Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forsskål, Peter - Forsslund, Jonas - Forsslund, 1. Hilda - Forsslund, 2. Richard - Forsslund, Karl-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSSLUND
år, och 1762 det då
helt okända Arabia
felix (= Jemen). 1763
dukade F. i Jemen
under för det mördande
klimatet, men hans
rika botaniska och
zoologiska samlingar
lyckades Niebuhr rädda
och genom missionen i
Trankebar hemföra till
Köpenhamn, där de än
i dag utgöra botaniska
museets största skatt
med sina
originalexem
plar av mediterrana, egyptiska och arabiska arter.
F:s ”Flora aegyptiaco-arabica” utgavs 1775 av
Niebuhr. Från F. härrör en modern uppfattning av
blommans morfologi och ett första växtgeografiskt
försök att tolka ekologiska faktorers betydelse för
arternas inbördes konkurrens. — Litt.: C.
Christen-sen, ”Naturforskeren P. F.” (1918); H. Schück,
”Från Linnés tid. P. F.” (1923). G.
Forsslund, Jonas, målare och skulptör (1754
—1809), född i Fors sn i Jämtland. I ungdomen
handelsbiträde i Uppsala blev F. omhändertagen
av hertig Karl, som skaffade honom plats som
elev vid Konstakad., där han var lärjunge till
Lundberg och Pasch d.y. Han målade porträtt av
Gustav III med familj och flera gånger Gustav IV
Adolf, dels som 16 års yngling (i Edsbergssaml.),
dels som nygift promenerande med sin gemål i
Hagaparken (1800, Gripsholm). Som skulptör var
F. mindre framstående men utförde en del
medaljonger i biskvi. Hans byst av Linné i brons finns
i Åbo univ. F. blev medl. av Konstakad. och 1800
prof. B.A.M.
Forsslund. 1) Hilda Augusta Vilhelmina F.,
född von Lühmann, skådespelerska (1846—1931),
g. m. F.2). F. debuterade 1863 hos L. E.
Elf-forss på Malmö teater som Margareta Sture i
F. Hedbergs ”Kung Märta”. Under sin 50-åriga
teaterbana var hon knuten till ett betydande antal
av de förnämsta ambulerande sällskapen, ss. hos
W. Engelbrecht 1887—89, Hj. Selander 1891—98,
E. v. der Osten 1898—1902, vid
Håkansson-Svenn-berg-turnén 1902—07, hos A. Hultman 1907—08,
vid A. Ranfts dramatiska avd. 1909—11 och hos
H. Rönnblad. Inför huvudstadspubliken
framträdde hon endast på Södra teatern och
Ladugårds-landsteatern 1872—73 samt på Mindre teatern 1875
—76. F. utförde mer än 500 roller, de flesta i
andra planet, och hon spelade dem med en
överlägsen konst. Bl.a. må nämnas Jane Eyre
(Birch-Pfeiffer), Dorine i ”Tartuffe”, Agnes Sorel i
”Orleanska jungfrun”, prinsessan Katarina i
”Solen sjunker” och Sigrid Stålarm i ”Daniel Hjort”.
I besittning av en behaglig sångstämma blev hon
också flitigt använd i operetter och sångspel.
Hos F. Carlberg framträdde hon med ett par i
såväl sångligt som dramatiskt hänseende
förträffliga operettframställningar: hertiginnan della
Volta i ”Stella” och Donna Olympia i ”Donna
Juanita”. Under senare år spelade hon framför
allt äldre damer, helst med burlesk anstrykning,
ss. fru Bonivard i ”Duvals skilsmässa” och
Opportune i ”Fregattkaptenen”. A.L
2) Richard F., den föreg:s make,
skådespelare (1854—1920). Efter studier vid Kungl.
teatrarnas elevskola började F. sin teaterbana hos E.
Stjernström vid Nya teatern samtidigt med dess
invigning 1875. Två år senare blev han knuten
till E. Åbjörnsons sällskap och var sedan
uteslutande verksam vid den ambulerande teatern i
o. 40 år. F. tillhörde alltid de bästa sällskapen,
ss. Thérèse Elffors’ 1881—82, W. Engelbrechts
1887—89, Hj. Selanders 1891—97, E. v. der Ostens
1897—1902 samt vid Håkansson-Svennberg-turnén
1902—07 och A. Ranfts dramatiska avd. 1909—11.
Härvid utförde F. en mångfald roller. Främst
togs han i anspråk för salongskomedien, där hans
korrekta, en smula militäriska snitt och hans
sonora stämma alltid väl fyllde en plats. Men han
var ej heller främmande för scenuppgifter av
annat slag, exempelvis Karl IX i ”Daniel Hjort”,
Krogstad i ”Ett dockhem”, Hjalmar Ekdal i
”Vildanden”, John Knox i ”Maria Stuart i Skottland”,
Birger Jarl i ”Bröllopet på Ulfåsa”, Lord Rochester
i ”Jane Eyre”, Gammel-Erik i ”Hin och
smålänningen” och Gustaf Vasa (Strindberg). A.L.
Forsslund, Kar 1-E r i k, författare (1872—1941),
fil. lic. i Uppsala 1897, fil. hedersdr 1927;
redak-tionssekr. i ”Strix” 1897
—98; bosatte sig 1898
på Storgården i
Ludvika och deltog 1906 i
grundandet av
Brunnsviks folkhögskola, vars
föreståndare han var
1907—12. F. var en av
förgrundsfigurerna i
svensk
folkbildningsverksamhet under
början av 1900-talet. —
Han debuterade 1896
med ”Skog”, skisser
från Bergslagen, och
denna värld förblev
han trogen. I en rik produktion av diktsamlingar,
djur- och vildmarkssagor förhärligade F. sin
hembygd i sht och över huvud lantlivets alla behag
och överlägsenhet som livsform. Nämnas böra
prosaverken ”Jungfru-Jan” (1897), ”Storgården”
(1900), ”Djur” (s.å.), ”Storgårdsbiomster” (1901),
romanen ”Göran Delling” (2 bd, 1906),
”Skogssa-gor och djurskisser” (1907), ”Som gäst hos
fjällfolket” (1914), ”Hemma igen” (1915) samt
diktsamlingarna ”Arbetare” (1902), ”Lantliga låtar” (1906),
”Till fjälls” (1911), ”Daldikter och vandringsvisor”
(1913), ”Till ett bergfolk” (1919), ”Skörd och
sägen” (1922), ”Från valborgsmässa till korsmässa”
(1932), ”Vakt och värn” (1940). F:s främsta
förtjänster voro en värmande hänförelse och en djup
kännedom om naturen. Hans starkt lyriska prosa
nådde ofta en innerlig stämning. Med åren
inriktades hans intresse alltmera på bevarandet av
den gamla folkkulturen; hans största insats faller
kanske inom hembygds- och naturskyddsrörelsen,
vari han gjorde bemärkta inlägg med
”Hembygdsvård” (1914) och ”Fridlysta vildmarker” (1915).
”Med Dalälven från källorna till havet” (27 bd,
1918—39) är en storslagen, noggrant inventerande
landskapsbeskrivning. — Litt.: E. Hedén, ”K.-E.
F.” (i ”Litteraturkritik”, 1, 1927); ”K.-E. F. En
— 81 —
— 82 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
