Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foslie, Mikael - Fosnakultur - Foss - Foss, Harald - Foss, 1. Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSS
rine algae of Norway”, i—2 (i ”Tromsö
museums aarshefter”, 13—14, 1890—91) och det
postumt utgivna ”Contributions to a monograph
of the Lithothamnia” (1929). — Litt.: N. Wille,
”M. H. F.” (i ”Det Kgl. norske videnskapers
selskaps skrifter”, 1910). A.Hr.
Fosnakultur, sammanfattande benämning på en
rad flintplatsfynd från olika delar av Norge. F.
har fått sitt namn efter ön Lille-Fosen, på vilken
staden Kristiansund ligger. Här påträffades 1909
den första fosnaboplatsen av A. Nummedal, som
de följande åren fram till 1922 fortsatte att göra
undersökningar, vilka ständigt gåvo nya fynd.
Andra forskare ha sedan påträffat motsvarande
boplatser utefter kusten Helgeland-Salten ända
upp till Gildesskål i Nordland och inloppet av
Tysfjord samt söderut längs tröndelagskusten.
Av stort intresse för kultursammanhang och
kronologi är, att man på senare år erhållit fynd
även i s.ö. Norge, i sht i östfold. Som utlöpare
av f. betraktas även några fynd från
Västsverige, t.ex. Hensbacka i Bohuslän, vilka av vissa
forskare användas som bevis för ett
kultursammanhang söderut. Boplatserna ligga alltid på
öppen, någorlunda flat mark, ofta helt
oskyddade och ofta i dalsänkor, trol. nära den forna
stranden, nu 25—44 m ö.h. Inga andra lämningar
finnas efter bebyggarnas bostäder än flinta,
enstaka härdar och träkol. Flintan dominerar helt
som redskapsmaterial, vilket motiverar
benämningen ”flintplatser”. Endast ett tunt lager
Ijung-el. myrtorv täcker artefakterna, som tydligen
avlagrats på ren grusbotten. Detta torvlager, som
sällan är mer än 3 dm tjockt, är sålunda den
enda vegetation, som bildats under de årtusenden,
som förflutit sedan boplatserna övergåvos.
Mål-tidsrester, trä-, ben- och hornföremål ha alltså
sköljts bort så fullständigt, att man knappast kan
tala om något egentligt kulturlager. — F:s
inventarium innehåller i stort sett följ,
redskaps-typer: skiv-, spån-, köl- och blockskrapor,
spån-knivar, sticklar, skiv- och kärnyxor, pilspetsar,
mikroliter, mikrosticklar och borr. Av yxorna
äro de allra flesta atypiska. Utmärkande för f:s
skivyxor, som sällan uppträda många tillsammans
(endast på en boplats, Christies Minde, så många
som 16 st), är, att de ofta ha retuscherade sidor.
Pilspetsarna äro dels eneggade med el. utan tånge,
dels tveeggade med tånge, starkt påminnande om
meiendorf- och lyngbytyperna.
Problemet om f:s ålder och ursprung är ännu
långtifrån löst. Starkt divergerande uppfattningar
ha gjort sig gällande hos olika forskare, utan
att något godtagbart resultat uppnåtts.
Kronologiska hållpunkter kunna endast avvinnas det
arkeologiska materialet och nivåförhållandena;
förutsättningar för stratigrafi och pollenanalys
saknas till följd av boplatsernas läge i markytan.
Vid användning av det arkeologiska materialet
som stöd för dateringen blir resultatet beroende
av vilken del av det heterogena
redskapsinventa-riet, som tages till utgångspunkt. Olika teorier
ang. invandring och kultursammanhang ha
framförts, bl.a. har sambandet norrut med den möjl.
äldre nordnorska komsakulturen el. söderut med
de senpaleolitiska meiendorf- och
swiderienkultu-rerna betraktats som möjliga. I senare forskning
Kärn- och skivyxor från fosnakulturen.
finner man dock en tendens att flytta f. betydligt
längre fram i tiden, än man gjorde förr, och att
betrakta den närmast som en parallellföreteelse
till erteböllekulturen i Sydskandinavien. — Litt.:
G. Gjessing, ”Norges steinalder” (1945). B.Me.
Foss, socken i Tunge hd i Bohuslän och
församling i Foss och Håby pastorat i Vikornas
s. kontrakt av Göteborgs stift, innanför
Gull-marsfjordens innersta vikar och gränsande till
Dalsland; 94,67 km2, därav 92,54 land; 4,148 inv.
(1948). I n.ö. omfattar F. en del av landskapets
högsta bergstrakter (Slätteberget, 183 m) och
ge-nomflytes i djupa dalgångar av Munkedals- och
örekilsälvarna, som förena sig till
Kviströmsäl-ven (Kvistrumsälven). Socknens v. del är lägre, och
mindre dalslätter öppna sig här mellan bergen.
Branta höjder resa sig på Tungenäset i s.v. Åkern
utgör 23 °/o av landarealen, skogsmarken 39 °/o. Vid
fall i Munkedalsälven ligger samhället Munkedal*
och i dess närhet Kviström med häradets
tingsställe. Smedberg är knutpunkt för
statsbanelinjer-na Göteborg—Strömstad och Munkedal—Lysekil.
Egendomar: Torreby (med Vässby), Munkedal,
Smedberg, Saltkällan och Hensbacka (tillhörande
Statens skogsvårdsstyrelse). Bland
fornlämning-arna märkas Hensbacka* stenåldersboplats,
Kvistrums skans* samt hällristningar vid Lökeberg.
Kyrkan är delvis från äldre medeltiden, i ö.
ombyggd 1730 och med trätorn från 1878. Vid
restaurering 1928 återinsattes en del äldre
inventarier i kyrkan. — Namnet avsåg urspr. forsar
i Kviströmsälven. Det sknves i isländska
konungasagor Fors och Forskirkia, 1391 Foss. Se
Hj. Lindroth, ”Bohusläns härads- och
sockennamn”, 1918, sid. 43. P.;Er.
Foss, Harald Frederik, dansk målare (1843
—1922), kom i lära hos Vilh. Kyhn, av vars
stil han var starkt påverkad. En allvarlig och
tung stämning vilar över hans jylländska
hedlandskap, där det bruna är den förhärskande färgtonen.
Foss. 1) Einar Alexander, dansk ingenjör
och industriman (1858—1925), intog en ledande
ställning inom dansk industri och tillhörde bl.a.
styrelsen för Dansk Arbejdsgiver- og
Mesterfor-ening. Under i:a världskriget hävdade F. skickligt
och framgångsrikt det danska näringslivets
intressen vid förhandlingar med de krigförande
makterna. F. tillhörde Folketinget 1915—t8 och
Landstinget 1918—20. Han anslöt sig till det
konservativa folkpartiet. 1920 utkom en saml. av F:s
tal och artiklar: ”1 Krigsaarene 1914—1919”.
— 117 —
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
