Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortunatus (folkbok) - Fortunatus (diktare) - Fortune - Fortune de mer - Fortuny y Carbo, Mariano José - Fort Wayne - Fort William - Fort Worth - Forum (torg) - Forum (juridik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORUM
äventyr. I romanen har inarbetats en folksaga
(Aarne, nr 566) om önsketingen. —- F. har i sitt
hemland ofta blivit dramatiskt behandlad, bl.a.
av Hans Sachs. v.Sw.
Fortuna’tus, romersk diktare, se Venantius
For-tunatus.
Fortune [få’can], amerikansk månadstidskrift,
utg. sedan 1930 i New York. F. har specialiserat
sig på politiska och sociala spörsmål, som
behandlas i gedigna bidrag. En viktig insats har
F. gjort genom de undersökningar av den allmänna
opinionen i USA i fråga om den amerikanska
politiken och världspolitiken, som tidskr.
påbörjade i julihäftet 1935 — några män. innan dr
G. Gallup framträdde med sina undersökningar.
Fortune de mer [fårtynn’ da mä’r] (fra.), se
Sjöfordringar.
Fortuny y Carbo [fårto’nj i ka’rpå], M a r i a n o
José Maria, spansk målare och grafiker (1838
—74), blev vid 14 år elev vid konstakad. i
Barcelona och infördes i Overbecks kyliga värld med
bleka madonnor i slickat maner. Under en 2-årig
vistelse i Rom 1858—60 och särsk. under
långvariga resor i Marocko övergick han snart till en
friare målerisk stil och hämtade sina motiv direkt
ur det brokiga folklivet. Efter beröringen med
Meissonier väcktes hans intresse även för
rokokotiden. Genom sin bländande, stundom
bravurmässiga teknik bildar F. övergången mellan Goya och
det senare spanska måleriet. G.V.
Fort Wayne [få’t Qei’n], stad i n.ö. Indiana,
USA, vid Maumee River; 118,410 inv. (1940).
Betydande järnvägs- och handelscentrum med stor
industri främst maskin- och metallindustri.
Fort William [få’t Qihjam], stad i Ontario,
Ca-nada, vid Lake Superior; 20,541 inv. (1921; 3,633
1901). Från F. utgå järnvägar åt v. och n.v. F.
är liksom det närbelägna Port Arthur en av de
stora exporthamnarna för de kanadensiska
prä-rieprovinsernas spannmål och har en betydande
kvarn- och träindustri. Bild se pl. vid Canada.
Fort Worth [få’t stad i n.ö. Texas, USA,
vid Trinity River; 177,662 inv. (1940). F., som
an-lades 1849 som militärpost, har utvecklats mycket
hastigt (hade 1880 endast 6,663 inv-> 1900 26,688),
är stor järnvägsknutpunkt, har betydande handel
med lantbruksprodukter och på dessa grundad
industri samt är centrum för stora oljefält.
For’um (lat., plur. foPa), torg. — F. el. Forum
Roma’num, torget i det antika Rom med plats för
folkmöten, rättsförhandlingar och handel, ligger
i dalen mellan de romerska kullarna, n. om
Pala-tinen (jfr Rom). I dalen, på vars klippkanter
vägar gingo, omgivna av gravar från tidig
järnålder (o. 1000—600 f.Kr.), låg urspr. ett träsk,
men då Roms 7 kullar förenades till en stad
och begravningsplatserna flyttades utom murarna,
igenfylldes detsamma, kanaliserades en å, som
löpte genom platsen (cloa’ca ma’xima), och
förlädes dit salutorg och tingsställe; det senare
(co-mit’ium) låg i Capitoliums sluttning ned emot F.
Kring den öppna platsen byggdes efter hand tempel,
ss. Vestas tempel invid den gamla kungsgården
(Re’gia, översteprästens, pon’tifex maximus’,
äm-betsbostad), vidare Castor och Pollux’ tempel,
Sa-turnus’ samt Concordias (endräktens). Vid
tingsstället i F:s n.v. hörn låg senatens samlingssal (Cu’ria
Hosti’lia). Talarstolen på tingsstället kallades
ro’stra och var omgiven av inskrifter och statyer
från äldsta tid. Längs F:s långsidor lågo
salustånd av trä (tabePnaè). Tempel och salustånd
ombyggdes under årh. efter 200 f.Kr. i
romersk-hellenistisk stil. Sulla byggde på F:s västsida det
ännu delvis kvarstående, i senatorspalatset inbyggda
riksarkivet (TabulaGium). Caesar slopade det
gamla tingsstället, nedflyttade senatshuset till F.,
flyttade talarstolen till F:s v. kortsida, där den
nu frilagts, och byggde längs F:s s. långsida en
stor hall (Basil’ica Ju’Ha). F. hade så från en
oregelbunden tings- och marknadsplats, främst genom
Sulla och Caesar, förändrats till ett rektangulärt,
stenlagt torg med v.-ö. längdriktning, omgivet av
basilikor på n. och s. sidorna (Basilica Julia och
Aemiria) och av tempel i grekisk-hellenistisk stil.
Kejsarna byggde om allt utom Tabularium i
marmor och kejsartidsstil. Med de två basilikornas
arkadfasader längs långsidorna torde F. så mest
ha påmint om renässanstorg, ss. Marcusplatsen
i Venedig. Kretsen av monumentala byggnader
fulländades genom Caesartemplet på F:s ö.
kortända, och Augustus’, Tiberius’ och Septimius
Se-verus’ grant målade triumfbågar i F:s hörn samt
genom Vespasianus’ tempel på dess västsida och
Faustinas tempel ö. om F. Ute på torgytan restes
förgyllda ryttarstatyer och delvis ännu bevarade
kolonner. Av dessa kejsartidens byggnader
kvarstå f.ö. stora rester av Basilica Julia och Aemilia,
två kolonner av Castor och Polluxtemplet,
kolonner av Vestas, Saturnus’ och Vespasianus’ tempel,
det på 300-talet ombyggda senatshuset, Septimius
Severus’ triumfbåge och Faustinas tempel (=
kyrkan San Lorenzo in Miranda). Under
folk-vandringstiden och den äldre medeltiden förföll F.
och täcktes av väldiga raslager. T.o.m. namnet
försvann. Området kallades Campo Vacci’no
(Koängen), och byggnaderna användes som
marmorbrott ännu under senrenässansen. Det moderna
utforskandet av F., som varit ett av italiensk
arkeologis huvudmål, inleddes av Carlo Fea vid
1800-talets början och fullföljdes av bl.a. Giuseppe
Fiorelli, Rodolfo Lanciani och fr.o.m. 1898 av
Giacomo Boni. Icke minst under senaste år
ha stora arbeten utförts, som lett till
utomordentligt viktiga resultat för kännedomen om
F:s historia. — Om Roms övriga torg och
kejsarfora se Rom. [Ax.Bs]K.H.
For’um (lat., urspr. torg, den plats, där
domstolen i forntidens Rom sammanträdde, se föreg. art.,
sedan domstolen själv), jur., behörig, laga domstol.
Finnes, som i regel, flera domstolar i en stat,
avgö-res frågan om vilken domstol, som är rätt f., av
de s.k. forareglerna. Dessas syfte är att
utpeka den domstol, där saken lättast och bekvämast
utredes. Man brukar i svensk rätt skilja mellan f.
genera’le, allmänt f., den domstol, som är behörig
upptaga alla rättegångsmål mot en person, vilka ej
särsk. undantagits, samt f. specia’le, domstol,
behörig endast för en viss grupp mål. Allmänt
personligt f. för svensk medborgare är f. domicil’ii, den
domstol, ”där han har sitt bo och hemvist”, d.v.s.
är mantalsskriven. Den som saknar känd hemvist,
sökes där honom tillhörig egendom finnes, s.k. f.
deprehensio’nis. Juridiska personer stämmas, där
styrelsen el. myndigheten har sitt säte. I Sverige
— 105 —
— 106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
