Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI
ning och därför ej drar ihop sig. Den infraröda
strålningens stora genomträngningsförmåga har
utnyttjats för fj ärrfotografering. Man
har fotograferat från ballong på c:a 500 km
avstånd, där avståndsdiset gjorde det omöjligt för
ögat att upptäcka något, och för fotografering av
himlakroppar, som skymmas av framför liggande
nebulosor. Infrarödfotograferingen har däremot
ej motsvarat de från början stora
förväntningarna i fråga om möjligheten att fotografera genom
dimma, även om den har viss betydelse för
militärt bruk. — Fotografering med url ad
dnings-lampor är en utvidgning av
blixtljusfotograferingen, som vuxit fram i USA och fått stor
användning både i den kommersiella f. och för
teknik och vetenskap. En kondensator laddas upp
med en spänning av 2,000 ä 3,000 V och urladdas
genom ett urladdningsrör, innehållande en
ädelgas, t.ex. argon el. en blandning av krypton och
xenon. Vid ljuset från den ljusstarka
urladdningen, som endast varar t.ex. Vio.ooo el. Vsojooo
sek, kunna de snabbaste rörelser, t.ex. en
flygande fågel el. insekt, en flygande gevärskula och
förloppet av en explosion, fotograferas fullst.
hår-skarpt. Urladdningar kunna även erhållas i snabb
följd för stroboskopfotografering och
högfrekvens-kinematografi.
Historik. Den äldsta föregångaren till den
moderna kameran användes redan o. år 1000 av en
arabisk forskare Ibn al-Haitham, som studerade
solförmörkelse med hålkamera. Hålkameran
beskrevs utförligt av Lionardo da Vinci på
1500-talet. Italienaren Daniello Barbaro förbättrade
den genom att ersätta hålet med en lins. Denna
s.k. camera obscura var urspr. ett rum men
gjordes senare transportabel och användes särsk.
under 1800-talet för landskapsteckning. Den
fotokemiska processen kan härledas från den tyske
prof. J. H. Schulze, som redan 1^27 gjorde bilder
med ljusets hjälp genom att belysa silversalt
bakom schabloner, och svensken C. W. Scheele,
som i systematiska försök visade, att klorsilvret
var ljuskänsligt för blått och violett men ej för
gult, grönt och rött samt att metalliskt silver
bildades vid belysningen. Han publicerade sina
rön 1777. Scheele påvisade även, att klorsilvret
var lösligt i ammoniak och hade därmed funnit
det första fixermedlet. Den engelske keramikern
Th. Wedgwood kopierade växter och insektvingar
på papper, impregnerat med silvernitrat, och
försökte göra bilder med hjälp av kameran, vilket
dock ej lyckades med det långsamma materialet.
Den engelske kemisten H. Davy gjorde liknande
försök med klorsilver och lyckades göra
mikrofotografier i solmikroskop. De publicerade sina
försök gemensamt 1802. Ingen av dem lyckades
fixera sina bilder, fastän Davy kände till Scheeles
arbeten. Det blev de två fransmännen J. N. Niepce
och L. J. M. Daguerre samt engelsmannen H.
Fox Talbot, som funno de praktiskt användbara
metoder, som sedan öppnade vägen för f. Niepce
lyckades bl.a. genom lång exponering i kamera
erhålla bilder på koppar- och glasplåtar
överdragna med asfalt och lyckades fixera bilder med
terpentinolja. Av stor betydelse för
reproduktionstekniken är även hans metod att kopiera
streckteckningar på kopparplåt medelst asfalt och
genom etsning framställa tryckplåtar härav. Han
samarbetade sedan 1829 med Daguerre. Den
senare upptäckte jodsilvrets ljuskänslighet 1831 och
utnyttjade detta för att försöka göra bilder med
hjälp av kamera på försilvrade kopparplåtar. Med
exponeringstider på 8 å 10 tim fick han endast
ytterst svaga bilder. Av en tillfällighet gjorde
han 1837 den märkliga upptäckten, att bilden
kunde framkallas med kvicksilverånga, varigenom
exponeringstiden kunde minskas till 10 å 30 min.
Daguerre kände ej till metoden att fixera med
natnumtiosulfat, som framställts av J. Herschel
redan 1819, utan använde till en början
koncentrerad koksaltlösning. Exponeringstiden kunde
snart minskas ytterligare genom användande av
en blandning av jod- och bromsilver och genom
införandet av det ljusstarka porträttobjektiv, som
J. Petzval* beräknat 1840. Daguerres metod,
da-gerrotypi*, som gav mycket vackra bilder, vilka
dock ej kunde kopieras, offentliggjordes 1839.
Samtidigt arbetade Talbot i England med
klorsil-verpapper, som exponerades i kameran. Först
sedan Daguerres princip för framkallningen
publicerats, lyckades han framställa negativ på
jodsilverpapper, som framkallades med gallussyra och
fixerades med natriumtiosulfat. Positiva bilder
framställdes genom kontaktkopiering. Metoden,
som kallades talbotypi* (efter Talbot) el. kalotypi,
användes jämsides med dagerrotypien särsk. i
England fram till 1851, då den engelske
bildhuggaren F. S. Archer offentliggjorde våtplåts- el.
kollodiumförfarandet. Trots nackdelen, att man
måste fotografera med våta glasplåtar, hade det
nya förfarandet sådana fördelar, att det
konkurrerade ut de andra metoderna. B. J. Sayce och
W. B. Bolton i Liverpool införde 1864
bromsilver-kollodiumemulsionen, som fått stor betydelse för
reproduktionstekniken. Emulsionen fullkomnades
sedan av E. Albert i München 1882, som
tillverkade ortokromatiska plåtar. Färgkänsligheten
hade upptäckts av tysken H. W. Vogel redan 1873.
Ett viktigt steg var införandet av
bromsilverge-latinemulsionen av R. L. Maddox 1871, vilket
tills, med Ch. Bennets upptäckt av mogningen
1878 lade grunden för den följande
fabriksmäs-siga tillverkningen av högkänsliga torrplåtar, som
nu kom i allmänt bruk. Ortokromatiska
torrplåtar framställdes av Vogel och J. M. Eder 1884
och de första pankromatiska torrplåtarna av
tyskarna A. Miethe och A. Traube 1902.
Infraröd-känsliga plåtar framställdes först 1920. Den första
användbara filmen på celluloidunderlag
tillverkades av amerikanen H. Goodwin före 1887. G.
Eastman, som 1884 släppte ut den första
”rullfilmkameran” för pappersnegativ, började 1888
göra celluloidfilm för denna kamera.
Rullfilms-kameran daterar sig således från d.å. Av de
olika kopieringsmetoderna användes utkopiering på
klorsilverpapper redan av Talbot. Idén till
brom-silverpapperet härstammar från engelsmannen P.
Mawdsley och framställdes av hans landsman J.
Wilson Swan 1879. Klorsilverpapperets
(gasljuspapperets) upphovmän äro Eder och G. Pizzighelli
(1882). Klorbromsilverpapperet beskrevs av Eder
1883. Färgfotografien hade föregångsmän i den
engelske fysikern J. C. Maxwell, som 1861
teoretiskt utredde trefärgsmetoderna, och
fransman
— 165 —
— 166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
