Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formel - Formell - Formelmetod - Formentera - Formera - Formering - Formflaska - Formfärgtest - Formgivare - Formhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORMHISTORIA
beller. Den kan skrivas på en rad med vanliga
tecken (siffror, bokstäver, skiljetecken), är
typografiskt enklare än struktur-f. och rationella namn men
lika upplysande om föreningens art som dessa.
Ex.: Föreningen (CH3)2—C=CH—C6H6—(CH3)2
med brutto-f. C12H19 har den rationella
beteckningen i-dimetylvinyl-3-dimetyl-cyklohexen-5 och
Dyson-notationen AC6.C3.3,3,8C-5,7E. Framför allt
mera komplicerade struktur-f., som i tryck fordra
en kliché kunna med fördel ersättas med
Dysonnotation. Andra liknande system ha sett dagen,
men det är ovisst, om Dysons idé kommer att slå
igenom. — Med f. angivas även kemiska kvalitativa
och kvantitativa reaktionsförhållanden. Med en
siffra framför varje f. angives, hur många molekyler
som reagera, t.ex. 2NaOH + H2SO4 = Na2SO4 +
+ 2H2O, vilket visar, att 2 grammolekyler
nat-ronhydrat ge med 1 grammolekyl svavelsyra
1 grammolekyl natriumsulfat och 2 grammolekyler
vatten. Lj.
2) Matem., en sats, som är skriven med
matematiska tecken och gäller för alla värden (ev. endast
inom angivna gränser) på de ingående, med
bokstäver betecknade storheterna, t.ex.
, d (sin x) . .
am . an = am + n- ––- =COS X; Sin X<X
d x
(för ^>0); däremot icke en sådan ekvation som
x2—3x+2=o, vilken gäller endast om x får värdet
1 el. 2.
3) Mus., se Formelmetoden.
Formell’ (fra. formel, jfr Formal), som rör
formen el. blott sker för formens skull, yttre; stel,
konventionell. — Formellt subjekt, se
Subjekt. — Formell logik, se Logik. —
Formella (formala) vetenskaper, sådana
vetenskaper*, som i likhet med logik och
matematik uteslutande befatta sig med de studerade
företeelsernas formsida (tankelagarna,
slutledningsformerna, talförhållandena etc.). — Formell
bildning, se Inlärning.
Formelmetod. 1) Mus., en av fransmannen
Dessi-rier uppfunnen tonträffningsmetod, enl. vilken den
diatoniska skalans toner inläras genom korta
melodiska formler om 2 till 6 toner. Huvudformler
äro de med tonikan, tersen och dominanten som
begynnelseton: c d c, e f e c och g a g h c. Ur dessa
härledas formler för övriga tonsteg. Varje
formel slutar på grundtonen. Jfr Anjou, N. E., och
Musikundervisning. — Litt.: N. P. Norlind,
”Studier i f.” (1912).
2) Skogsbr., se Skogsindelning.
Formentera [fårmäntä’ra], ö bland Balearerna*.
Forme’ra (fra. former, av lat. forma’re, forma),
giva form åt; spetsa (en penna); bilda; göra el.
stifta (bekantskap).
Forme’ring. 1) Fys., förfarande, varigenom ytan
av en kropp bibringas någon önskvärd egenskap.
Man talar sålunda om f. av elektrodplattorna i en
elektrolytisk ackumulator el. i en
elektrolytkon-densator, av oxidkatoder i elektronrör o.s.v.
2) Krigsv. F. el. form för olika lägre
truppförband fastställes i vederbörliga exercisregi, och
hänföres till ändamålet med förbandets verksamhet
vid olika tillfällen, ss. för uppställning, marsch,
eldgivning el. strid. Genom f. till underavd.
(plutoner, grupper o.s.v.) uppdelas ett truppförband i
ett flertal smärre delar. Jfr Flygformering. —
Vid formering till tåg medgives
marscherande truppförband vissa lättnader: fordran på
takt och jämna steg eftergives, samtal, sång,
rökning och förtäring av mat och dryck tillätes i
regel. — Sjökrigsv., det bestämda läge, som
fartygen i ett förband under gång intaga i förh. till
varandra. Ett fartyg inom förbandet är
rättnings-fartyg, vilket av de övriga hålles i angiven bäring
och på för olika fartygsslag bestämt avstånd.
De vanligaste f. äro kolonn, då fartygen följa i
varandras kölvatten, och flank-f., då
rättnings-fartyget pejlas av övriga fartyg i viss vinkel från
stävriktningen. Man skiljer på marsch-f. och
strids-f. F.-linje kallas den linje, som tänkes
förena bryggorna å fartygen i en f. E.O.B.;H.Sk.
Formflaska, tekn., se Gjutning.
Formfärgtest, psykol., ett psykologiskt prov, vid
vilket försökspersonen med ledning av ant.
färgen el. formen kan utvälja el. para ihop ett antal
föremål. I äldre psykologi har detta prov
huvudsaki. använts för att konstatera, om färg- el.
’formuppfattning varit dominerande hos den
enskilda individen. Numera anser man sig kunna
gå vida längre och med hjälp av f. bestämma
typologiska skiljaktigheter.
Formgivare, tekn., person, som med aktgivande
på fabrikationstekniska, funktionella och
ekonomiska synpunkter uppgör förslag till harmonisk
och estetisk utformning spec. av exteriörer till
industriprodukter, ss. maskiner, fordon, redskap
och hushållsartiklar. Se Industriell formgivning.
Formhistoria (”formhistorisk metod”), teol., en
kritisk metod, som på senare tid fått stor betydelse
inom den synoptiska evangelieforskningen. De tre
äldsta evangelierna äro redigerade genom
hopfogande av äldre källor, men dessa källor äro
samlingar av enskilda ord och berättelser, som urspr.
fritt rörde sig i levande muntlig tradition. F:s
uppgift är dels att skala ut och återställa dessa
minsta enheter, av vilka våra evangelier bestå,
dels att undersöka de typiska former, som
traditionen har antagit, innan den fästes i skrift, samt vilka
motiv och gestaltande krafter som ha varit
verksamma i den muntliga fortplantningsprocessen. —
F., som från början utvecklades av den filologiska
sago- och mytforskningen, sammanhänger med en
viss åsikt om historien, vilken tillskriver
mass-personligheten en avgörande betydelse i de
andliga folkrörelserna och alltså även i
urkristendomen. Icke enskilda medvetna personligheter utan
det kollektiva jaget är bärare av traditionen, som
därför blir anonym och under tvånget av allmänna
psykiska lagar antager vissa typiska former:
legend, myt, underberättelse o.s.v. — På så sätt
framträder den evangeliska traditionen om Jesus som
uttryck för de religiösa behoven i äldsta kyrkan
och grupperar sig i äldre och yngre skikt. F.
belyser sålunda i första hand den urkristna miljön
och dess utveckling; frågan om vem och hurudan
Jesus var, blir en sak för sig. F:s konsekvenser
för denna senare fråga äro dubbeltydiga: i viss
mån skärpes osäkerheten, emedan ju traditionen
är formad i församlingen. Men å andra sidan
stär-kes tilliten, ity att församlingen icke har skapat
traditionen från början; en skapande personlighet
måste ha givit stöten till processen, och det
omedelbara intrycket av honom måste leva kvar i
tra
— 37 —
- 38 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
