Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forth, Firth of Forth, Forthviken - Forti, Achille - Fortid og Nutid - Fortifikation - Fortifikationen - Fortifikationsbefälhavare - Fortifikationsdepartement - Fortifikationsförvaltningen - Fortifikationskåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTIFIKATIONSKÅREN
med fri segelhöjd av 46 m; den är utförd i 4
spann, de längsta resp. 521 och 518 m —
Forth-C 1 y d e-k a n a 1 e n, byggd 1768—90, förbinder F.
vid Grangemouth med Clydes mynning; längd 62
km. Genom Unionkanalen har den även
förbindelse med Edinburgh. P.
Forti [-å-], Achille Italo, italiensk botanist
(1878—1937), fil. dr i Padova 1900, doc. i Modena
1916, senare i Padova. I talrika arbeten
behandlade F. de lägre algerna, särsk. kiselalger och
blågröna alger, och hopbragte under resor, bl.a.
till Sverige, stora saml. F:s första större arbete,
”Contributo alla conoscenza del plancton del Lago
Wetter” (i ”Atti della R. Istituto Veneto di
sci-enze e lettere”, 59, 1900), rörde Vätterns plankton.
Hans mest betydande verk var ”Sylloge
Myxophy-cearum omnium hucusque cognitarum” (i J. B.
De Toni, ”Sylloge algarum”, 5, 1907), en monogr.
över samtliga blågröna alger. I ”Studi su la flora
della pittura classica veronese” (i ”Madonna
Verona”, 14, 1920) avhandlade F. den veronesiska
målarskolans framställning av växterna. — Litt.: G.
Gola, ”A. F.” (i ”Nuovo giornale botanico
ita-liano”, N. S., 44, 1937; ty. övers, i ”Berichte der
Deutschen botanischen Gesellschaft”, 55, s.å.). A.Hr.
Fortid og Nutid, tidskrift, utg. sedan 1914 av
Dansk historisk Fællesforening*.
Fortifikatio’n (till lat. fortis, stark, och fac’ere,
göra), eg. befästning, befästningskonst; användes
vanl. för att beteckna ett lands fästningsvärde i
allm., dess fästningsbyggnader och den för
be-fästningsväsendet anställda personalen.
Fortifikationen, se Fortifikationskåren.
Fortifikationsbefälhavare, officer ur
Fortifikationskåren, placerad vid kustartilleriförsvar el.
Bodens fästning och med uppgift att ordna och leda
nybyggnads- och ändringsarbeten på fästningsverk
m.m. samt biträda med vården och
vidmakthållandet av befästningsanläggningar, byggnader m.m.
Fortifikationsdepartementet, se
Arméförvaltningen.
Fortifikationsförvaltningen, ämbetsverk inom
Försvarets centrala förvaltning. F. organiserades
jämlikt riksdagsbeslut 1947 från Vs 1948 genom
att F. övertog de arbetsuppgifter, som enl. då
gällande särskilda författningar el. andra
bestämmelser voro fördelade på arméns
fortifikations-förvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavd.,
flygförvaltningens byggnadsavd. och försvarets
bostadsanskaffningsnämnd, samt utövar under
K.m:t högsta ledningen i tekniskt och ekonomiskt
avseende över fortifikations- och byggnadsväsendet
vid försvaret. F. utgöres av en generalsperson el.
generaldir. som chef samt chefen för
Fortifikationskåren, en civil byråchef, en civil byggnadschef
och ett krigsråd som led., tillika byråchefer vid
ämbetsverkets befästningsbyrå, kasernbyrå,
bygg-nadsbyrå och administrativa byrå. I F. ingå en
chefsexpedition, ett beredskapskontor och ett
för-rådskontrollkontor. Beslut fattas i ärenden av
principiell natur el. större räckvidd av
ämbets-veikets chef, av denne jämte byråcheferna i
be-straffningsfrågor samt i övrigt av byråcheferna.
Föreskrifter finnas rörande art och form av
samarbete med överbefälhavaren och
försvarsgrens-cheferna. A.W.G.
Fortifikationskåren, en armén tillhörande per-
sonalkår med uppgift att förse försvarets olika
grenar med för tjänstgöring i fästnings-,
byggnads-, husbyggnads- och
fastighetsförvaltnings-tjänst särsk. utbildad personal. Chefen för f. är
samtidigt inspektör för rikets fästningar i vad
angår fortifikatoriska anordningar samt chef för
Fortifikationsförvaltningens befästningbyrå. Under
1500-talet inkallades från utlandet och anställdes i
svensk tjänst framstående militärbyggmästare och
konstnärer för utförande av fästningsverk,
huvudsaki. slottsfästningar, ss. Gripsholm, Vadstena,
Kalmar och Borgholm. Dessa militäringenjörer
organiserades under Gustav II Adolf i
forti-fikationsfältstater, vilka åtföljde armén
i fält. En fast organisation i hemlandet erhöll
denna personal först efter konungens död genom
att 1635 Olof Hansson (Svartt), adlad ö r n
e-hufvudh (d. 1644), förordnades att vara
”generalkvartermästare öfver all Fortifikation”. 1641
uppfördes denna organisation i riksstaten som
en särskild kår med namnet Fortifikation
s-s tat en. örnehufvudh efterträddes av Joh.
Wärnschiöldh (d. 1674), som under 30 år
verkade på sin post. Bland nybyggnader under hans
tid märkas Ny Elvsborg, Carlswärd på Gotland,
Karlshamn och Dalarö skans. Wärnschiöldh
efterträddes av J. Staèl von Holstein och denne
redan s.å. av Erik Dahlbergh (d. 1703). Under
den tid av 20 år, som Dahlbergh var
generalkvartermästare, blev Fortifikationsstaten
fullständigt omorganiserad och personalen mångdubblad.
Under Dahlberghs ledning utvecklades
Fortifikationen tillika till den kvalitativt förnämsta
ingenjörkåren i Europa, den franska mölj. undantagen.
På hans initiativ inrättades även vid F o r t
i-fikationskontoret (fortifikationsförvaltningens centrala ämbetsverk och
generalkvartermästarens expedition i Stockholm) ett
informa-tionsverk, där unga officerare och volontärer
erhöllo en för sin tid utmärkt undervisning. Vid
slutet av 1600-talet ägde Sverige mer än 100
fästningar, slott och skansar, de flesta ny- el.
tillbyggda under Dahlberghs ledning och efter av
honom uppgjorda ritningar. Så nybyggdes
Karlskrona, tillbyggdes Bohus, Marstrand, Malmö,
Reval, Stralsund m.fl. Fortifikationskontoret, som
dittills varit underställt Krigskollegium, ställdes
1676 direkt under K.m:t, varjämte en ny, av
Dahlbergh utarbetad ”Fortifikationsordning”
fastställdes 1695. Dahlbergh efterträddes av C. M.
Stuart (d. 1705), som i 8 år varit
ställföreträdande chef. På sommaren 1700 uppsattes en särskild,
konungen i fält följande fortifikation
s-f ä 11 s t a t. Tjänsteåliggandena för denna
omfattade, förutom den egentliga ingenjörtjänsten, även
göromål, vilka numera tillhöra
generalstabstjäns-ten, ss. ordnande av förläggning och bevakning,
utfärdande av ”marschsedlar” (marschorder),
upprättande av operationskartor m.m. Stuart
efterträddes av sin måg C. M. Palmquist, vilken
utnämndes till ”riksgeneralkvartermästare och
direktör av Fortifikationen”. 1720 års regeringsform
blev för Fortifikationen av genomgripande
betydelse. Fortifikationskontoret upphörde som
självständigt ämbetsverk, och
riksgeneralkvartermäs-tarbefattningen indrogs vid Palmquists avgång
1719. Nu blev A. Löwen generalkvartermästare
- 98 -
SU 10.
4 — Red. avsl. 26/u 48.
— 97 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
