Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forssell, 1. Christian - Forssell, 2. Carl (af Forsell, kartograf, statistiker) - Forsell, 3. Jacob (ingenjörofficer) - Forssell, 4. Nils Edvard - Forssell, 5. Bror - Forsell, 6. John - Forsell, 7. Björn - Forsell, Jacob (köpman) - Forssell, släkt - Forssell, 1. Olof - Forssell, 2. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSSELL
— Litt.: T. G. Rudbeck, ”F. den siste
kopparstickaren” (1861). G.V.
2) Carl Gustaf F., adlad af Forsell,
kartograf och statistiker (1783—1848), fänrik vid
Amiralitetet 1800, stabslöjtnant vid Fältmätningskåren
1808, deltog som adjutant hos G. Adlersparre i
västra arméns tåg till Stockholm mars 1809, blev
adjutant hos kronprins Karl August 1810, hos Karl
Johan 1811, deltog som sådan i fälttåget 1813—14
samt i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och
Leipzig, blev major i Fältmätningskåren 1814, överdir.
i Lantmäterikontoret 1824 och överste i armén s.å.
F. utgav (jämte F.3) ”Karta öfver s. delen af
Sverige och Norrige” (1815—26) och ”General karta
öfver Göta canal” (1823), vidare topografiska
beskrivningar över Halmstads län (1826) och
Marie-stads län (1832) samt en rad statistiska arbeten:
”Statistik öfver Sverige” (1831, 4 uppl. 1844),
”Sockenstatistik öfver Sverige” (1834) m.fl. Om F:s
insatser vid nykterhetsrörelsens första
framträdande i Sverige se Nykterhetsrörelsen. C.
3) Jacob Forsell, den föreg:s bror,
ingenjörofficer (1788—1832), anställd vid Sjökarteverket
1807, kapten-mekanikus vid Flottan 1809, major
1817, karantänsbefälhavare på Känsö 1820,
överstelöjtnant i armén 1830. F. bistod brodern F.2) vid
dennes kartografiska arbeten och ledde 1810—14
byggandet av Forsviks sluss.
4) Nils Edvard F., den föreg:s brorson,
veterinär (1821—83), avlade veterinärexamen 1847,
blev adjunkt vid veterinärinrättningen i Skara 1848
och dess förste lektor och föreståndare 1858. F.
företog flera utländska resor, dels i vetenskapligt
syfte, dels för studier rörande
veterinärhögskolornas organisation, och har över dessa resor utgivit
åtskilliga värdefulla publikationer. F. blev med.
hedersdr i Uppsala 1877 och erhöll 1880 prof:s titel.
5) Karl Bror Jakob F., den föreg:s son,
skolman, lavforskare (1856—98), fil. dr och doc. i
botanik i Uppsala 1883, lektor i Karlstad 1885,
undersökte gelélavarnas anatomi och systematik,
lavarnas cefalodier samt utgav läroböcker i
botanik, ss. ”Inledning till botaniken” (1888, 19 uppl.
”Lärobok i botanik för realskolan”, utg. av N.
Johansson, 1938) och ”Lärobok i botanik för de
allmänna lärov:s högre klasser” (1890, 10 uppl.,
utg. av J. A. O. Skårman, 1926), och, jämte A.
Wirén, i jämförande anatomi. G.
6) Carl Johan (John) Jacob Forsell,
sonson till F.3), sångare (baryton), operachef (1868—
1941). Student 1888 ägnade sig F. först åt
officers-yrket men utbildade sig dessutom i sång vid
kon-servatoriet i Stockholm (J. Günther) samt 1894—95
i Paris; debuterade 1896 å Stockholmsoperan som
Figaro i ”Barberaren i Sevilla” och var från sistn.
år till 1909 anställd där med kortare avbrott för
gästspel; blev 1909 hovsångare och var 1909—10
anställd vid Metropolitan-operan i New York,
gästspelade därefter i musikmetropolerna i Tyskland,
Frankrike och England samt i Stockholm och
Köpenhamn och lät dessutom höra sig från de stora
konsertestraderna i såväl Gamla som Nya världen.
F. var 1924—39 operachef, 1924—31 dessutom 1 :e
lärare i sång vid Musikaliska akad., blev 1928 prof,
musices och 1930 överintendent vid konungens hov,
1936 lärare vid operaskolan, 1939 v. preses vid
Musikaliska akad. — Som operasångare framstod
F. som en av vår
tids främste, vilken
förenade en förnäm
sångkonst, ett utmärkt
material och en
intelligent uppfattning med
en driven
skådespe-lartalang. Bland hans
många rollskapelser
märkas i främsta
rummet Don Juan,
Figaro i ”Barberaren i
Sevilla”, Almaviva i
”Fi-garos bröllop”,
Rigo-letto, Eugen Onegin,
Scarpia i ”Tosca” och Arnljot samt de stora
wag-nerska basbarytonpartierna. Tack vare sin böjliga,
väl avvägda och klangfulla stämma samt förnäma
föredragskonst vann F. även som konsertsångare
betydande framgångar och framträdde dessutom
som ivrig vapendragare för den yngre svenska
romanskonsten. Även som sånglärare vann F. stor
uppskattning samt utbildade talrika yngre
förmågor. Som operachef visade sig F. synnerligen
kraftfull och målmedveten och sökte genom att anordna
skol- och folkföreställningar skapa ett djupare och
bredare intresse för operakonsten. F:s operaregim,
som präglades av hans starka personlighet, mötte
såväl stort erkännande som häftig kritik. — Litt.:
F. Gustavson, ”Boken om J. F.” (1938). G.M.
7) Björn Axel Isak Forsell, den föreg:s
son, operasångare, baryton (f. 31/s 1915),
debuterade 1939 på Kungl. teatern som greve Almaviva
i ”Figaros bröllop” och Silvio i ”Pajazzo” samt
1940 som Eugen Onegin. F. framträdde s.å. som
Mister X i ”Cirkusprinsessan” på Vasateatern,
knöts 1941 till Landestheater i Innsbruck, var
därefter anställd vid scener i Wien, Nürnberg och
Zürich, gästspelade 1945 och 1947 på Stora
teatern i Göteborg, bl.a. som Escamillo i ”Carmen”
och Scarpia i ”Tosca”, 1946 på Malmö
stadsteater som Pluto i ”Orfeus i underjorden” och
1948 på Oscarsteatern som Pierre Birabeau i
”ökensången”. Fr.o.m. 1949 är F. operachef vid
teatern i Innsbruck. — Gift 1) 1938—41 med
skådespelerskan Birgit Kronström; 2) 1943 med
österrikiska operasångerskan Erika Feichtinger
(gästspelade 1945 på Malmö stadsteater som
Giu-ditta i Léhars operett). A.L.
Forsell, Jacob, köpman, se af Forselles 1).
Forssell, släkt, stammande från Olof Jonsson,
bondson från Järvsö sn, Hälsingland, vilken 1712
blev soldat och antog namnet F. Dennes sonson
var nedannämnde F.i).
1) Olof Hansson F., matematiker och
prästman (1762—1838), efter studier i Uppsala 1794
adjunkt och senare lektor (prof:s titel 1807) vid
den då nybildade Krigsakad. på Karlberg.
Prästvigd 1805 verkade F. från 1808 som kyrkoherde i
Hudiksvall och Idenor, varifrån han 1824 erhöll
transport till östervåla. Skicklig lärare var F.
förf, till läroböcker i aritmetik och algebra, som
länge voro allmänt använda. Han deltog i
planläggandet av Krigsvetenskapsakad.
2) Hans Ludvig F., den föreg:s sonson,
historiker, politiker, ämbetsman (1843—1901), fil. mag.
och doc. i Uppsala 1866, tjänstgjorde de följ.
— 73 —
— 74 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
