlat.), vad
formen beträffar, formellt. — Formalitet,
föreskriven detalj; tom formsak.
Formalavtal, se Avtal.
Formaldefinition, log., se Definition.
Form’aldehy’d (till lat. formi’ca, myra), H-CHO,
den enklaste aldehyden, erhålles genom
oxidation av metanol genom att leda metanolångor
och luft över varm koppar, som verkar
kata-lyserande. F. är en stickande, färglös, giftig,
i vatten lättlöslig gas, som vid —210
kondenseras till vätska. F. omvandlas lätt till meta-f.
(CH2O)3 och högre polymera former, para-f.
oximetylen, paraform. Vid inverkan av svaga
alkalier, t.ex. kalkmjölk, polymeriseras f. till
olika sockerarter. F. har stor biologisk
betydelse. Starka skäl tala för att växterna genom
inverkan av klorofyll under ljusets inflytande
överföra luftens kolsyra till f., vilken sedan
genom polymerisation ger upphov till kolhydrat, fett
och genom inträde av kväve äggviteämnen (jfr
Assimilation). F. är starkt bakteriedödande. En
30—40-% lösning i vatten är formol el. f
orma 1 i n, som verkar antiseptiskt och användes
för desinfektionsändamål (se Desinfektion). Med
ammoniak ger f. hexametylentetramin, urotropin,
som har medicinsk användning. Av f. framställes
genom kondensation med fenoler konstharts,
bakelit, med kasein erhålles konstgjort elfenben,
sköldpadd, galalit. Ang. andra
kondensationspro-dukter med f. se Konstmassor. F. användes även
inom garveritekniken samt är utgångsmaterial för
sprängämnena pentyl och hexogen. Lj.
Formali’n, kem., se Formaldehyd.
Formalingarvning, se Aldehydgarvning.
Formalism’, Formalist’, Forma’liter, Formalite’t,
se Formal.
Formalprincip, religionsv. Reformationens f.
kallas den i inledningen till Konkordieformeln
fixerade grundsatsen, att Bibeln skall vara ”den enda
regel och rättesnöre, varefter alla läror och alla
lärare böra anses och dömas”. Jfr Materialprincip.
Formalstadier (ty. Formals tu fen), pedagogisk
term, avseende undervisningens planläggning och
den allmänna lärogången. — De pedagogiska
tankegångarna hos Platon och Augustinus påminna
i mycket om de teorier, som under 1800- och
1900-talen framlades av J. F. Herbart, T. Ziller
och deras efterföljare. Herbart talar om 4 f.,
näml, klarheten (fördjupning i någon detalj),
associationen (förknippande av besläktade
element), systemet (sammanfattning under
ordnande överbegrepp) och metoden (tillämpning
av den funna satsen). Med utgångspunkt från
Herbarts något obestämda uttalanden byggde
Ziller vidare för att skapa en disposition för ett
större avsnitt av lärokursen, vilket han benämnde
metodisk enhet. Hos Ziller nya tankar äro
i övrigt, att målet för lektionen först bör
delges eleverna och att klarhetsstadiet bör delas upp
i de två underavd. analys och syntes. —
Under 1900-talet har formalstadieteorien
försvarats och utbyggts främst av W. Rein, vilken
hävdar en uppdelning på 5 f., näml, f örb e
re-delse, framställning av det nya, f ö
r-knippning, sammanfattning och
tilllä m p n i n g. — Mot formalstadieteorierna har
åtskillig kritik framförts, bl.a. att
tillkännagivandet av målet liksom en förberedelse med
aktua-lisering av det gamla lärostoffet kan döda
intresset för det nya, att induktionen ofta är för svår
och därför leder till lösliga resultat samt att
tillämpning av abstrakta regler endast har
begränsad användning. Formalstadieteoriernas
största förtjänst är den systematiska utredningen av
vad som innefattas i begreppet metodisk enhet,
men de kunna icke likformigt användas på alla
skolstadier och få icke bli schematiskt bindande.
Den moderna reformpedagogikens företrädare ha
med särskild skärpa vänt sig mot Herbarts
teorier och formalstadiebegreppen över huvud. De
SU 10.
2 — Red. avsl. 22/n 48.
— 33 —
— 34 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
