Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografiskt papper - Fotografisk äganderätt - Fotogrammetri el. bildmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAMMETRI
vanliga negativmaterialet. De kunna även
behandlas genom toning*. Jfr Fotografi och Förstoring.
— Utkopieringspapper, som förr allmänt
användes för kontaktkopiering men nu ha
obetydlig praktisk betydelse, kännetecknas av att en
synlig bild framkommer direkt vid belysningen
under negativet. Samtliga typer innehålla som
ijuskänsligt ämne silverklorid jämte silvernitrat i
överskott, inbäddat i ett skikt av äggvita hos
albuminpapper, kollodium hos c e 11 o i d i
n-papper och gelatin hos aristopapper. Då
utkopieringspapperen äro obetydligt känsliga för
ljus, sker kopieringen vanl. i dagsljus el.
direkt solljus, varpå bilderna fixeras och tonas
i guldkloridlösning. — S.k. självtonande
papper, innehållande guldklorid, fordra ej
särskild toning. K.S.
Fotografisk äganderätt, se Fotografisk bild.
Fotogrammetri’ (till grek, fos, ljus, gramma,
skrift, och metrei’n, mäta) el. bildmätning
innebär läges-, riktnings- el. tidsbestämning med
hjälp av fotografiska bilder. Härvid begagnas den
fotografiska bildens egenskap av centralprojektion,
vilket innebär, att varje punkt på objektet kan
tänkas avbildad på negativet med hjälp av en
rät linjestråle, som går genom en för alla sådana
linjestrålar gemensam punkt, perspektivcentrum.
Perspektivcentrum utgöres i verkligheten av två
olika punkter, främre och bakre huvudpunkten (se
Lins), på objektivets axel, vilka ha den egenskapen,
att en stråle, som träffar den främre huvudpunkten
efter komplicerade brytningar i objektivets olika
linsytor, teoretiskt kan tänkas fortsätta från den
bakre huvudpunkten parallellt med den infallande
strålen. Avvikelser från centralperspektivet
uppkomma dels om objekt och kamera röra sig i
förh. till varandra, under det filmen successivt
exponeras med ridåslutare (sådan kamera
oanvändbar för fotogrammetriskt ändamål), dels om
pa-rallellitet icke förefinnes mellan in- och utgående
stråle. Det sistn. felet kallas felteckning el.
distorsion*. Felteckningen korrigeras vanl. på två
olika sätt. Enl. Porr o-K oppes princip
verkställas riktningsmätningarna mot det
felteckna-de negativet, under det att man låter strålarna gå
baklänges genom ett med upptagningsobjektivet
identiskt objektiv. Härvid erhålla de motsatt rikta-
Terrest stereofotogrammetri.
De tvä bilderna tagas vinkelrätt mot basen från dess
ändpunkter Si och Sj. Vid bearbetningen mätes varje bilddetaljs
läge i de två bilderna, vilket ger läget i terrängen och
sålunda även på kartan. Genom användning av stereoseende
vid bearbetningen ökas såväl noggrannhet som
arbetshastig-het flerdubbelt.
Wilds restitutionsapparat och
dess princip.
Det upp till 30X30 cm stora
negativet (N) belyses med den i en
ellipsoidisk spegel placerade
lampan (L), projicieras med objektivet
(O) på det lutbara bordet (P),
varigenom skalfel och snedhet hos
flygbilden kunna korrigeras.
Särskilda automatiska styranordningar
vidmakthålla ständigt full
fotografisk skärpa i hela bilden.
de, lika stora
radial-förskjutningar som
de, vilka förefinnas
i negativet,
varigenom felen
korrigeras. I den andra
korrektionsmetoden,
Wilds metod,
verkställas
mätningarna vinkelrätt
mot det feltecknade
negativet och
genom en glasplatta,
så slipad, att
felteckningen upphä-ves genom
radial-förskjutningar av
bilddetaljerna. —
En felteckningsfri
centralperspektivisk
bild ger möjlighet
att bestämma de
inbördes
riktningarna till alla
bilddetaljer. F:s stora
principiella fördel
framför övriga
mätmetoder är, att
själva mätningarna
mot objekten ta
ytterligt kort tid i
anspråk, varefter
utmätningen och
bearbetningen kunna
utföras i lugn och
ro under goda
arbetsförhållanden. F.
innebär emellertid
icke blott, att
mätningarna göras
bekvämare, utan även
att med densammas
hjälp mätningar
kunna utföras, som
annars vore
omöjliga, t.ex.
bestämning av
projektilbanor. — Om två
bil
der tas från olika punkter, fotostationer, mot samma
objekt och fotostationernas inbördes läge samt
fotoriktningarna äro kända, kunna riktningarna till
de olika bilddetaljerna bestämmas och detaljernas
lägen fastställas i form av tre koordinater ant.
genom numerisk beräkning el. grafisk
konstruktion. Denna gren av f. kallas
mätbordsfoto-grammetri. Nackdelarna utgöras dels av
osäkerheten (ofta omöjligheten) att identifiera samma
detalj i bägge bilderna, dels av bearbetningens
tidskrävande art. Dessa nackdelar äro helt el.
delvis eliminerade vid stereofotogrammetrien*, då
bilderna tas med i regel nära parallella axlar och
ett i förh. till objektavståndet litet avstånd mellan
fotostationerna (Vio—V40). Vid bearbetningen, som
sker i mer el. mindre komplicerade instrument,
betraktas de två bilderna stereoskopiskt, och
mätningen sker med ett mätmärke i vardera bilden,
vilka mätmärken i observatörens medvetande sam-
— 173 —
— 174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
