Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forum (juridik) - Forum (tidskrift) - Forum ab., Bokförlaget - Forward - Forza - Forzano, Giovacchino - Forzato, forzando, sforzato, sforzando - Foscari, Francesco - Foscolo, Ugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORUM
skriven utlänning stämmes vid f. domicilii, eljest
där gälden uppkom el. honom tillhörig egendom
finnes. Speciella f. äro f. heredita’tis, arvlåtarens
f., för tvister om arv el. testamente efter
honom; f. administratio’nis, vårdnadsdomstol, för
tvist om förmynderskap, och domstol i orten, där
annan vidsträckt förvaltning utövas; f. contrac’tus,
domstol i den ort, där någon under varaktigt
uppehåll ådragit sig gäld, el., vid tillfälligt
vistande, kommit i skuld för kost el. logi, el. där
den, som idkar jordbruk, handel, hantverk, fabrik
el. annan rörelse, bedriver dyl. rörelse, vid
tvister i direkt anslutning till rörelsen; f. delic’ti,
brottm ålsforum, domstol i den ort, där den
rätts-stridiga handlingen begåtts; f. rei sifae,
fastighets-forum, för alla tvister och ärenden ang. fast
egendom; f. connexita’tis el. continen’tiae causa’rum, f.
på gr. av samband med annan rättegång, t.ex. f.
re-conventio’nis, genstämningsforum, f. för
huvudintervention, accessoriska och solidariska anspråk m.m.
Vidare finnas särskilda f. för äktenskapsmål,
bo-lagstvister o.s.v. — F. ordina tum, särsk. förordnad
domstol, där eljest behörig sådan skulle saknas,
t.ex. då K.m:t förordnar om åtal för utrikes förövat
brott, bestämmes ock, vid vilken svensk domstol
åtalet skall utföras. F. privilegia’tum, privilegierat
f.; adel och präster åtnjöto sedan medeltiden
förmånen bl.a. att för sina personer endast svara inför
särskild högre domstol, de andliga inför
domkapitel, adeln inför riksrådet, senare hovrätt;
prästernas f. privilegiatum bortföll med reformationen,
sista resten av adelns 1916. — Litt.: E. Kallenberg,
”Svensk civilprocessrätt”, 1:2 (2 uppl. 1926). K.
Forum, tidskrift, grundad i okt. 1914 med T.
Segerstedt som red. F., som framträdde som
organ för politiskt och kulturellt frisinne, utkom
t.o.m. 1919 som veckotidn., 1920—23 med 10 häften
om året. Red. var från juni 1917 A. Blanck, med
A. Brusewitz som medred. 1922—23. Bland
medarbetarna märkas A. Brunius, A. Brusewitz, N.
Edén, T. Fogelqvist, C. Günther, Ellen Key, I.
Lagerwall, Hans Larsson, E. Löfgren, J.
Morten-sen, L. Nordström, S. Siwertz, V. Svanberg.
Forum ab., Bokförlaget, grundat i
Stockholm 1943, utger bl.a. handböcker
(”litteraturhis-torieserien”, ”konsthantverksserien” m.fl.) samt
svensk skönlitteratur och utländsk i sv. övers.,
delvis ingående i ”Forumbiblioteket”, som omfattar
erkända äldre och nyare in- och utländska böcker.
Forward [eng. utt. få’Qod] (eng., eg. framåt),
spelare i anfallskedjan (främsta linjen) i fotboll,
handboll och andra bollspel.
Forza [får’tsa] (ital.), kraft; mus., con forsa,
med kraft, kraftigt.
Forzano [fårtsa’nå], Giovacchino, italiensk
författare (f. 1884). Sångare, journalist,
romanförfattare, översättare, teater- och filmman, har
F. varit regissör vid La Scala och chef för den
statliga filmstaden Tirrenia. F. har skrivit
libretton till verk av bl.a. Leoncavallo, Mascagni,
Wolf-Ferrari, Puccini, Riccitelli och för scenen
omdanat de av B. Mussolini förf, utkasten till
dramerna ”Campo di maggio” (1930) och ”Villafranca”
(1931), som F. sedan ändrat till filmer. F:s
självständiga produktion omfattar
underhållningsromaner och ett stort antal välskrivna men ytliga
”historiska” dramer, vilka helst kretsa kring
Napoleon och dennes omgivning. G.Bgh.
Forzato [fårtsa’tå], forzan’do, sforza’to,
s f o r z a n’d o (ital., av forzare, sforzare, trycka,
tvinga), mus., förk. fz, sf, sfz, A , plötslig
förstärkning av en ton el. ett ackord. Jfr Rinforzando.
Foscari [fås’k-], Francesco, doge i Venedig
(1372—1457). F., som blev doge 1423, fortsatte
den föregående tidens expansiva utrikespolitik för
att utvidga Venedigs herravälde runt Adriatiska
havet och i Norditalien; han förde långa krig
framför allt mot Milano och vann bl.a. Brescia och
Bergamo 1428, Ravenna 1441. På gr. av missnöje
med de ständiga krigen, som finansiellt utarmade
Venedig, bildades mot F. ett mäktigt adelsparti,
som anklagade hans son Jacobo för
landsförräderi och mord; denne dömdes till landsflykt. F.
själv avsattes 1457 men överlevde sitt fall endast
två dagar. Sa B.
Foscolo [fås’kålå], Niccolö U g o, italiensk
diktare (1778—1827). Född på Zante av italiensk far
och grekisk mor kom F. som barn till Venedig
och studerade sedan vid
univ. i Padova. Hans
första litterära
framgång var tragedien
”Tieste” (1796).
Samtidigt gjorde han sig
känd som ivrig
nationalist och uppmanade
Napoleon i ett
hyllnings-ode att upprätta en fri
venetiansk republik.
Sorgen över att den
drömde befriaren
genom fördraget i
Cam-poformio avstod
Venedig till Österrike
åter
speglas framför allt i romanen ”Ultime lettere di
Jacopo Ortis” (1798, tr. 1802). Hjälten är en
politisk Werther, en patriot, som i bitterhet över
sitt lands förnedring begår självmord. F. umgicks
själv med tanken att taga sitt liv, men som Goethe
skrev sig emellertid också F. till befrielse och
återvände till sitt arbete i nationalismens tjänst,
deltog som frivillig i franska armén 1804—06 och
sårades vid belägringen av Genua, kom därpå till
Milano, där han bl.a. begynte en övers, av
”Hia-den”. 1807 utkom ”Carme dei sepolcri”, F:s
mästerverk, där han på nytt ger uttryck åt sin leda
över nutidens uselhet och förtvivlad uppmanar
gångna glansfullare dagars stormän, Dante,
Mi-chelangelo, Machiavelli, Alfieri etc., att stiga upp
ur sina gravar och åter kämpa för sitt land.
Anspelningar på Napoleon i tragedien ”Ajax”
tvingade F. att fly till Florens. Då de segrande
österrikarna återvänt till Milano, gick han i landsflykt,
först i Schweiz, sedan i England, där han dog i
armod. — Som filosof ger F., om än ej i
systematisk form, uttryck åt en uppfattning av livet,
besläktad med 1700-talets engelska och franska
åskådning. Hans pessimistiska läggning, mildrad
av tron på illusionernas välgörande verksamhet
och på skönhetens renande makt, gör det
emellertid omöjligt för honom att tro på ett obegränsat
framåtskridande. — Hans ”Opere edite e postume”
utgåvos i 12 bd 1923. — Litt.: E. Donadoni, ”U.
— 107 —
— 108 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
