Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formalstadier - Formamint - Forman - Formand, Formann - Format - Formation - Formationsschema - Formbakelser - Formbestämning - Formbrotsch - Formbräda - Formby, George - Formbädd - Formel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORMAMINT
mena, att metoden blivit alltför dominerande på
bekostnad av barnens spontaneitet och
självverksamhet. — Litt.: G. Stadius, ”Herbart och
Decro-ly” (1943); A. Lilius, ”Skolpedagogikens
huvudfrågor” (3 uppl. 1946). E.Bng.
Formamint’, formaldehyd, kemiskt bunden vid
laktos, förekommer i form av tabletter, vardera
innehållande 1 cg formaldehyd jämte socker,
citronsyra, mentol och aromatiska ämnen. F. användes
för desinfektion av munhåla och svalg i st.f.
gur-gelvatten samt profylaktiskt mot
infektionssjukdomar.
Forma’n, klorerad metyleter av mentol,
utgörande en färglös, starkt ljusbrytande vätska, som av
vatten sönderdelas under avklyvning av mentol
och formaldehyd. Bomull indränkt med f., f o
r-m anb om ull, användes att stoppa i näsan vid
snuva.
Formand (da.), Formann (no.), ordförande.
Forma’t (av lat. forma’tum, det formade), form
och storlek (längd och bredd) på bok, papper,
tavla m.m. Bokformat pläga indelas i folio, kvart
(4:0), oktav (8:0), duodes (12:0), sedes (16:0),
allteftersom arken äro vikta till resp. 2, 4, 8, 12 el.
16 blad (resp. 4, 8, 16, 24 el. 32 sidor).
Formatio’n (lat. forma’tio, bildning, av fo’rma,
form). 1) Bot. Inom växtgeografien* beteckning
för vegetationsenhet, bildad av flera federationer.
2) Geol., bergartskomplex av viss litologisk
utbildning, t.ex. stenkols-, sandstens- och
basaltfor-mation. Med hänsyn till den morfologiska
utbildningen kan man tala om klippformation o.d. F.
användes även för att beteckna under en viss
geologisk period bildade bergarter men undantränges
alltmera av det liktydiga system i
överensstämmelse med uttalanden av de internationella
geologkongresserna.
3) Krigsv., ibland brukad benämning på
förband*, ävensom •—- fast mindre riktigt — i
samma bet. som formering*.
Formationsschema, geol.,se Stratigrafiskt schema.
Formbakelser, se Sandbakelser.
Formbestämning, skogsbr., se Kubering.
Formbrotsch, tekn., se Dragbrotsch.
Formbräda (eng. formboard), psykol., en särsk.
vid intelligensmätningar använd träskiva med ett
visst antal olikformade fördjupningar, i vilka
därtill svarande klotsar el. bitar skola inpassas. Som
testningsinstrument har f. den fördelen att icke
vara beroende av den språkliga instruktionen. Det
första formbrädatestet konstruerades 1842
av fransmannen E. Seguin för prövning av
sin-nesslöa barn. Sedan dess ha många på olika
sätt konstruerade f. sett dagen. Mest använd är
numera den s.k. Ferguson-serien, vilken består av
6 olika f. med stigande svårighetsgrad. E.Bng.
Formby [få’mbi], George, engelsk
filmskådespelare (f. 1904). F. var en tid jockey, innan han
ägnade sig åt teatern. Under en följd av år var
han en mycket populär music hall-artist. 1935
övergick han till filmen och framträdde åren före och
under 2:a världskriget i en mängd engelska
militärfarser, de s.k. flygmalajfilmerna (”Flygmalajen”,
”Flygmalajen till häst” etc.).
Formbädd, tekn., se Gjutning.
Formel (ytterst lat. fo’rmula, dim. av fo’rma,
form), vedertaget (i sht kort och koncist) uttryck,
ofta avsett att brukas vid en viss ceremoni o.d.;
fast ordförbindelse o.d.
1) Kem. I äldsta tider betecknade man olika
metaller med de astrologiska tecknen för
planeterna. I den alkemistiska litteraturen uttrycktes
olika ämnen och reaktioner med symboliska
bilder. I och med att begreppet element el.
grundämne blev klarlagt i början av 1800-talet, då
atomläran vann insteg, togos de första stegen till
ett utförligt kemiskt teckenspråk av Dalton, som
införde symboler för varje atomslag. Så
betecknades t.ex. en atom syre med Q, väte med Q,
kväve med Q). Vatten, en förening av väte och
syre, tecknades då Q Q- Det nuv. kemiska
teckenspråket infördes av Berzelius, som betecknade
grundämnena med begynnelsebokstäverna i deras
latinska namn, t.ex. väte med H (hydrogen’ium),
syre med O (pxygen’ium), kol med C (carbo’).
Då flera grundämnen hade samma
begynnelsebokstäver, tillädes en efterföljande bokstav, t.ex.
klor Cl, kalcium Ca, koppar (cuprum) Cu. Dessa
tecken ha emellertid icke blott kvalitativ utan
även kvantitativ innebörd, då de tillika betyda
den viktsmängd av ämnet, som angives av dess
atomvikt (se Atom, sp. 714). En kemisk förenings
sammansättning uttryckes genom att
sammanställa bokstäverna av de grundämnen, som finnas
i molekylen, med indices, som ange, hur många
atomer av varje slag som ingå. Då en molekyl
vatten är sammansatt av 2 atomer väte och 1
atom syre, betecknas det med H2O. F. kunna vara:
1) empiriska, brutto- el. rationella f.,
vilka endast uttrycka ämnets kvalitativa och
kvantitativa sammansättning, t.ex. för
svavelsyra H2SO4; 2) konstitutions- el.
strukturformler, vilka även uttrycka, hur
atomerna inom molekylen binda varandra, t.ex. för
HO r)
svavelsyra H2O,SO2 el. jtq> S ^q; dessa f. ha
fått särsk. stor betydelse inom den organiska
kemien, där föreningar kunna ha samma
kvalitativa och kvantitativa sammansättning men dock
vara olika, beroende på hur atomerna inom
molekylen ligga lagrade (se Isomeri); 3) binära
el. dualistiska f., vilka voro Berzelius’
ursprungliga f., t.ex. H2O,SO3, som anger, att
svavelsyra är en förening av en oxid, SO3,
och vatten, H2O; dessa formler äro särsk.
lämpliga för att uttrycka oxidations- och
reduktions-förhållanden samt användas dessutom inom
mineralogien för att ange, vilka metalloxider som
ingå i olika mineral. Med tillhjälp av f. har det
varit möjligt att få en systematik av alla de
100,000-tals kemiska föreningar, som existera. För
registrering av kemiska föreningar användas ant. deras
namn i alfabetisk följd el. deras brutto-f. För
organiska föreningar, som innehålla endast ett fåtal
grundämnen, är den av M. M. Richter angivna
registreringen mest använd. Han ordnar brutto-f.
efter grundämnena i en viss ordning och med
stigande antal atomer. Felet med detta system är,
att en viss brutto-f., t.ex. C8H10O6N2, är gemensam
för flera föreningar av helt olika karaktär. Ett
alldeles nytt sätt att skriva kemiska f. utan
brutto-f:s nackdelar har föreslagits av engelsmannen G.
M. Dyson 1946. Dyson-notationen är ett
slags chiffer, som måste läras el. tagas ur
ta
— 35 —
— 36 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
