Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foss, 2. Erling - Foss, Kåre - Fossa (grop) - Fossa, frettkatt, vesselkatt - Fossae Marianae - Fossa magna - Fossey, Charles - Fossil, petrifikat, petrefakt el. förstening - Fossila djur - Fossila skogar - Fossila spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSS
2) Erling F., den föreg:s son, ingenjör (f.
1897). F. blev cand. vid Polytekn. Læreanstalt
1921, var 1921—31 verksam i England och
Frankrike, från 1927 ordf, i ab. Sadolin & Holmblad,
startade 1931 ett eget exportföretag och blev
1933 dir. för A/S Dansk Elektro Instrument
Fabrik. Han blev under den tyska ockupationen
en av de första medl. av Danmarks Frihedsraad,
och då han i febr. 1944 måste lämna Danmark,
blev han rådets representant i Sverige jämte red.
Ebbe Munck. J.D.
Foss, Kåre, norsk litteraturhistoriker (f. 1895),
fil. dr 1934, lektor i norska vid Sorbonne, Paris,
1923—27, univ.-stipendiat 1928, överlärare vid Oslo
handelsgymnasium 1928—37, direktör där 1937,
prof, i fransk litteraturhistoria vid univ. i Oslo
1948, redaktionssekr. i ”Edda” sedan 1928. F. har
utg. en rad avh. och studier i norsk och fransk
litteraturhistoria, bl.a. ”Gabriel Finne i lys av sin
samtid” (1922), ”Ludvig Holbergs naturrett på
idéhistorisk bakgrunn” (1934), ”Andslivet på
1700-tallet” (1943), ”Rettsstaten og dens historie” (1945)
och ”Konge for en dag” (1946). E.
Fossa (lat.), grop. — F. jugula’ria, halsgropen.
Fossa, frettkatt, vesselkatt,
Crypto-proc’ta fer’ox, art av rovdjursfam. skunkdjur. F.
intar i vissa avseenden en mellanställning mellan
katt- och skunkdjur. Sålunda likna tänderna i
byggnaden kattdjurens (till vilka F. förr räknades),
och klorna äro skarpa och indragbara som hos
dessa. Tändernas antal, de äggrunda öronen, de
nakna fotsulorna samt åtskilliga kännetecken i
skelettet och de inre mjukorganens anatomi
överensstämma dock med skunkdjurens, bland vilka f.
räknas som mest ursprunglig. F. förekommer blott
på Madagaskar, där den är det största rovdjuret.
Den når en längd av 1,5 m, varav svansen utgör
bortåt 70 cm. Bålen är smärt, benen korta och
färgen rödgul, på översidan mörkare.
Regnbågs-hinna och pupill likna kattens. F. är ett fruktat
rovdjur, som utom under fortplantningstiden
lever ensamt i skogen men flitigt besöker byarna
för att röva höns och andra mindre husdjur. Den
skall även kunna klättra i träd på jakt efter
halvapor. H.
Fossae Maria’nae (lat.), se
Marseille—Rhöne-kanalen.
Fossa magna (lat., stora graven), gravsänka
tvärs över den japanska huvudön Honshu (jfr
Japan, geologi och terrängförhållanden).
Fossey [fåsä’], Charles, fransk assyriolog
(f. 1869), prof, vid Collège de France 1906. F.
har utg. bl.a. ”Grammaire assyrienne” (jämte J. V.
Fossa.
Fossil trädstam i ”Kalcedonskogen” i ö. Arizona.
Scheil, 1901) och ”Manuel d’assyriologie” (2 bd,
1904—26).
Fossi’l (av lat. foss’ilis, uppgrävd),
petrifi-kat, petrefakt el. förstening,
gemensam benämning på alla i berg- och jordarter
bevarade lämningar och spår efter växt- och
djurvärld från gångna geologiska perioder (jfr Fossila
spår och Fossilisation); användes även som adj.,
motsatt re cent (ny, nu levande). Former, som
utdött i historisk tid, betecknas ofta som s
ub-fossil. Urspr. omfattade begreppet f. även
mineral och bergarter. F. i nuv. betydelse ansågos
av många ännu på 1700-talet vara resultat av en
naturens lek el., om deras organiska natur
erkändes, under syndafloden omkomna organismer. —
Förutom det omedelbara biologiska och
paleogeo-grafiska intresse, som f. äga såsom vittnesbörd om
utdöda floror och faunor (se Paleobotanik och
Paleozoologi), äro de av grundläggande betydelse
för all stratigrafisk forskning (se Stratigrafi), i den
mån de kunna tjäna som ledfossil*. G.R.
Fossila djur, se Fossilisation och Paleozoologi.
Fossila skogar, ansamlingar av fossila
trädstammar, som ant. vuxit på det ställe, där de nu finnas,
el. svämmats samman dit. I förstnämnda fall
träffas stubbarna ofta stående upprätta i lagerserien,
ss. flerstädes i till karbonsystemet hörande
avlagringar. Ej sällan ha trädstammarna blivit
förkis-lade, vanl. genom inflytande av vatten från varm;
källor. Av dylika ”förstenade skogar” må nämnas
den vid Mokattam, ö. om Kairo, där under
oligo-centiden trädstammar av olika geologisk ålder
hopsvämmats och förkislats, samt
”Kalcedonskogen” i ö. Arizonas öken, där många kvadratmil
äro täckta av förkislade, sönderbrutna och
kringströdda stammar av barrträd från början av
trias-perioden. Jfr Fossilisation. K.A.G.
Fossila spår, vanl. avgjutningar av spår efter
organismer, som färdats över en ännu ej hårdnad
skiktyta, el. av föremål, som av vind och vågor
förflyttats över densamma och därvid
åstadkommit märken och intryck i sand- el. slambädden (jfr
Eophyton). Den ifrågavarande skiktytan har täckts
med ett nytt lager av sediment, som utfyllt
förekommande spår, vilkas avgjutningar sålunda efter
bergartens diagenes framträda i relief på det
överlagrande skiktets undre yta. Ett annat slag av
f. äro gångar, som borrats av maskar o.d. och som
— 119 —
— 120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
