Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotogravyr, heliogravyr - Fotoheliograf - Fotokarta - Fotokemi - Fotokemigrafi - Fotokeramik - Fotokromi - Fotokromoskop - Fotolitografi - Fotoluminiscens - Fotomekanisk reproduktion - Fotometer - Fotometri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOHELIOGRAF
elsmannen Fox Talbot, räknar man som f:s
egentlige upphovsman böhmaren Karl Klic, som 1878
lyckades utarbeta metoden praktiskt, så som den
ännu användes. F. har dock numera i stor
utsträckning undanträngts av koppardjuptrycket. J.K.
Fotoheliograf, astr., se Heliograf.
Fotokarta, se Karta.
Fotokemi, läran om ljusets kemiska verkningar.
Ljus, som passerar ett materiellt system, kan verka
på två sätt, dels höja systemets temp., i det att
ljusets energi omvandlas i värme, dels åstadkomma
förändring av kemisk natur. Kemiska verkningar
av ljuset (aktinitet) äro kända sedan äldsta tider,
ss. blekningsprocesser, ljusets förstörande inverkan
på vissa målarfärger, bildningen av det gröna
färgämnet i växterna. Nyare forskningar ha visat
ett otal föreningar, som äro ljuskänsliga. Ljusets
kemiska verkningar äro beroende av våglängd.
Kraftigast verkar ljus med korta våglängder,
violett el. ultraviolett. Som allmän regel gäller, att
endast sådant ljus kan inverka, som absorberas
av systemet. Av stort teoretiskt och praktiskt
intresse är den latenta ljusverkan på silversalter.
All fotografi* bygger härpå. Den fotokemiska
verkan är en produkt av intensiteten och
belys-ningstiden. Många kemiska processer äro åtföljda
av ljusemissioner, som äro betydligt starkare, än
som motsvarar systemets temp. (kallt ljus,
kemilu-minescens). Så lyser fosfor i mörker, och av
samma natur är det ljus lysmaskarna utsända. Med
avseende på mekanismen vid ljusets kemiska verkan
får man skilja mellan två sorters reaktioner. De
katalytiska reaktionerna, som, ehuru mycket
långsammare, försiggå även i mörker, påskyndas vid
inverkan av ljus. En sådan är t.ex. bildningen av
fosgen, COC12, av koloxid, CO, och klor, Cl2. Till
sådana fotosynteser höra växternas
assimilation* och vidare de processer, där ljuset
åstadkommer förskjutningar i kemiska
jämviktsförhållanden. På denna process bygger den egenskap
vissa ämnen ha att vid inverkan av ljus ändra sin
färg, som i mörker åter går tillbaka (f o t o t r o p i).
Nyare synpunkter på ljusets kemiska verkningar
ha vunnits genom tillämpning av Plancks
kvantumteori (se d.o. och Atom, sp. 718). Enl.
Ein-stein sönderdelas fotokemiskt för varje
energikvantum hv en molekyl; r är här det absorberade
ljusets svängningstal, och h är Plancks konstant.
En viss absorberad värmemängd Q kan sönderdela
N molekyler enl. relationen Q = Nhv (Einsteins
fotokemiska lag). Det primära vid fotokemiska
reaktioner är ett upptagande av energikvanta,
varigenom molekylerna omvandlas i en modifikation,
som är betydligt energirikare än den ursprungliga.
De kunna därför undergå reaktioner, som den
ursprungliga molekylen icke är mäktig. De
fotokemiska reaktionerna äro biologiskt synnerligen
viktiga: det är tack vare dem, som solstrålarnas
energi kan lagras och utnyttjas, och både
djur-och växtvärlden äro för sitt liv helt beroende av
dem. Lj.
Fotokemigrafi, metoden att med fotografiens
tillhjälp på kemisk väg genom etsning i metall
framställa klichéer. Jfr Kemigrafi.
Foto keramik, gemensamt namn på ett flertal
metoder att på keramik el. emaljytor överföra
bilder (fotografier, mönster, graderingar), vilka
framställts genom en fotografisk
kopieringsme-tod, vanl. pigmenttryck, där pigmentet är
eld-härdigt, så att det kan brännas in.
Fotokromi’ (till grek, fos, ljus, och chroma,
färg), specialförfaringssätt för framställning av
färgtryck i litografi efter fotografi genom ett
negativs kopiering på flera olika stenar med
olika kraftig asfaltgrund. F. utmärker sig för stor,
om också icke alltid helt naturlig färgprakt och
nyttjades före de moderna fotografiska
färgreproduktionernas genombrott, särsk. för vykort o.d.
Fotokromoskop, se Kromoskop.
Fotolitografi, förfaringssätt att på fotomekanisk
väg överföra bilder på inom litografien använda
tryckmedier (sten el. zinkplåt). Härför användas
olika metoder, vilka dock följa två principer: en
äldre, indirekt, övertrycksmetoden, och
en yngre, den direkta kopieringsmet
o-d e n. Enl. det indirekta förfaringssättet kopieras
ett med gelatin överdraget, i bikromatlösning
Ijus-känsliggjort papper under ett strecknegativ samt
invalsas med fet färg, varefter det lägges i vatten.
På de belysta ställena har gelatinet blivit
okänsligt för vatten, under det att de övriga suga till sig
vatten, varigenom färgen där lossnar och kan
avlägsnas genom gnidning med en bomullssudd. En
fet färgbild kvarstannar sålunda på papperet,
vilken genom övertryck kan överföras på
tryckmediet. Metoden, som uppfanns 1857 av Assar i
Amsterdam, användes numera blott i ringa grad,
beroende på vissa olägenheter genom papperets
sträckning och omöjligheten att på detta sätt
överföra annat än streckteckningar. Numera tillämpas
det direkta kopieringsförfarandet, vilket baserar
sig på metoden att överdraga stenen el. plåten
med ett ljuskänsligt skikt, t.ex. av äggvita och
ammoniumbikromat, varefter den kopieras under
ett negativ (streck el. raster) samt invalsas med
fet färg och nedlägges i vatten. På de belysta
partierna löses därvid skiktet med därpå befintlig
färg, och på stenen el. plåten kvarstår en bild i
fet färg, vilken vidarebehandlas på det sätt, som
är säreget för litografi*. F. har, särsk. genom det
direkta kopieringsförfarandet och dess möjlighet
till överförande av halvton- och färgbilder, för
litografien och offsettrycket* betytt ett stort
framsteg och möjliggjort dessas nuv. utveckling. J.K.
Fotoluminiscens, fys., se Luminiscens.
Fotomekanisk reproduktion, benämning på
sådan reproduktionsmetod, där fotografiska
processer tagas i anspråk för framställande av
tryckformen. Hit höra autotypi, djuptryck, fotogravyr,
fotolitografi, fototypi, ljustryck och rotogravyr.
Jfr Tryckmetod.
Fotome’ter, se Fotometri, sp. 181 ff.
Fotometri’ (till grek, fos, ljus, och metrein,
mäta), i allmännaste bemärkelse läran om
mätning av den strålande energien. Vid många
tillfällen intresserar ej kännedomen om en
strålningskällas totala emission utan fastmer den del
av densamma, som utstrålas i form av synligt
ljus. Med mätning av denna sysslar den
egentliga f. Ang. uppmätningar av övriga
strålnings-arter se Strålningsmätning. Den praktiska
enheten för ljusstyrka är ett normalljus
(Nlj), vilket definieras genom angivande av en
bestämd, reproducerbar ljuskälla med givna
di
— 179 —
— 180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
