Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Framfall - Fram forlag - Framgälade snäckor - Framhärd - Framingham - Framkallare - Framkallning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMFALL
Framfall. En ingalunda sällsynt företeelse är,
att vissa av djurkroppens inre organ genom en
naturlig el. onaturlig öppning falla fram utanför
organismen. Så är förhållandet t.ex. med
livmodern, tarmar, urinblåsan, penis, ögat el. dess
blinkhinna, tungan o.s.v. Orsakerna kunna vara dels
dispositionella, ss. slapp konstitution, slapp
fixe-ringsapparat för dessa organ, dels direkta, ss.
våldsamma krystningar vid förlossningar, i kasttyget,
vid diarréer, förstoppning, vid retning av slemhinnor
genom lavemang el. irriterande lösningar m.m. V.Mr.
Fram forlag, förlag, grundat 1929 i Oslo av
gruppen Mot dag, har utg. en rad övers, av
socialistiska och marxistiska skrifter, främst ”Das
Kapital” av K. Marx, i övers, av E. Falk, samt
skönlitterära och andra arbeten, som höra
samman med arbetarrörelsen. F. har också publicerat
en rad tidskr., bl.a. ”Mot dag”, tidn. för politiska
och sociala frågor, ”Plan”, organ för socialistiska
arkitekters förening, och ”Populært tidsskrift for
seksuell oplysning”.
Framgälade snäckor, Prosobran’chia, underordn.
av ordn. snäckdjur, leva huvudsaki. i havet, några
i sött el. bräckt vatten. De flesta äro bottendjur,
några pelagiska. Gälarna, som ligga framför
hjärtat med spetsen framåt, växla i antal och utseende
och kunna någon gång saknas.
Visceralkommis-surerna äro korsade. Skalet, som någon gång
saknas, varierar starkt, än är det skål- el.
mössfor-migt, ss. hos Patell’a (skålsnäckor), och ofta försett
med en inskärning el. med ett el. flera hål, ss. hos
Fissurell’idae och Halio’tis, än mer el. mindre
torn-formigt, kägellikt el. t.o.m. rörformigt utdraget och
fastvuxet. Efter tungans byggnad indelas f. i flera
grupper, som dock kunna sammanställas i två:
1) Aspidobran’chia, med gälarna fria i spetsen och
tvåsidigt fjädrade, ofta även med 2 njurar och 2
hjärtförmak; hit höra bl.a. de förut nämnda
släktena och Trochus. 2) Ctenobran’chia, med blott en,
på v. sida liggande gäle, 1 njure och 1 förmak;
hit höra bl.a. Paludi’na (sumpsnäckor), Litori’na,
Ampulla’ria (klotsnäckor), Cerith’ium, Aporrhais,
Strombus, TurritelVa, Cypraè’idae (porslinssnäckor),
Cass’idae (hjälmsnäckor), CapuVidae, Conus
(kägelsnäckor), Buccinum (valthornssnäcka), Murici’idae
och PurpuFidae (purpursnäckor), JanthPna
(violsnäckor), Oli’va och de parasitiska Stil’ifer,
Enter-oxPnos och Entocon’cha (slangsnäcka). Hos bägge
grupperna kunna gälarna reduceras. De flesta
nämnda släktena förekomma vid svenska
västkusten. Till den senare gruppen sluter sig de
pelagiska Heterop’oda (kölfotade snäckdjur). O.Cn.
Framhärd, tekn., se Förhärd.
Framingham [fréi’miij9m], stad i Massachusetts
i USA, vid Sudbury River mellan Boston och
Worcester; 23,214 inv. (1940). Pappers-, gummi-,
textil- och skoindustri. F. blev stad 1700.
Framkallare, fotogr., benämning på de
vattenlösningar, som användas för framkallning*. F.
innehålla som regel, utom det egentliga
framkallnings-ämnet (reduktionsmedel), ett konserveringsmedel,
ett påskyndande avstämningsmedel (alkali) och ett
återhållande (bromkalium). Framkallningsämnet
utgöres av ett organiskt reduktionsmedel, vanl.
tillhörande bensol- el. naftalinserierna. Bland de
vanligaste märkas metol, hydrokinon, pyrogallol,
glycin och parafenylendiamin. De olika fram-
kallningsämnena ha olika egenskaper och ge
mer el. mindre energiska f. En f. innehåller
ofta mer än ett framkallningsämne, t.ex. både
metol och hydrokinon. Då framkallningsämnet
upptager syre vid beröring med luft och övergår i
bruna och för framkallningen odugliga
oxidations-produkter, måste det skyddas genom tillsats av
konserveringsmedel i form av neutralt el. surt
sulfit, vanl. natriumsulfit. För att reglera f:s
fram-kallningshastighet, som beror av lösningens
alkali-tet (pH-värde), tillsättas starkare el. svagare
alka-lier, ss. etsnatron, soda, pottaska el. borax. En
tillsats av bromkalium verkar fördröjande och
förhindrar slöjbildning. En motsvarande effekt
er-hålles även genom tillsats av en desensibilisator
(se Desensibilisering). Dessutom förekomma ett
flertal speciella tillsatser. Vissa
finkornframkal-lare innehålla, utom särskilda framkallningsämnen,
silverlösande medel, ss. rodankalium. F. för
fotografiskt papper innehålla ofta olika kemikalier,
som ge silverbilden viss färgton. Utspädda f. för
negativ skyddas ofta under varmare årstider
genom tillsats av bakteriedödande medel. Då många
f. ha dålig hållbarhet i utspädd form, beredas de,
när detta av praktiska skäl är möjligt, som
koncentrerade förrådslösningar el. i form av två
för-rådslösningar, varav den ena endast består av
alkalilösning. För negativ användas vanl. mindre
energiska, långsamt arbetande f., innehållande
svaga alkalier, medan fotografiskt papper kräver
koncentrerade, snabbarbetande f. med kraftigt alkali
(karbonat). Jfr Fotografi. KS.
Framkallning, fotogr., den process, varigenom den
latenta bild, som uppstår vid det fotografiska
negativ- el. positivmaterialets exponering, genom
efterföljande badning i en framkallningslösning (se
Framkallare) överföres i en synlig silverbild. Betr.
f:s praktiska utförande se Fotografi. F:s natur
är ännu ej helt klarlagd. Man söker förklara den
med olika hypoteser. I det ljuskänsliga skiktet
ingår som ljuskänsligt ämne huvudsaki. bromsilver,
fördelat som ytterst små kristaller. På
kristallernas yta finnas små känslighetsfläckar el.
fram-kallningsgroddar (se Mognad), som påverkas
vid exponeringen — troligtvis under
utfäll-ning av kolloidalt silver. När fläcken vuxit
till viss storlek, blir bromsilverkornet
framkall-ningsbart. Vid vanlig s.k. kemisk f. löser
fram-kallaren först något av bromsilverkornet.
Brom-silverlösningen reduceras av framkallningsämnet
till silver, så att lösningen kring kornet blir
övermättat på silver, varefter detta hastigt avsätter
sig på framkallningsfläcken, vars silver verkar
som kristallisationskärna. Samtidigt oxideras
framkallningsämnet och frigöres brom ur bromsilvret.
Dessa reaktionsprodukter verka bromsande på
processen. Så småningom övergår hela
bromsilverkornet i ett silverkorn, som ev. sammanväxer
med närliggande till en ”kornanhopning”. Alla
framkallningsbara bromsilverkorn omvandlas på
det sättet till en av svarta silverkorn bestående
negativ bild, vars silvermängd i varje punkt är
ung. proportionell mot belysningen vid
exponeringen. Enl. en annan teori verkar silvret i
fram-kallningsgrodden som katalysator under
reduk-tionsprocessen. Av mindre praktisk betydelse är
fysikalisk f., då framkallningslösningen är
— 216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
