Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forssell, 2. Hans - Forssell, 3. Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSSELL
åren som sekr. i
bl.a.
Konstitutions-och Bankoutskotten, i
myntkommittén 1869
—70 och på den
skandinaviska myntkonferensen 1872.
Samtidigt var han intensivt
verksam som
vetenskapsman och
publicist och medverkade
i den senare
egenskapen kraftigt till
genomförandet av den
skandinaviska
mynt
konventionen. 1869 blev han red. för ”Sv.
litte-raturtidskr.” och ledde 1870—74 dess forts. ”Sv.
tidskrift för litteratur, politik och ekonomi”. Han
skrev här ett stort antal lärda, skarpsinniga,
självständiga och formellt glänsande artiklar.
1873 blev han dir. för Centraltryckeriet, 1874
sekr. i Riksbanken. Då L. De Geer i maj 1875
bildade sin 2:a ministär, gjorde han den då 32-årige
F. till finansminister, en utnämning, som väckte
ett enormt uppseende. F. var emellertid platsen
fullt vuxen, även om hans politiska framgångar,
liksom regeringens i sin helhet, ej blevo fullt efter
förväntan. Försöket till partiell
grundskatteav-skrivning 1877 misslyckades sålunda, och den stora
skattekommittén, som tillsattes 1879, kom ej till
något resultat under F:s statsrådstid.
Finansministerns löpande arbete bemästrade F. emellertid
med fyndighet och säkerhet men lyckades ej
komma på särdeles god fot med någondera kammaren.
Detta torde i ej ringa mån berott därpå, att han till
hela sin läggning var mera teoretiker än
praktiker; därjämte var hans parlamentariska
uppträdande något skarpt och överlägset. Under 1879
års finanskris motsatte han sig i det längsta
statshjälp till det betryckta näringslivet men nödgades
slutl. gå med på betydande stödåtgärder; som en
slags eftergift åt Lantmannapartiet genomförde
han samtidigt en inskränkning i de enskilda
bankernas sedelutgivningsrätt. Vid ministärskiftet i
april 1880 förmåddes F. att kvarstanna på sin post,
men redan före årets utgång avgick han på gr. av
misshälligheter med den nye statsministern, Arvid
Posse. F. utnämndes då till president i
Kammarkollegium, en plats, för vilken han med sin
utomordentliga kännedom om kamerala förhållanden
var väl lämpad. Som led. av F.k. (1880—97) och
som flitig medarbetare bl.a. i ”Stockholms
dagblad” deltog han fortfarande livligt i politiken,
ehuru han i kammaren redan från början var täml.
isolerad. Under tullstridens dagar förfäktade han
med stor kraft frihandelns synpunkter. I
unionsde-batten gjorde han 1895 ett mycket bemärkt inlägg
genom sin uppsats ”Fjerde artikeln af
fredstrak-taten i Kiel den 14/i 1814” (i ”Nytt juridiskt arkiv”,
Afd. 2: Bih.), vari han ville bevisa, att Norge
avträddes ej till Sveriges krona utan till Sveriges
konung för att vara ett konungarike förenat med
Sverige.
Som ung akademiker såg F. i historieforskningen
sin främsta livsuppgift, och knappast någon svensk
historikers forskarbana kan uppvisa en så
glänsande begynnelse som hans. Efter en förberedelse i
doktorsavh., ”Bidrag till historien om Sveriges
förvaltning under Gustaf den förste” (1866), beträdde
han med sitt stort anlagda arbete ”Sveriges inre
historia från Gustaf den förste” (1869—75) ett den
tiden nytt område, Sveriges ekonomiska historia,
och gav på grundval av Kammararkivets samlingar
en genial belysning av de ekonomiska och sociala
förhållandena i deras växelverkan med det
politiska livet under 1500-talet. F:s offentliga
verksamhet berövade vår historiska vetenskap
fortsättningen av detta banbrytande arbete; till samma
forskningsområde lämnade han dock ytterligare
bidrag i ”Sverige 1571” (i ”Äldre bidrag till
Sveriges officiella statistik”, 1872—83), ”Anteckningar
om Sveriges jordbruksnäring i i6:e seklet” (i
”Vit-terhetsakad:s handlingar”, 1884) och genom
publiceringen av ”Rikshufvudboken 1573 jemte
sammandrag af rikshufvudboken 1582” (i
”Historiska handlingar”, 12, 1883). Hans fortvarande
intresse för historieforskningen tog sig
huvudsaki. uttryck i några utmärkta biogr.: Hans Järta
i den av F. ombesörjda utgivningen av ”Valda
skrifter af Hans Järta” (1882—83), Anders Fryxell,
Erik Benzelius d.y. och Gustaf af Wetterstedt i
”Sv. akad:s handlingar” 1882, resp. 1883 och 1888.
I ”Studier och kritiker” (2 bd, 1875—88)
utvecklade F. i uppsatser och avh., som höra till det
yppersta av svensk essäkonst, med olika
utgångspunkter sin historiskt-politiska och
historiskt-eko-nomiska åskådning i skarp motsats mot den
materialistiska historieuppfattningen. — Litt.:
Minnesteckningar av C. Bildt i ”Sv. akad:s handlingar”,
1901/02, och E. Heckscher i ”Ekonomisk-historiska
studier” (1936). E.Ths;R.Hm.
3) Carl Gustaf (Gösta) Abrahamsson F., den
föreg:s brorson, radiolog (f. 2A 1876), med. lic.
vid Karolinska inst. 1906, med. dr 1913;
föreståndare för
Serafimerla-sarettets röntgeninst.
1906, överläkare vid
Radiumhemmet 1910—
26, sedermera hemmets
inspektor; prof, i
medicinsk radiologi vid
Karolinska inst. 1916
(personlig professur,
ombildad till ord.
1927), prof, i
röntgendiagnostik vid
Karolinska inst. 1936—41.
— F:s studentår
sam-manföllo med
röntgenvetenskapens första
ut
veckling, och hans håg drogs tidigt till detta nya
forskningsområde. Genom trägna studier och
utrikes resor utbildade han sig för sitt blivande kall
som röntgenolog. Den första frukten av hans
arbete blev Serafimerlasarettets röntgeninst., en
mönsterinst., utrustad med av F. genialt
konstruerade apparater. Här har han bedrivit ett intensivt
forskningsarbete, särsk. inom
matsmältningskana-lens röntgenanatomi och -fysiologi; hans arbeten
över mag- och tarmslemhinnans rörelser under
di-gestionsarbetet ha varit banbrytande. Bland F:s
talrika värdefulla undersökningar märkas vidare
ett uppmärksammat ungdomsarbete om handledens
rörelser samt uppsatser inom skelettsystemets och
— 75 —
— 76 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
