Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fouché, Joseph - Foucher, Alfred - Foucquet - Foucquet, Bernard - Fouettée - Fougères - Fougstedt, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOUCHER
rättsförhållandena. Desslikes hävdade han, att
staten borde stå över och utanför olika religiösa
samfund. Som inrikesminister under tiden juni—okt.
1809 ådagalade han stor handlingskraft och
uppbådade hela nationalgardet för att möta
engelsmännens landstigning vid Walcheren. Han
överskred därvid sin maktbefogenhet och
desavuera-des av Napoleon, som aldrig ansåg sig i politiken
kunna lita på honom. I själva verket underhöll F.
sedan 1808 förbindelser med Talleyrand. När han
nu inledde förhandlingar med Lord Wellesley, togs
detta som anledning till hans avsked (3A 1810).
Skrämd av Napoleons hotelser flydde F. till
Italien men återkom och förde på sina gods ett livligt
sällskapsliv. För att avlägsna honom från
Frankrike sände Napoleon honom att styra de illyriska
prov. F. ådagalade som alltid stor skicklighet men
stod maktlös inför österrikarnas invasion. 1813
sändes han att underhandla med Murat i Neapel
men misslyckades och återvände till Florens, där
han undertecknade överenskommelsen i Lucca om
de franska truppernas utrymmande av mellersta
Italien. Han återvände till Frankrike och lyckades
nå Paris, dock först efter Napoleons abdikation.
Han insattes av Talleyrand i den provisoriska
regeringen och utnämndes av Napoleon under de
hundra dagarna till polisminister. Med dennes
medgivande inledde F. underhandlingar med de
allierade, vilka strax övertygade honom, att
kejsardömet saknade alla möjligheter till fortbestånd.
F. inriktade då sina strävanden på att göra
Frankrike kvitt Napoleon och framtvingade efter
Wa-terloo Napoleons tronavsägelse. Själv blev han
medl. av den regeringskommission, vars bildande
han tagit initiativ till. Inför det hopplösa i
läget tillrådde han kapitulationen av Paris 4A 1815
samt konungadömets återupprättande. Av Ludvig
XVIII utsågs F. till polisminister och sökte nu
förmå kungadömet att acceptera revolutionens
reformer. Inför den rojalistiska reaktionen stod han
dock maktlös. På gr. av den ultrarojalistiska
kammarens påtryckning måste han (15/g 1815) avgå.
F. utsågs till minister i Dresden, men enl. lagen
mot ”kungamördarna” 5/i 1816 dömdes han till
landsförvisning och skildes från sin befattning.
F. flydde till Österrike, där han, övervakad av
polisen, fick tillstånd vistas i Prag, sedan i Karlsbad
och Trieste. Förgäves uppbjöd han all sin
fintlig-het för att utverka rätt att återkomma. Han
avled i Trieste. I mycket gåtfull var F. lika trogen
och vänfast i privatlivet som förslagen och
opålitlig i det politiska ränkspelet. Självständigt och
konsekvent fullföljde han en redan tidigt
grundlagd åskådning; han förenade med utomordentlig
skicklighet som organisatör och administratör en
vidsynthet och klarhet i omdömet, som av
Napoleon förskaffade honom omdömet att vara den
ende verklige franske statsman denne påträffat. Hans
”Mémoires” utgåvos 1945 av L. Madelin. — Litt.:
L. Madelin, ”F.” (2 bd, 1901); N. Forssell, ”F.”
(1925). G.Lw.
Foucher [foje’], Alfred, fransk indolog (f.
1865), prof, vid Sorbonne 1907, den främste
kännaren av den buddistiska konsten, har företagit
upprepade resor i östern; hans resa i Afghanistan
1922—25 inledde detta lands arkeologiska
utforskande. Bland hans publikationer märkas ”Étude
B. Foucquet: Bronslejon på Lejonbacken vid
Stockholms slott.
sur 1’iconographie bouddhique de l’Inde” (2 bd,
1900—05) och ”L’art gréco-bouddhique du
Gan-dhåra” (2 bd, 1905—22), vari det grekiska
inflytandet på den äldre buddistiska konsten i bindande
form påvisas. C.F.
Foucquet [fokä’], se även Fouquet.
Foucquet [fokä’], Bernard, fransk
bildhuggare (f. 1640, dödsår obekant), anställdes 1696 av
Nic. Tessin d.y. vid slottsbygget i Stockholm som
skulptör. Bland F:s arbeten i Sverige märkas
främst de berömda bronslejonen framför slottets
nordfasad. Efter utkast av Tessin utförde F.
Sten-bocksmonumentet i Storkyrkan. På
Nationalmuseum förvaras vaxmodellerna till de
herkulesgrup-per, som skulle pryda slottets sydfasad, liksom
flera modeller till enleveringsgrupper i Karl XI :s
galleri, vilka götos i brons först på 1890-talet och
uppställdes i sydfasadens nischer. — Litt.: R.
Josephson, ”B. F.” (1928). B.B.
Fouettée [fQäte’] (fra.), se Danskonst, sp. 1179.
Fougères [fozä’r], stad i Bretagne, 45 km n.ö.
om Rennes; 19,281 inv. (1946). Bland stadens
många äldre byggnader märkas en borg från
1100-talet, rådhuset, en stadsport och två kyrkor från
1400-talet. Garveri, stenhuggerier, sko- och
segel-duksfabrikation.
Fougstedt [fo’g-], Arvid Lorenz, målare,
tecknare (f. 17/s 1888). Från fadern, en skåning, som
vid unga år flyttat till Stockholm, hade F. fått
konstnärliga anlag i arv. 1902—05 arbetade han
som litograflärling och var sedan ett par år elev
vid Tekniska skolan i Stockholm. I febr. 1908
kom han första gången till Paris, där han besökte
Académie Colarossi under Chr. Krohgs ledning,
tecknade och målade akvareller. F. var redan en
ganska driven tecknare och kunde medarbeta i
skämtpressen (den franska tidn. ”Le rire” och den
svenska ”Puck”). Följ, vår återkom han till Paris,
fortfarande tecknande i en stil, påverkad av
sekelslutets stora franska tecknare. Först under tredje
parisvistelsen 1910 började F. måla på Matisses
skola. Nästa år företog han som nygift jämte
hustrun en längre resa. I Paris besågs i början
— 191 —
— 192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
