Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forsby (Småland) - Forsby (Södermanland) - Forsea - Forsedel - Forseforsen, Forsseforsen - Forselius, Gottfried - Forsell - af Forselles, ätt - af Forselles, 1. Jacob - af Forselles, 2. Jacob Henrik - af Forselles, 3. Edvard Gustaf - Forsellön - Forsén, Lennart - Forsén, Olof - Forserum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSERUM
Huvudbyggnaden av reveterat trä är i två
våningar, den nedre uppförd 1700, den övre 1830;
två flyglar finnas. F. har sedan mitten av
1600-talet tillhört bl.a. ätterna Stjernskiöld, Bagge, v.
Knorring, Lybecker och (sedan 1917)
Bergen-stråhle; nuv. ägare äro Ebba och Karin
Bergen-stråhle. P-
Forsby, gods i österåkers sn i v. Södermanland,
närmast v. om sjön öljaren, omfattar med
underlydande 1,280 ha, därav 397 åker; taxeringsvärde
853,800 kr; under eget bruk äro 320 ha åker.
Huvudbyggnaden av sten i två våningar med fyra
flyglar uppfördes på 1740-talet samt omges av
stor trädgård och park. F. kom på 1300-talet
under Julita kloster samt tillhörde efter
reformationen bl.a. ätterna Vasa, Ehrensteen och
Gylden-stolpe (till 1790). Under 1800-talet bytte F. ofta
ägare; sedan 1898 tillhör det släkten Santesson. P.
For’sea, se Forsia.
Forsedel, en av godsavsändare vid varutransport
med skjuts upprättad handling, som medföres av
forkarlen. F. innehåller uppgift om godsets mängd
och beskaffenhet, avsändarens namn och adress,
forlönens belopp m.m.
Forseforsen, Forsseforsen, fall i Faxälvens
nedre del, vid Helgumsjöns utlopp, fallhöjd 21 m;
utbyggd med kraftverk om 15,600 kW, som äges
av Graningeverkens ab.
Forselius, Bengt Gottfried, svensk-estnisk
folkbildnings- och skolman (o. 1660—efter sept.
1688). Efter juridiska studier, förmodligen i
Tyskland, återvände F. till Estland och grep sig an
med att sprida bildning bland de i största
utsträckning analfabetiska inbyggarna. Tills, med
sin svåger Gabriel Herlin utformade F. ett
omfattande skolprogram och grundade 1684 i
Bischofshof, nära Dorpat, ett lärarseminarium med
tvåårig utbildning. Vid ett besök i Sverige 1688
blev F. utnämnd till inspektör för landsbygdens
folkskolor i Estland och Livland men omkom på
återresan från Stockholm. De lärare, som
utbildats vid F:s seminarium, fortsatte
bildningsver-ket, men efter ett decennium raserades detta helt
av krig och hungersnöd. — Litt.: Greta
Wiesel-gren, ”B. G. F. und die Grundlegung der
estnischen Volksschule” (i ”Vetenskapssocietetens i
Lund årsbok”, 1942). E.Bng.
Forsell, se Forssell.
af ForselFes, adlig ätt, introducerad på Finlands
riddarhus 1818, stammande från F.i), 1767 adlad
af F. F.3) blev 1874 finsk friherre.
1) Jacob af F., före adlandet (1767)
Forsell, köpman (1696—1768), drev framgångsrik
affärsverksamhet i Fredrikshamn, där han 1723
blev rådman. Svensk-ryska kriget 1741—43
ledde till betydande ekonomiska förluster för F.
Efter freden i Åbo blev han en drivande kraft
vid beslutet att efter Fredrikshamns förlust
förlägga ö. Finlands stapelstad till Degerby. F.
blev 1747 borgmästare i staden, vilken 1752 fick
namnet Lovisa, och arbetade ivrigt i den finska
gränsbefolkningens intresse för befästande av
staden och över huvud för förstärkande av
gränsförsvaret. Han deltog i riksdagarna 1746/47,
1751/52 och 1755/56, där han tillhörde hattarna
och av dem invaldes i Sekreta utskottet. Vid sin
avgång från borgmästarbefattningen 1765 erhöll
han kommerseråds t-itel. B.Ss.
2) Jacob Henrik af F., den föreg:s
sonson, bergsvetenskapsman (1785—1855), född
på Strömfors bruk i Finland, hovrättsexamen
1806 i Uppsala, bergsexamen 1812, anskultant
i Bergskollegium s.å., amanuens vid dess
mineralogiska kabinett 1814; 1813 geschworners
och 1816 bergmästares titel, 1817 bergshauptman
i Sala; led. av Vetenskapsakad. s.å. F. var ägare
av Strömfors bruk. Han var framför allt verksam
som geolog och ledde kartläggningen av Falu
gruva 1834—36 och från 1838 till sin död en
geologisk kartläggning av Sverige upp till Ö4:e
breddgraden. F. utgav bl.a. en beskrivning över Sala
gruva och dennas geologi. S.G.
3) Edvard Gustaf af F., den föreg:s
kusins son, finsk friherre, ämbetsman (1817—91),
erhöll militärutbildning vid Finska kadettkåren samt
deltog med utmärkelse i fälttåget mot bergsborna
i Kaukasien 1845. Efter någon tids tjänstgöring i
Petersburg inträdde F. som direktor för Finska
kadettkåren och befordrades 1867 till generallöjtnant.
Han blev 1871 led. av senatens ekonomidep. och
1885 adjoint hos generalguvernören över Finland.
Forsellön, se Forslingsskyldighet.
Forsen, Lennart, ingenjör (1889—1943), född
i Finland, studerade vid Polytechnicum i Zürich,
där han blev dr 1912, fortsatte studierna vid
Sor-bonne och uppehöll därefter under kortare tid
en professur. F. drev sedan bl.a. egen
fabriks-rörelse i Finland. Till Sverige kom han 1931 och
knöts då till Skånska cement-ab. som dess
chefskemist. 1939 blev F. prof, i kemisk teknologi
vid Tekniska högsk. Han har utfört ett
banbrytande arbete på cementkemiens område.
Forsén, Olof Andreas, radioman (f. 9/s 1898),
fil. lic. 1928, medarbetare i ”Göteborgstidn.” 1923
—25, föreståndare för Västsvenska
folkminnesar-kivet 1928—32, programchef hos ab. Radiotjänst
i Göteborg 1930, anställd vid studion i
Stockholm 1935, chef för aktualitetsavd. 1946. Som
radioreporter har F. specialiserat sig på den svenska
landsbygdens kultur- och folkliv, varvid han
kunnat dra nytta av sina folkloristiska studier.
Forserum. 1) Socken i Tveta hd i Småland,
Jönköpings län, och pastorat i Tveta kontrakt av
Växjö stift, mellan Nässjö och Huskvarna; 61,77
km2, därav 60,75 land; 2,351 inv. (1948). F.
tillhör småländska höglandets högsta delar, med
mossar och kuperade skogstrakter. Åkern utgör
17% av landarealen, skogsmarken 59%. I sock
nen ligger F.2). Kyrkan, urspr. äldre medeltids
typ, till- och ombyggdes 1781 samt fick torn 1902,
då den gamla vackra klockstapeln revs. Kyrkan
restaurerades 1935. — Namnet är bildat till gen.
plur. av fors och rum, röjt ställe. En mosse n.
om platsen torde förr ha varit en sjö, avvattnad
av en bäck, som bildat forsar (se Hj. Lindroth,
”De nordiska ortnamnen på -rum”, 1916, sid. 24).
Namnet skrev 1337 forsarum. P.;Er.
2) Municipalsamhälle (sedan 1890) i F.i), vid
S. stambanan 15 km s.ö. om Huskvarna; 9,62
km2, därav 9,36 land; 1,790 inv. (1948; 1,355 1910).
F. har åtskilliga industriföretag, tändsticksfabrik,
tillhörande ab. Forserumsverken, bildat 1938
(aktiekapital 156,000 kr), smidesfabrik, grundad 1914
— 57 —
- 58 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
