Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosterutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSTERUTVECKLING
Fig. 4. Tvärsnitt genom ett hönsfoster, som ruvats
något längre än 40 tim.
ec endocelom, ekt ektoderm, ent entoderm, mr medullarrör,
ryggsträng, s somitstjälk, us ursegment.
todermet, det yttre groddbladet, bildas en
för-tjockning av medullarskivan, som snart insänkes
till en längsgående, rännformig bildning (fig. 2),
medullarrännan; dennas vallformigt upphöjda
ränder mötas och sammanväxa, varigenom rännan
omvandlas till ett rör, medullar- el. neuralröret (fig.
3). Från dessa bildningar leder nervsystemet sitt
ursprung. I främre partierna av medullarröret
uppkomma några symmetriska blåsformiga utbuktningar,
hjärnblåsorna (fig. 5), från vilka hjärnans olika
delar sedan utbildas. En från vardera sidan av den
främre hjämblåsan utbuktad liten blåsa, ögonblåsan,
ger upphov till näthinnan i ögat och ögonnerven (fig.
6). övriga delar av ögat bildas från hudlager och
mesoderm. Ryggmärgen uppkommer av den bakre
delen av medullarröret, vilket sedermera
ytterligare tillväxer bakåt under hudepitelet.
Nervgang-lierna uppkomma genom avsnörningar på gränsen
mellan medullarröret och huden och förflyttas
senare ant. ett kort stycke bort från ryggmärgen
(spinalganglierna) el. till mera avlägsna ställen
inom kroppen (sympatiska ganglierna).
Nervtrådarna utväxa från nervcellerna, belägna i hjärna,
ryggmärg och ganglier. Ektodermets hudparti ger
upphov till hudepitelet, från vilket sedan genom
epitelinväxlingar under hudytan svett- och
talgkörtlar samt mjölkkörtlarna uppkomma och ge-
Fig. 5. Rekonstruktionsmodell av ett 3 mm långt
människofoster. V. kroppshalvan med undantag av
vissa i denna inskjutande organ är avlägsnad.
Fig. 6. Foster av människa. Längd 8,7 mm.
nom förhorningsprocesser naglar och hår utbildas.
Mot vardera ögonblåsan avsnöres från
hudepitelet en blåsa, som ger upphov till ögats lins. Från
ett par gropformiga inbuktningar i fostrets
huvudparti, vilka också avsnöras till blåsor, utbildas
innerörat (markerat på fig. 5). Ett par insänkta
gropar i främre huvudpartiet, luktgroparna, bilda
en del av näshålorna. — Mesodermet, det
mellersta groddbladet, uppdelas närmast medullarröret
på båda sidor genom tvärgående insnörningar i
fyrkantiga partier, ursegment, somiter (fig. 3). Utåt
sammanhänga dessa ursegment genom en
stjälk-formad bildning, somitstjälken, med en ej
segmen-terad sidoplatta (fig. 4). Ur ursegmenten
utvecklas framför allt skelettmuskulaturen, sidoplattan
delas i en kroppsväggs- och en tarmväggslamell,
av vilka den förra bildar kroppsväggen under
hudepitelet, den senare väggarna hos tarmarna och ett
flertal inälvor. De båda lamellerna äro skilda
genom en sprickformig hålighet, endocelomet (fig. 4),
från vilken kroppens håligheter, bukhåla,
lungsäckarnas och hjärtsäckarnas hålighet uppkomma. Från
mesodermet utgår även bildningen av urin- och
könsapparaten. Dessa båda apparater äro under
utvecklingen, och hos vissa fiskar och hos
grod-djuren även i fullbordat stadium, intimt förbundna
med varandra, och ända upp hos människan
kvarstå vissa förbindelser mellan urin- och
könsorganen. — Urinorganen utvecklas från somitstjälkarna
(fig. 4). Den primära urinledaren, wolffska gången,
utgår från ett par stjälkar i halsregionen och står
där i förbindelse med secernerande kärlytan,
glo-mer’uli. Den växer nedåt och öppnar sig i kloaken.
Senare utbildas nya glomeruli längs hela
kropps-hålan i det mesenkym, som ligger medialt om
wolffska gången, och träder genom tvärgående
sidokanaler i förbindelse med denna. På detta sätt
uppkomma de s.k. för- och urnjurarna, vilken
senare hos de lägre ryggradsdjuren funktionerar hela
livet. Hos högre ryggradsdjur, kräldjur, fåglar och
däggdjur, tillbakabildas emellertid under förra
hälften av fosterlivet största delen av dessa organ.
Hos hanliga individer kvarstå dock wolffska
gången och en del urnjurkanaler och utveckla sig till
bitestiklar och könskörtelns utförsgång (fig. 9).
— 131 —
— L32 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
